fredag 8 september 2017

Mattis vs Patton


När jag skrev titeln på denna text insåg jag att deras efternamn består av lika många bokstäver, sex stycken, Mattis och Patton. Det här skall handla om general James N Mattis, USMC, och general George S Patton Jr, US Army. Det skall bli en jämförelse, därför att så har man gjort det i både sociala media och i övriga media. Man har kallat Mattis för en modern Patton. Det ligger mycket bakom den föreställningen, men man bör också känna till motsatserna dem emellan.

Låt oss börja med det som sammanför dem. Bortsett från bokstäver, så påminner de om varandra i utseende. De är långa, stadiga, med ovala huvuden och förhållandevis sluttande, så kallade veka hakor, åtminstone i äldre år. De talar på samma sätt, det är direkt, det är hårt, iskallt – true grit. Det finns definitivt något irländskt över dem båda. Bortsett från detta, finns där två mycket väsentliga likheter.


1.      Mattis och Patton är och var båda mycket lärda generaler. Man har gjort en stor sak av att general Mattis bar med sig Marcus Aurelius texter i jobbet. Mattis hade i sanningen flera böcker med sig i tjänsten, säkert så även i jobbet som försvarsminister. General Patton hade med största sannolikhet inte enbart läst den gamle kejsarens skrifter, han skulle också ha hävdat att han mött honom i verkligheten. Patton var en av USA: s mest utbildade generaler någonsin och han var minst lika lärd som Mattis. Det här är två män med en påtaglig passion för sina yrken. De behärskade sina professioner utifrån samtliga aspekter, alla dimensioner, vilket är grunden till deras framgångar.


2.      Mattis och Patton är och var båda stridsgeneraler. De har blivit fyrstjärniga med en dominans av karriären förlagd i fält. Därmed inte sagt att de inte behärskade stabsarbete. Patton var en virtuos med sina staber, han var långt före sina samtida kollegor, på båda sidor av fronten. Mattis har aldrig lagt undan det faktum att han gått från grupp- och plutonchef ända till ledarskapet av Mellanöstern i CENTCOM, en av de helt ledande strategiska stabsfunktionerna i den amerikanska stridsmaskinen. Han behöll sitt fokus hela vägen. Han har fortfarande sin killer instinct. De har båda sökt striden, de har båda behärskat den och det gav dem fyra stjärnor på axeln, vilket är en sann bedrift i sig.


Där tar likheterna slut. Bortsett från att världen utvecklats mycket sedan andra världskriget, så även en amerikansk generals arbete, så finns där viktiga skillnader att peka ut mellan Mattis och Patton. På många sätt har de båda generalerna gjort helt motsatta karriärer. När Patton startade som ung löjtnant i början av 1900-talet, var US Army litet och spridd tunt över den väldiga nationens yta. Arméns traditioner och förväntningar vid den tiden var att utkämpa små, gerillakrigsliknande bataljer på hemmaplan, kanske mot indianer. Det stora vapenslaget var flottan och deras lilla infanteri, Marinkåren. Pattons första stridserfarenhet av vikt skedde 1916 i Mexiko, i jakten på banditgäng i öknen, utrustade med bilar. Han var mycket framgångsrik.

När Mattis beträdde US Marine Corps 1969 skedde det i en väldig krigsmakt byggt för världskrig mot Sovjetunionen, helt indelt i ett trångt gerillakrig i Vietnam. På ett sätt finns där en likhet mellan deras båda tidiga erfarenheter. Att Mattis valde Marinkåren innebar att han beträdde det vapenslag i US Military Forces som var bäst lämpad för deras uppdrag i Vietnam. USMC har en tradition sedan 1700-talet att slåss i småkrig världen över. De är ämnad att slåss lika bra i en tropp om 18 riflemen, som i en division om 18 000 man. I Marinkåren räknas varje man, varför deras stridsvärde, trots deras storlek, är så god.


Mattis deltog aldrig i Vietnamkriget, inte ens i den senaste delen. Han satt på skolbänken då. Hans stridserfarenhet kom sent, i hans högre positioner, men kom ihåg: Mattis gjorde sig alltid känd som en officer som ledde från fronten, vilket förväntas i USMC. En av hans biografer, en f.d. överste i Marinkåren, har berättat att han en gång fann brigadgeneral Mattis i ett fox hole i Afghanistan, där han bistod en sergeant med att förbinda en sårad korpral. General Mattis kan ses som en general Patton, en av de största stridskukarna USA någonsin producerat, och göra det i modern tid just därför att han kommer från US Marine Corps.

USMC är per definition general George S Patton Jr. Se på deras generaler, de ser ut som äldre versioner av sina unga jag. Här finns det anledning att påminna om att den amerikanska krigsmakten skiljer sig från de flesta motsvarigheter i världen, i synnerhet med tanke på deras storlek, i det att de har nästan helt kontinuerlig stridserfarenhet sedan andra världskriget. Amerikanska generaler och amiraler har alla, antingen personligen som soldater/officerare direkt erfarit, eller lett trupp i strid, någon gång under deras karriärer. Detta är en viktig och avgörande skillnad från dem som aldrig gjort det. Pentagon kan falla tillbaka på en enastående erfarenhet bland sina mest seniora officerare. General Mattis är en produkt av detta.


Det finns väsentliga personliga skillnader mellan Mattis och Patton. Old Blood and Guts kom från en stenrik familj i Kalifornien. Han hade inga problem med att antas till både VMI, Virginia Military Institute och West Point. Patton var ovanlig på det viset, de flesta officerare kom från medelklassen, som bäst. Mad Dog Mattis, å sin sida, härstammar från mediokra förhållanden i Pullman, Washington. Pengar var det snålt med, så Mattis värvade sig som menig i Marinkåren för att på så vis få stipendium till högre utbildning genom ROTC, Reserv Officer Training Corps.

Mattis har ett bredare ledarskapsämne än vad Patton hade, baserat på intresse och vilja. Patton avfärdade politik som smutsigt och skulle aldrig ha blivit försvarsminister i någon regering överhuvudtaget. Antagligen stod de båda på samma plattform, den republikanska, men Patton avfärdade samtliga propåer från GOP under sin sista vistelse i USA, sommaren 1945. Det fanns inget office han sökte, det var armén eller inget alls. Mattis, däremot, har ett genuint intresse för politik, antagligen baserat på hans bakgrund. Att bli försvarsminister var för honom ett naturligt val. Patton hade antagligen fnyst åt detta och kallat honom förrädare mot yrkeskåren.


Hade de uppskattat varandra? Absolut, de hade blivit goda vänner, om än i konkurrens med varandras kunskaper. Patton hade aldrig mycket erfarenhet av Marinkåren, deras vägar korsade sällan, eller aldrig, varandra. Helt klart hade kårens officerare uppskattat den gamle generalen bättre än många av hans armékollegor, ungefär på samma sätt som hans brittiska kollegor hade lättare för honom än hans amerikanska landsmän.


Mattis och Patton, två av deras sort i militärhistorien.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar