söndag 16 april 2017

Operation Bodenplatte


På året 1945: s allra första dag, mindre än ett halvår innan Hitler tog sitt liv och kriget i Europa var till ända, genomförde det tyska flygvapnet sin sista större operation, Unternehmen Bodenplatte. Egentligen en byggterm, bottenplattan varpå man uppför en byggnad, syftade denna operation till att med ett massivt överraskningsanfall slå de allierades flystridsförmåga på plattan, .d.v.s. på marken, och därigenom uppnå luftherravälde. Idén var naturligtvis Hitlers och den stöddes lika självklart som entusiastiskt av Hermann Göring, chefen för Luftwaffe.

Wehrmachts yngste general, Dietrich Peltz, 46, fick uppdraget att för OKL planera Operation Bodeplatte redan i september 1944. Peltz var expert på markanfall och hade sedan Barbarossa bidragit till att utveckla det tyska attackflyget. Han var en brilliant tekniker och lufttaktiker på lägre nivå, men med stor säkerhet utgjorde han också det första misstaget som Luftwaffe gjorde i detta sammanhang. Bodenplatte var helt enkelt en alldeles för stor opartion för honom. Sammanlagt 500 stridsflyg, tillhörande jaktdivisionerna 3 och 5, underställda II Jagdkorps, som dessutom ställdes under Peltz direkta befäl den 15 oktober.

General Peltz

Även om idén må ha kommit upp separat, så kom Bodenplatte naturligtvis att knytas till Unternehmen Wacht am Rhein, d.v.s. Ardenneroffensiven, Battle of the Bulge. Häri ligger ett andra misstag av Luftwaffe, ett märkligt dessutom, eftersom det dåliga väder i december, som förväntades underlätta för de tyska marktrupperna i Ardennerna givetvis skulle innebära samma problem för det egna flygvapnet som för de allierades flygstyrkor. Bodenplatte skulle heller inte kicka igång gemensamt med markoperationerna den 16 december, de skulle dröja till den 1 januari 1945. Glückliches neues Jahr.

Det överhängande misstaget för unge general Peltz var ändå underskattningen av de allierades sanslösa överlägsenhet i luften, inte bara i antal utan också i koordination och ledarskap. Kanske hade man lurats av deras rätt så mediokra uppträdande under Operation Market Garden i september 1944, ett resultat av den manöverns extraordinära krav just på flygvapnen. I det stridsområde OKL pekade ut som prioriterade, den befriade delen av Nederländerna, Belgien och nordligaste Frankrike, opererade de allierade tre luftflottor: Amerikanska Eighth och Ninth Air Force: s under generalerna James Doolittle (den legendariske) och Hoyt Vandenberg respektive, samt Air Marshal Sir Arthur Mary Conninghams RAF 2nd Tactical Air Force, sammanlagt drygt 3 000 stridsflyg.


Bodenplatte var inte alls fel tänkt. Att med några hundra plan kunna skapa totalt kaos och förstörelse hos en överlägsen fiende är fullständigt genomförbart, men den hade enbart en fördel på sin sida, en sådan där slipprig en som lätt går förlorad i det lilla fönster av möjlighet som erbjuds – överraskning. Precis som med Wacht am Rhein omgärdades därför även Bodenplatte av stort hemlighetsmakeri. Det rådde nästan total radiotystnad, all kommunikation skedde genom landlinjer eller via ordonans. Här uppkom ytterligare ett misstag. Med det betydligt större operationsområde som Luftwaffe hade i jämförelse med markstridskrafterna, så ställde detta ett mycket större krav på deras strategiska organisation. Långt ifrån samtliga instanser involverade i Bodenplatte var medvetna om allting de behövde veta, med tragiska och fatala resultat som följd.

En annan faktor som märkligt nog också översågs var Luftwaffes ansvar i relation till Wacht amd Rhein. Marktrupperna väntade sig understöd när väl himlen klarnade. Allt för få luftstyrkor var avsatta för detta ändamål och livet skulle bli mycket surt för Göring.


Kick off skedde i gryningen den 1 januari. Sammanlagt, med tyngre attackplan och den nattjakt som användes för spaning och ledning, lyfte 1 035 stridflygplan från dussinet flygbaser i Tyskland. Målen var 16 allierade i Nederländerna, Belgien och Frankrike, valda utifrån deras storlek och öndamål. Uppgiften var att förstöra dem alla och därigenom slå ut de allierades kapacitet att skydda de tunga bombarna från Storbritannien och Italien. De allierade jaktflottan var i fokus. Man måste här också komma ihåg att förutsättningen var även att Operation Wacht am Rhein skulle lyckas, d.v.s. de tyska markstyrkorna skulle nå belgiska Antwerpen, ett prospekt som vid den 1 januari såg mycket orealistisk ut.

Den tyska flygarmadan flög mycket lågt över de frostvita trädtopparna i olika glesa formationer, med en uppstigande, om än blek morgonsol i ryggen. Majoriteten av samtliga piloter var helt gröna och hade liten, eller ingen stridserfarenhet, ett faktum som berodde på tyskarnas oförmåga att fylla sina snabbt glesnande led av stridspiloter med nya aspiranter. Därigenom utgjorde detta ett ytterligare, allvarligt misstag från OKL. Luftwaffe anno 1945 led fortfarande av sviterna från slaget om Storbritannien fyra och halvt år tidigare. General Peltz hoppades helt enkelt att överraskningsmomentet skylle lyckas.


På grund av de svåra förberedlerna under begränsade kommunikationer hade stora delar av de enheter som måste meddelas inte fått sina uppgifter uppdaterade. En stor del del av den tyska flygarmadan svepte dessa morgontimmar lågt över norra Nederländerna, de delar som fortfarande hölls av tyskarna. Här låg vitala delar av Luftwaffes avskjutningsramper för V1 och V2 raketerna. Detta innebar att denna region var det mest luftvärnsbevakade i världen. Tillsammans med flottans kustbatterier pekade här kanske 1 000 luftvärnspjäser mot himlen. Långt ifrån samtliga av dessa förband var nu medvetna om att de flyg de kunde se komma in över dem var vänner, så armadan hamnade snabbt i en vägg av FLAK och tog förluster. Med detta öppnades den tyska radiokommunikationen upp i syfte att stoppa detta och de allierades signalspaning vaknade till liv på sin kant.

Nu hände en unik sak i krigshistorien. Kodnamn Ultra, Betchley Park i England, reagerade föredömligt snabbt och i ett mycket ovanligt ögonblick sände den militära underrättelsetjänsten en varning i direkta ordalag – något djävligt stort i luften kommer in från öster.


SCRAMBLE. I händelse av ett tyskt motanfall från luften var den allierade planen att ställa den defensiva reaktionen under Air Marshal Conninghams befäl, vilket också skedde med omedelbar verkan. Samtidigt med detta händelseförlopp hade de allierade suttit och väntat på klart väder, vilket nu hade anlänt, för att iscensätta deras efterlängtade luftattacker mot mot de framryckande tyska markstyrkorna. Den offensiva delen stod under general Vandenberg och avsevärda flygstyrkor stod redo att ge sig iväg.

Det blev en våldsam, om än märklig, luftstrid, en av de allra största i historien. Av de 16 utvalda baserna skulle 7 drabbas hårt enligt de tyska planerna. Resterande 9 klarade sig relativt väl, antingen genom tyska misstag, eller därför att de allierade hann få upp sina jaktplan i tid. Luftstriderna utvecklades i direkt anslutning till baserna. De allierade piloterna gick direkt från start in i strid, en del tvingades använda sina kulsprutor i samband med att de drog styrspaken bakåt för att lyfta från marken. Man lyfte i ett regn av kulor, granater och krashande plan. Här kom nu stridpiloternas erfarenheter och kunnande in. De allierade piloterna var mycket erfarna och lyckades trots taktiskt undeläge snabbt vrida utvecklingen till sin fördel i luften.


Vad värre var för tyskarna, de allierade erhöll omedelbar och snabb förstärkning över kanalen med hundratals stridshungriga piloter i sina Spitfires and Mustangs. Ett viktigt exempel på tyskarnas misslyckande var det faktum att de allierades luftattacker på Wacht am Rhein denna första dag på intet sätt drabbades av bakslag. Även om general Vandenergs attackplan var upphållna av strider, så styrdes deras uppdrag direkt över till general Doolittles övermäktiga styrkor. Med detta grusades alla förhoppningar för tyska framgångar i Ardennerna. Inom en timmes strid var allt klart, Operation Bodenplatte hade fullständigt misslyckats och man lämnade det allierade luftrummet så fort man kunde.

De allierade förlorade 144 plan på marken. 70 gick förlorade i luften, plus 69 skadade. 35 piloter och besättningsmedlemmar stupade. I betraktelse av förlustsiffrorna ser man en överrepresentation av polska plan och piloter ur RAF-skvadronerna 308 och 317. Det var deras dag. Trots ett våldsamt tyskt angrepp över deras baser, lyckades de ta sig upp och i formidabelt underläge slå tillbaka angreppet


Tyskarnas förluster under Operation Bodenplatte är svårare att sammanfatta. De har medvetet tryckts undan av Luftwaffe efter striderna och historiker har tvingats pussla samman siffrorna med indirekta uppgifter. En slags slutsiffra från 2003 uppger 271 förlorade jaktplan, plus 70 skadade. 143 piloter stupade, ytterligare 70 togs till fånga, 21 rapporterades som sårade. Detta var dock endast inledningen av en mycket svart månad i Luftwaffes historia. Operationerna Bodenplatte och Wacht am Rhein kostade tyskarna under januari 1945: s första två veckor upp till 600 förlorade stridsplan.


Det innebar att Luftwaffe i praktiken blev bortskjutet från luften. Under den resterande våren förmådde aldrig Luftwaffe upprätthålla ett fungerande försvar vare sig i väst eller i öster, utom möjligtvis nattetid. Man kan lika gärna se Operation Bodenplatte som ett veritabelt självmordsanfall i sämsta japansk stil. Det innebar även en allt mer försvårad relation mellan Göring och Hitler under denna den sista våren i deras samarbete. Den fryntlige riksmarskalken i de grälla uniformerna hade ljugit en gång för mycket för sin führer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar