torsdag 28 april 2016

Casus belli


Det latinska ordet för krigstillfälle är casus belli och används ännu till våra dagar för det ögonblick då krig förklaras – vi har nått vårt casus belli. Definitionen för krig enligt internationell rätt är när organiserat militärt våld används för att nå politiska mål. Vanligtvis sker detta mellan stater, men förekommer även mellan etniska folkgrupper, nationella regioner eller grupperingar av politiskt och/eller religiöst motiverade människor (inbördeskrig). Nyckelfunktionen är det militärt organiserade våldet på båda sidor.

En stat, eller ockupationsmakt, som slår ut en civil folkmassa med militärt organiserat våld – inte polisiär – utför möjligen en krigsliknande handling, men det definieras inte som krig. Organiseras däremot upproret mot staten med militära medel, en väpnad motståndsrörelse, gerilla, organiserad terrorism, då är det snart per definition ett krig. Gränserna kan vara svåra att dra när väpnad konflikt övergår i krig och särskilt suddigt blir det ofta i inbördeskonflikter.

Zanzibar City skyline

Militärhistoriens minsta, eller snarare kortaste krig anses ha inträffat den 27 augusti 1896 på ön Zanzibar, vid Afrikas västkust, i dag en del av Tanzania. Kriget utkämpades under knappt 40 minuter och stod mellan å ena sidan den självutnämnde sultanen Sayyid Hamid ibn Bargash och hans trogna trupper, mot å den andra sidan Storbritannien och deras fortsatt lojala enheter ur den zanzibariska armén. Händelsen går under namnet Anglo-zanzibariska kriget.

Den direkta orsaken till konflikten var sultanen Hamad bin Thuwaynis bortgång två dagar tidigare, den 25 augusti. Sultanen hade varit pro-brittisk och London ville fortsätta på den vägen, så de favoriserade den lojale Hamud bin Muhammed som tronarvinge. Britternas framställan vilade mot ett fördrag tecknat 1886 mellan dem och sultanatet, att Storbritannien måste rådfrågas vid tronens koncession. Sayyid Hamid ibn Bargash, som var kusin till den avlidne sultanen, hade struntat i detta när han snabbt utropade sig själv till tronarvinge.

Sayyid hamid ibn Bargash

Det självständiga zanzibariska sultanatet hade existerat sedan 1858, då man med britternas hjälp klippte bandet med sultanatet av Oman, som härskat sedan 1698. På huvudön Unguja, eller Zanzibar Island, inrättade det nya sultanatet sin maktbas i huvudstaden Zanzibar City. Man lät uppföra ett palatskomplex vid hamnen, också det med brittisk hjälp, så även med uppsättandet och utbildningen av den zanzibariska armén. Hamnen övervakades av den bepansrade lyxjakten HHS Glasgow, byggt åt sultanen 1872.

Sayyid Hamid ibn Bargash, som även var misstänkt för att ha mördat sultanen, hade flyttat in i palatset direkt efter dödsfallet. Vid sin sida hade han i första hand den 1 000 man starka palatsvakten, en påtaglig maktfaktor på Zanzibar med sin tydliga anti-brittiska hållning. Till dessa slöt sig även delar ur armén, samt lojala och beväpnade civilister. Totalt räknade man till sist ca 2 800 man förskansade i palatset. Man hade också tillgång till ett par åldrade kanoner, kulsprutor, plus besättningen på HHS Glasgow.


Den brittiska konsuln på Zanzibar, Basil Cave, lät med brittiska Foreign Offices godkännande utverka ett ultimatum till Bargash den 26 augusti, att om han inte strök flagg och lämnade palatset innan klockan 09:00 dagen efter, den 27: e, skulle britterna inte kunna se någon annan möjlighet än att öppna eld. Bargash svarade negativt på detta och påtalade istället en diplomatisk lösning, då USA: s konsul på ön, Richard D. Mohun, sagt sig villig att medla i konflikten. Cave avvisade förslaget då Storbritannien inte kunde godkänna Mohun, huvudsakligen en affärsman, som diplomatisk officient för Förenta Staterna. Istället blev amerikanen den viktigaste källan för rapporteringen kring det kommande händelseförloppet.

Samtidigt drog britterna samman de styrkor man hade tillgängliga i och kring Zanzibar. Den viktigaste landstyrkan var 900 professionella askaris under den brittiska löjtnanten Arthur Raikes, som upprätthöll rangen av brigadgeneral i den zanzibariska armén. Två brittiska örlogsfartyg låg ankrade i Zanzibar Citys hamn, pansarkryssaren HMS Philomel och kanonbåten Thrush*. Under den 26 augusti anlände ytterligare två kryssare, HMS Racoon och HMS St George, flaggskepp i Cape and East Africa Naval Station. Från dessa landsteg ytterligare landförstärkningar i form av ett par hundra Royal Marines och beväpnade sjömän. Kommenderade hela operationen var viceamiral Harry Rawson ombord på St George.


Under natten till den 27 augusti smög den ankommande kanonbåten Sparrow, tillsammans med Thrush, in direkt framför palatset med sina kanoner, på ett avstånd mindre än hundra meter. När gryningen anlände stod Bargash inför faktum. Han var omringad. På land låg väl grupperade brittiska trupper med kulsprutor i befästa värn. I hamnen och på redden tronade en fruktansvärd övermakt i sjöartilleri. Den brittisktrogna polisen höll allmänheten på avstånd. Klockan 08:00 anlände ett meddelande från Bargash där han bad om parley, d.v.s. förhandling. Rawson och Cave svarade att först måste villkoren godkännas innan parley kunde accepteras.

Klockan 08:30 anlände ett nytt meddelande från den självutnämnde sultanen: – Vi har inte för avsikt att hala flagg, eller ge upp. Vi tror ej heller att ni kommer att öppna eld. På detta svarade Cave: – Vi önskar inte öppna eld, men om ni vägrar att göra som ni blivit tillsagda, så kommer vi definitivt att göra så. Vid 08:55, ombord på HMS St George, såg Cave och Rawson bistert på varandra, de hade sitt mandat, tärningen var kastat – de hade nått casus belli.

Sir Basil Cave

Palatset i Zanzibar City bestod av ett komplex av tre byggnader. Själva palatset, Beit al-Hukm, ett harem närmast kajen, samt det ceremoniella palatset, Beit al-Ajaib, ansedd som den första byggnaden i Afrika med elektriskt ljus. Klockan 09:00 öppnade britterna eld. Kanonbåtarna Sparrow och Thrush blåste unisont bort det lilla artilleri Bargash hade i första salvan. Samtliga örlogsfartyg öppnade upp mot palatset som snabbt höljdes i rök och damm. Fran land besköts återstående positioner av brittiskt infanteri. Det sköts tillbaka, men det skedde i panik och var hopplöst oorganiserat. Alla försök att flyende lämna palatset möttes med mördande verkanseld från kulsprutor och handeldvapen. I hamnen sänktes HHS Glasgow per omgående av flera direktträffar på nära avstånd.

Efter 38 minuter var striden, eller snarare beskjutningen, över. Palatset var sönderskjutet, haremet, som stått närmast kajen var utan tak och en hel sida hade rasat in. Ungefär 500 lojalister till Bargash låg döda och sårade i bråten. En brittisk sjöman hade sårats av en förflugen kula från palatset och blev därmed britternas enda förlustsiffra. Efter eld upphör lyckades ändå Bargash att fly. Han tog sig till Tysklands legation alldeles intill och bad om beskydd. Förhandlingar med britterna inleddes. Tyskarna hade för avsikt att sända upprorsmakaren till Tyska Östafrika. Cave gjorde klart att om Bargash så bara satte en fot utanför utanför tyskt territorium, skulle han gripas. Tyskarna löste detta i sin tur med SMS Seeadler, en kryssare ur tyska östafrikanska flottan som den 2 oktober hämtade Bargash.

HHS Glasgow

Storbritannien ställde palatset tillrätta och inrättade Hamud bin Muhammed som sultan. Muhammed skulle bli känd när han avskaffade slaveriet på den annars så ökända ön i det sammanhanget. Han styrde fram till sin död 1902, då äldste sonen, Ali bin hamid tog över. Sultanatet på Zanzibar avskaffades 1964 i samband med Tanzanias självständighet. Den kortlivade föregångaren till Muhammed, Sayyid Hamid ibn Bargash, greps av britterna 1916, när de invaderade Tyska Östafrika. Han levde ut sitt liv i exil, bl.a. på St Helena, men fick till sist återvända till Afrika där han avled i Mombasa 1927.



* En kanonbåt är inget fartyg, utan en vid den här tiden bepansrad, långsam farkost, bestyckad med en eller ett par artilleripjäser för bombardemang mot mål till lands.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar