tisdag 19 april 2016

Den siste hjälten


Central Intelligence Agency, CIA, skapades 1947 med det att president Harry S. Truman formellt skrev under lagen National Security Act den 26 juli det året. CIA var inte en direkt fortsättning av dess föregångare, Office of Strategic Services, OSS, vilket var en förutsättning för president Truman och hans anhängare i kongressen. Däremot kom givetvis de tunga personerna bakom OSS att påverka CIA: s utformning, men motsättningen mellan dem och Vita huset blev en avgörande faktor. Motsättningen grundades i synen på den nya organisationens offensiva roll i efterkrigsvärlden. OSS, som en krigsorganisation, hade företagit en mycket aktiv, eller aggressiv underjordisk verksamhet i samarbete med motståndsrörelser och gerillaarméer mot Nazityskland och dess axismedlemmar, samt Japan. Truman önskade att avsluta den delen, nu när kriget var slut. Kommunismens globala aggression och Koreakriget grusade dessa visioner.

Truman hade lagt ner OSS i september 1945. Dess organisation upphörde och alla medarbetare gick, liksom större delen av den amerikanska krigsmakten, över till annan verksamhet, huvudsakligen civil sådan. De tunga personerna bakom OSS var Allen Dulles, vars bror, John Foster Dulles, blev utrikesminister under Trumans efterträdare, Dwight D. Eisenhower, något mycket väsentligt i sammanhanget, men framför allt var det William J. Donovan, framträdande federal jurist och generalmajor i armén. Det är honom denna text skall handla om, av fullständigt uppenbara skäl, mannen som president Eisenhower kallade – the last hero.


Han kallades även Wild Bill p.g.a. hans förnamn och vild, det var han. Faktiskt, han var en av de mest framgångsrika personerna i amerikansk historia, och det vill säga inte så lite. Vilde Bill gjorde en lika formidabel militär karriär som civil sådan, blev som reservofficer general från bakom ett skrivbord. Hans bravader från föregående krig blev samtidigt till film, Fighting 69th, med James Cagney. George Brent spelade Bill. Han blev det amerikanska underrättelseväsendets fader och strävade efter att bli USA: s första katolska president. William J. Donovan är den ende amerikan som erhållit de fyra största utmärkelserna nationen kan erbjuda – Medal of Honor, Distinguished Service Cross, Distinguished Service Medal och National Security Medal.

William Joseph Wild Bill Donovan föddes på den första dagen av 1883, i Buffalo, New York. Hans föräldrar var immigrerade irländare från Cork och Ulster. Smeknamnet fick han när han spelade framstående Football för Colombia University. 1905 tog han sin juristexamen och gick direkt till Wall Street, Manhattan. Samtidigt erhöll han även kommission som löjtnant i reserven och det säger en del om Donovans karraktär att han 1912 självmant ledde skapandet av en ny s.k. Troop, d.v.s. ett kavallerikompani under New York National Guard. 1916 mobiliserades och federaliserades detta kompani för deltagande i straffexpeditionerna mot Pancho Villa utmed den mexikanska gränsen. Vid USA: s inträde i första världskriget året därpå satte Donovan upp den första bataljonen ur 165: e regementet, 42: a infanteridivisionen – Rainbow Division. Detta regemente var den federala versionen av vad som tidigare varit det berömda 69th New York Volunteers, med rötter tillbaka till den amerikanska revolutionen och som fienden, general Robert E. Lee, imponerad döpte till Fighting 69th vid Gettysburg 1863*.


Wild Bill Donovan var en av USA: s mest framträdande officerare under första världskriget. Tillsammans med Fighting 69th tillhörde han amerikanska arméns absoluta spjutspets. Som överstelöjtnant erhöll han Medal of Honor efter att vid Landres-et-St. Georges, i oktober 1918, lett flera närmast omöjliga anfall över ingenmansland mot överväldigande odds, själv sårad i benet av kulspruteld. Vid krigsslutet befordrades Donovan till överste och återvände till Manhattan, New York, marscherande i täten av den väldiga segerparad staden gav sina mannar i ett regn av konfetti och pappersremsor.

1922 blev han av president Warren G. Harding utsedd till US Attorney for the Western District of New York, en position i vilken han visade sin fallenhet för federalt maktutövande. Han var en av de främsta jägarna av alkohol under förbudstiden och gjorde sig illa omtyckt i vida kretsar, inte minst bland egna bekanta, genom att iscensätta stora polisräder mot olika tillhåll och hemliga lager. Donovan var hotad till livet, utan möjlighet till stadigvarande federalt beskydd. Han bar därför sin armépistol i axelhölster och det var nog inte många som vågade sig på honom. 1924 utsågs han av president Calvin Coolidge till assisterande US Attorney General under Harry M. Daugherty, en man som snart skulle tvingas avgå p.g.a. korruptionsanklagelser. Han sökte även Public Office under 1920-talet, men misslyckades i val till både Lieutenant Governor of New York 1922 och som Governor of New York 1932.

OSS i Norge vid krigsslutet

Politiskt var Donovan republikan, men han var ingen Harding eller Coolidge, utan snarare en Hoover med en twist. Där fanns ett starkt auktoritärt drag i hans politiska åsikter och under 1930-talet skulle han resa till Europa vid flera tillfällen och möta bl.a. den italienske diktatorn Benito Mussolini, en man och hans idéer som lämnade intryck hos den potente amerikanen. Trots ett fortsatt engagemang i det republikanska partiet blev han tidigt en nära förtrogen till Franklin D. Roosevelt, något den senare skulle komma att använda sig av när han blev president 1933. Donovan var övertygad om att ett nytt storkrig var i antågande i Europa, en åsikt han byggde på sunda slutsatser och som han uttryckte tidigare än de flesta, något som imponerade mycket på Roosevelt. När kriget väl startade i Europa 1939 knöts han till sin gamle vän, US Secretary of the Navy Frank Knox. Donovan blev därmed en nyckelperson i Roosevelts hemliga underhandlingar med Winston Churchill rörande Storbritanniens fortsatta motstånd mot Nazityskland under 1940. Samtidigt släppte Warner Brothers sin Fighting 69th med James Cagney och George Brent.

En helt ny amerikansk underrättelsetjänst blev nu Donovans käpphäst och den 11 juli 1941 utsågs han till Coordinator of Information, COI, själva embryot till vad som nu skulle komma. Man öppnade kontor på Rockefeller Center, våningen ovanför brittiska MI6: s New York kontor. Donovan stod nära Chuchill och Stewart Menzies, chefen för British Secret Service, och han modellerade sin organisation på det nya brittiska SOE, Special Operations Executive. En bred, övergripande underrättelsetjänst med fokus på spionage, sabotage och samarbete med lokala motståndsrörelser. Donovan mötte givetvis på motstånd, från militären och särskilt J. Edgar Hoover och FBI, som inte hade för avsikt att förlora sitt nära på monopol på kontraspionage. Wild Bill hade här fördelen av att backas upp av Vita huset, FDR gillade att ha en närstående person in the know, som han kunde ringa när som helst.

Under 1942 förvandlades COI till OSS. Donovan återtog sin kommission som överste i armén, men befordrades snart till brigadgeneral och 1944 till generalmajor, hans slutliga grad. OSS utvecklades till stora delar oberoende från övriga stridskrafter under kriget, i nära relation till det kommande Pentagon och den allierade ledningen på högsta politiska nivå. OSS: s program var betydligt större än britternas motsvarighet och amerikanska agenter poppade upp överallt, från svenska Lappland, till bergen i Balkan och Paris gator, till Kina, Sydamerika och Afrika. Man rekryterade från krigsmakten, men än mer direkt från toppen av USA: s lärosäten. Var man ung och hade huvudet på skaft, en stark patriotisk ådra och sökte äventyret, då var OSS svaret. Några av efterkrigstidens smartaste och mest framgångsrika personer i den anglo-amerikanska världen har en bakgrund i OSS eller SOE.

OSS på Balkan

General Donovan bidrog också till att utveckla den amerikanska krigsmaktens s.k. Special Forces. Även detta skedde med brittisk förlaga, då i första hand Commandos. Dagens Navy Seals, Delta Force och i högsta grad Green Berets har sin grund i detta arbete under andra världskriget. OSS krävde dessa för sin verksamhet och de fungerade också som rekryteringspooler av militära instruktörer och s.k. Wet Boys, attentatsmän och kontraktmördare.

Donovan var amerikansk patriot, inte tu tal om detta, men på samma sätt som hans politiska flöjel var av teflon, så var också hans patriotism av liknande virke. Hans syn beslöjades ofta av auktoritära ideal och precis som FDR hade han svårt att identifiera det sovjetiska hotet fullt ut. OSS lade kraft på att granska Sovjetunionen, de hade gott om folk på plats, men Donovans ledarskap innebar snarare ett stöd för FDR: s undanflyende attityd gentemot Stalin. Det var inte OSS som i första hand såg den röda faran i krigets skugga, den rollen skulle i första hand spelas av den amerikanska arméns underrättelsetjänst och då särskilt deras signalspaning, föregångaren till dagens National Security Agency, NSA.

Det är mycket p.g.a. detta som amerikansk anti-kommunistisk underrättelseverksamhet skedde bakom kulissen av den stora, officiella omstöpningen av OSS till CIA, och inte poppade upp på ytan förrän i början av 1950-talet. När så skedde var det i händerna på en överambitiös suput till senator, Joseph McCarthy, och det hela fick en inkompetent, smått löjeväckande framtoning. Donovans och Dulles dominans i den amerikanska underrättelsevärlden, framför allt i samband med president Trumans strävan att avpolletera dem, vid slutet av 1940-talet, bär en stor skuld till detta fenomen.


På ytan återgick Donovan till sin framgångsrika juridiska karriär efter kriget. Han arbetade med Nürnbergrättegångarna som sakkunnig och som assistent till den amerikanske chefsåklagaren Robert H. Jackson. På Wall Street var han kung i egenskap av grundare till en av Manhattans mest framgångsrika advokatfirmor. Den gjorde honom till mångmiljonär. President Eisenhower använde honom flitigt i underrättelsefrågor och skulle därmed spela en betydande roll i USA: s framgångsrika underjordiska krig mot kommunismen i världen. Det var viktigt eftersom Eienhower, som den general han var, för allt i världen ville bekämpa den röda farsoten utan att starta öppet krig, d.v.s. klassisk republikansk utrikespolitik. Det var i detta arbete som Donovan 1953 utsågs till ambassadör i Thailand, en mycket strategisk placering vid den tiden.

Wild Bill Donovan avled 76 år gammal 1959. Han begravdes på Arlington National Cemetery i Washington DC med all pompa och ståt. President Eisenhower höll tal.



* Fighting 69th existerar fortfarande i New York National Guard och deltar regelbundet i amerikanska arméns operationer världen över.


Läs mer:


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar