söndag 14 februari 2016

Tredje alltid först


Den amerikanska tredje armén existerar idag i egenskapen av US Army Central, ARCENT, en s.k. Echelon Above Corps, direkt underställd CENTCOM, Pentagons centralkommando (operativa ledning), McDill Air Force Base, Tampa, Florida. Utifrån sin stab på Shaw Air Force Base, Sumter County, South Carolina, leder ARCENT amerikanska arméns olika verksamheter i sydvästra Asien, inklusive den heta Persiska viken. Dess chef, generallöjtnant Michael X. Garrett, blev nyligen utsedd till ny chef för CENTCOM.

US Third Army är den i särklass mest framgångsrika amerikanska arméenheten i historien, den var också den största av sitt slag någonsin, vid sin topp våren 1945 med hela fem armékårer och sammanlagt 480 000 man. Dessutom skedde detta under den enda perioden den tredje armén lett trupper i strid. Man uppfyller därför fortfarande sitt valspråk, Tertia Semper Prima, Tredje alltid först, med att låta sin stab föräras ett tillskott till deras märkning på uniformerna, en dekal med texten Patton’s Own.

General Dickman

Det var den 15 november 1918 som den tredje armén såg dagens ljus, med tre kårer och sju divisioner, i Ligny-En-Barrios, Frankrike, endast fyra dagar efter vapenvilan. Den förste chefen var generalmajor Joseph T. Dickman, en gammal stridshäst från indiankrigen hemmavid till division- och kårchef under första världskriget. Tredje armén såg därmed aldrig strid under det stora kriget, utan flyttades snart till Koblenz, Tyskland och ockupationstjänst. Den kända dekalen, ett vitt A, för Army, mot ett rött O, för Occupation, tjänade därmed sitt syfte.

Tredje armén avvecklades redan den 2 juli 1919 och dess soldater övergick till det allmänna American Forces Germany. Malpåsen blev dess öde därefter. Tretton år senare, 1932, väcktes den åter upp när armén reorganiserade sin kontinentala uppdelning med fyra arméer ansvarande för nationens olika väderstreck. Tredje armén knöts till sydöstra USA, med högkvarter i Atlanta, Georgia och Fort Sam Houston, Texas. I denna funktion var man administrativ ledning fram till våren 1941, då sommarens stora armémanövrer hamnade under tredje arméns ansvar.

Tredje armén går över Rhen 1918

Ny chef blev nu den ärrade och hårdförde generallöjtnant Walther Kreuger, en s.k. Mustang* och första generationen tysk, född i Flatow, västra Preussen – nu Zlotow, Polen – 1881. Under hans ledning excellerade tredje armén som den ledande utbildningsarmén under hela den amerikanska uppmarschen för andra världskriget. Kreuger var pensionsmässig, men önskade innerligt att få vädra slagfältets sötma en sista gång i livet. Han hade tjänstgjort under general Douglas McArthur, både vid första världskriget och på Fillipinerna, och den karismatiske överbefälhavaren borta i Australien rev pensionsplanerna och kallade hem sin främste vapenbroder i januari 1943. Kreuger gick vidare till att bli en av stilla havets främsta generaler och en stark ledare för amerikanska sjätte armén.

Hemma i USA blev ny chef för tredje armén generallöjtnant Courtney H. Hodges, även han en Mustang**. Hodges var inte intresserad av allmän utbildning av soldater, han lät istället delegera ledarskapet till olika undersåtar, särskilt då hans stabschef. Detta skapade en del missnöje bland officerarna och Hodges position var i fara, samtidigt som tredje armén i slutet av 1943 sattes på krigsfot. De skulle skeppas över till Europa inför Operation Overlord och Hodges skulle därefter fråntas befälet över tredje armén och övergå i stabstjänst hos generallöjtnant Omar S. Bradleys kommando i England. Senare skulle han bli ställföreträdande chef för första armén, under Bradley, och från hösten 1944 dess chef, när Bradley blev chef för tolfte armégruppen.


I januari 1944, efter att ha klivit av MS Queen Mary i Glasgow, lämnade Hodges bokstavligen över nycklarna till näste chef för den amerikanska tredje armén – generallöjtnant George S. Patton Jr.

Patton hade anlänt till England under hösten 1943. Han hade lämnat sitt kommando över amerikanska sjunde armén på Sicilien för att fullfölja sitt egentliga uppdrag i Europa, att med en fältarmé landsättas på kontinenten och möta de tyska pansarstyrkorna någonstans i norra Frankrike. Hans förflyttning var av strategiskt mycket högt värde och definitivt inte inte den bestraffning för några utdelade örfilar som historien låtit göra gällande. Patton missade inte Operation Overlord, även om han gärna hade deltagit, hans uppgift kom därefter, något han var helt införstådd med. Han satte upp stab i residenset Peower Hall, nära Knutsford, Cheshire.

General Kreuger

Tredje armén var ännu bara en skelettorganisation om knappt två kårer, totalt ca 95 000 man. Han hade våren på sig att bygga upp och öva. De nyanlända soldaterna behövde förstärkas med stridshärdade enheter, som Patton nu samlade omkring sig. De allierade använde dessutom Pattons verksamhet som propaganda gentemot tyskarna. Han var den mest kände och fruktade generalerna hos Wehrmacht, så hans mycket publika framtoning och hans truppers bullriga övningar i grevskapet Kent, mitt emot Calais i Frankrike, väckte mycket uppmärksamhet och spekuleringar i Berlin. Tredje arméns slagstyrka var satt till tre kårer, med en tyngre tonvikt på pansar – totalt fyra pansardivisioner – än vad som var vanligt i en amerikansk armé.

I slutet av juli 1944, i samband med Operation Cobra, den amerikanska utbrytningen i södra Normandie, embarkerade tredje armén på det franska fastlandet. Den första noteringen i dess krigsdagbok gjordes den 1 augusti 1944, den sista den 9 maj 1945, nära Pilsen i Tjeckoslovakien, nio månader och nio dagar, totalt 281 dagar, senare. Under Pattons ledning hade den tredje armén haft sin enda stridande uppgift under dess hela historia – men vilken uppgift sedan.

Old Blood and Guts

Den tredje armén hade avancerat längre än någon annan allierad armé, 1 300 km. Man hade tagit 211 000 kvadratkilometer land och 12 000 städer. 144 500 fientliga soldater hade dödats och man hade lemlästat ytterligare 386 400. Sammanlagt 1 280 866 fiendesoldater skakade taggtråd i deras krigsfångeläger. Nästan två miljoner fiender hade således oskadliggjorts av den tredje armén. De egna förlusterna räkandes till 16 596 stupade, 96 241 sårade och 26 809 saknade i strid.

General Pattons tredje armé hade räddat den västallierade kampanjen i Europa vid flera tillfällen. Han hade återställt takten på avancemanget och dessutom betydligt snabbat upp den genom Frankrike, han räddade dem undan katastrof i Ardennerna och förekom deras övergång av floden Rhen med två veckor. Han lämnade över sin armé i trygga händer den 8 oktober 1945. Hans favorit, generallöjtnant Lucian King Truscott Jr, lämnade bredvilligt chefsskapet för femte armén i Italien för att ta emot den äran. Det defilerades en sista gång inför en sorgstrucken Patton i München, därefter tog han över femtonde ockupationsarmén, en ren polisstyrka, till sin död den 21 december samma år.

Tredje arméns avancemang (i rött) under augusti månad 1944.

General Truscott kommenderade en ständigt krympande tredje armé i Tyskland fram till april 1946, då den togs över av en annan favorit till Patton, general Geoffrey Keyes, som på den avlidne generalens personliga önskan tagit över hans sjunde armé i Sicilien hösten 1943. Det var Keyes som tog hem den tredje armén till Staterna under 1947. Under den legendariske stridsgeneralen Ernest N. Harmon, som i Nordafrika 1942 räddat amerikanska II Corps i Kasserinepasset, så att den kunde återanvändas av Patton i hans nya sjunde armé, återtog nu tredje armén sin tidigare syssla, som administrativ utbildningsarmé. Det var en position den skulle behålla under både Korea och Vietnam, fram till 1974, då nyorganisation till sist renderade den avvecklad och lagd i malpåse.

Med president Ronald Reagans upprustning av de amerikanska stridskrafterna, hölls den 3 december 1982 en pampig ceremoni på Fort McPherson, East Point, Georgia. Det var en återinvigning av tredje armén. Generallöjtnant M. Colier Ross dammade av nycklarna och satte organisationen i rörelse till dess nuvarande formation. Det blev general Ross sista arbete som yrkesmilitär innan pensionen 1983, ett hedersuppdrag enligt honom.





* Benämningen på en general som stigit i graderna från menig soldat.


** Hodges hade straffat sig ut ur West Point 1906, tog istället värvning som menig och gjorde karriär innifrån istället, det vanligaste sättet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar