tisdag 22 december 2015

Sun Zi


Född som Sun Wu, ungefär 544 före Kristus, kanske i regionen Qi, dagens Shandong, blev han mest känd under titeln Sun Zi, i betydelsen Mästare. Den tretton kapitel tjocka skriften Krigskonsten, som är dedikerad honom, även om andra kan ha kompletterat den senare, har blivit studerad av kinesiska generaler och strateger genom århundradena. Napoleon kan ha läst en fransk översättning publicerad 1771. Under det tjugonde århundradet placerade den framträdande militäre teoristen Basil Liddell Hart den kinesiske mästaren över von Clausewitz. Enligt honom skulle Sun Zi: – concentrated essence of wisdom on the conduct of war. Samt att than: – have never been surpassed in comprehensiveness and dept of understanding.

Båda sidor i Kinas stora inbördeskrig 1850-1864 använde sig av Sun Zi: s teorier. Japanerna, som åsamkade kineserna ett förödmjukande nederlag i kriget 1894-95, hade även de studerat honom. Så också några av de krigsherrar som styrde Kina under 1920-talet, medan den nordliga expeditionen under Chiang Kai-shek i slutet av det decenniet, använde sig av mästarens läror om snabb rörelse, krigslist, spionage och politiska medel för att nå seger. Mao Zedong var en annan girig lärjunge, som citerade aforismer tagna ur Krigskonsten. När den röda armén nådde sitt nirvana i Yenan, efter den långa marschen, lät kommunisterna publicera boken till förmån för deras officerare att studera. Mera nyligen har Sun Zi fungerat som guide för affärslivet, nämnd i filmen Wall Street och hyllad i en amerikansk tidning för dess likhet med populärpsykologi och självhjälpslitteratur.


Trots detta är påfallande lite känt om mannen själv. Det klassiska verket under Handynastin, Shiji, eller Historikerns skrifter, av Sima Tan, som sedan 100-talet f.kr. fungerat som den viktigaste källan för tidiga kinesiska händelser och dynastier, beskriver honom som en general som arbetade under en kung över regionen Wu. Det skulle ha varit under det sjätte århundradet f.kr, en era i kinesisk historia som är känd som Vårens och höstens period. Som historien går skulle kungen av Wu ha läst något av Sun Zi och bett honom förevisa sina teorier om trupprörelser med hjälp av 180 vackra kvinnor. Sun Zi delade upp kvinnorna i två kompanier, var och en ledda av kungens två favoritälskarinnor. Kvinnorna skrattade åt spektaklet, så Sun Zi lät avrätta de två kommendanterna. Kungen protesterade mot detta, men Sun Zi insisterade. Nu gjorde kvinnorna som de blivit tillsagda och kungen överbevisades generalens geni. Monarken satte honom att leda flera militära kampanjer, som samtliga föll väl ut.

Tidsbestämningen i Shiji verkar dock inte troliga utifrån flera källor. Dessa inkluderar de vapen som brukades och storleken på arméerna som nämns. Historikerns skrifter var författad under en tid då den tidigare förekommande riddarhedern för strid höll på att bryta samman. Sun Zi tycks snarare ha levat när lokala, konkurrerande stater skapades under det övergripande styret av olika kejsare. Sex större krigsherrar styrde Kina, omgärdade av flera ytterligare mindre härskare, som de gradvis knöt närmare sig. Allt eftersom storleken och intensiteten i striderna ökade, växte även arméerna. De leddes av professionella soldater och bestod av svärdsmän, spjutkastare, bågskyttar och ryttare. Soldaterna använde vapen av järn och kraftiga pilbågar. Generalstaber koordinerade taktiken. Kollektivt ansvar var legio, med militära ledare som avrättades när de t.ex. retirerade utan tillstånd.



Därför, när Sun Zi väl dök upp i historien befann sig Kina i tiden för kungadömet Qin, vars härskare skulle ända krigarstaternas makt vid år 221 f.kr. genom att hävda ett himmelskt mandat som den förste kejsaren, användande lärdom man tagit från Krigskonsten. Sun Zi: s skrifter hör samman med en betydligt nyare och mera pragmatisk era, där målet inte var att följa rutiner eller visa rituell respekt för fienden, utan, helt enkelt att segra till minsta möjliga kostnad, men med största effekt. Sun Zi: s skola vann respekt hos militära experter, men han var alls inte den enda aktören. Många konsulter i krigskonst rörde sig mellan de lokala herrarna, där de ofta begick de allra värsta förräderierna, tjänande två härskare samtidigt, spelande deras viljor mot varandra.

Vad som gjorde Sun Zi annorlunda var bredden på hans vision, samt hans fundamentala tro på att sända en armé i strid måste vara den sista utvägen, medan att: – undertrycka fiendens armé utan strid är det verkliga tecknet på skicklighet, som han uttryckte det. Mer än två tusen år innan dess moderna anhängare, förespråkade Sun Zi det indirekta närmandet, alltså undvika fiendens starka positioner och istället angripa de svaga punkterna. Genom att vara smartare och utmanövrera motståndaren kan segern säkras innan ens svärdet behöver dras ur skidan. När kapabel, uppvisa inkompetens; när aktiv, visa inaktivitet, så undervisade han i början av en serie av korta råd han lagt ut i sitt första kapitel i Krigskonsten – Strategens nycklar till segern.

När nära, uppträd som om du är avlägsen; när avlägsen, nära inpå. Erbjud fienden ett lockbete i syfte att lura honom; spela desorganiserad och slå honom. När han koncentrerar sin styrka, förbered anfall; när han är stark, undvik honom. Reta hans generaler och förvirra honom. Låtsas underlägsen och stärk hans arrogans. Håll honom upptagen och försvaga honom. När han är oförberedd, slå till när han minst anar det.


Sun Zi identifierade nödvändigheten med att upprätthålla initiativet genom att attackera fiendens strategi. Medan han placerade stor vikt vid moral, solidaritet och stridsförmåga, så var mod en kvalitet han inte skattade särskilt högt. Den isolerade, underlägsna enheten som slogs mot alla odds med stor tapperhet, det var inget för honom. Istället skulle alla siffror koncentreras så att man kunde skapa en kapitulation hos fienden utan att egentligen gå i krig.  Därför: – när tio gånger större än fienden, omringa honom; när fem gånger hans storlek, attackera; när dubbelt så stark, splittra honom; när jämnastark, kanske möta honom; när svagare än honom, var beredd att retirera; och, när överhuvudtaget underlägsen, undvik honom, därför att en svagare styrka äralltid ett villebråd för den starkare parten.

När krig väl bröt ut, var det Sun Zis uppfattning att det måste avslutas fortast möjligt och att fånga fienden, snarare än att förstöra dem. Den första armén positionerad hade fördel, så den aktive generalen skulle se till att gruppera först och locka fienden att manövrera mot dennes bättre position. När han valde strid, drog han uppmärksamheten hos fienden med en attack mot en sekundär position, vilket tvingade motståndaren att svara, men när han önskade undvika strid, skulle han vika undan anfall i syfte att styra fienden bort från sin egen valda riktning. Rörelse, initiativ och överraskning var allting, de skulle brukas till att förvirra och utmanövrera motståndaren tills han blev allt mer försiktig och defaitistisk, oförmögen att identifiera armén som bekämpade honom. – Det avgörande med ett gruppera sina trupper är att undvika uppenbar positionering, undervisade han. Likt vatten saknar kriget en konstant form och taktik borde förändras i takt med stridens utveckling.


Att inte veta var han kan bli attackerad, tvingas fienden att sprida ut sina enheter att försvara samtliga positioner. Attack mot städer, som förutsattes utvecklas till tidsödande strider, var något som skulle undvikas. – Ingen nation har någonsin vunnit på segdragna strider, skrev Sun Zi. Besegrade fiender borde behandlas humant för att säkra att de inte återföll i aktiv fientlighet. Han reflekterade på en allt mer professionell kinesisk officerskår med att varna dem från inblandning av ledare okunniga i militära affärer, som skulle hindra armén och förvirra till fiendens fördel.

Sun Zi: s teorier var djupt rotade i filosofier förda av Konfucius – död 479 f.kr. – vars orsaksrelaterade slutsatser utgjort grunden för två årtusenden av kejsarstyre i Kina och som fortfarande är gällande för dagens kommunister. Känn dig själv och känn fienden var avgörande. – Känn din fiende såsom du känner dig själv och du kommer aldrig att besegras i hundra strider, skrev han. – När du är ovetandes om fienden, men känner dig själv, blir dina chanser att vinna eller förlora likvärdiga. Om du inte känner vare sig fienden eller dig själv blir din förlust helt säker. Oövervinnlighet, noterade han, beror på dig själv, medan fiendens sårbarhet är helt beroende på honom. Man bör därför försäkra sig om det första genom klokhet, motiv, förberedelse och god organisation.


En berättelse om en konversation mellan Sun Zi och en lärjunge till Konfucius beskriver hur den senare frågade honom vilken typ av man han skulle ta med sig om han kommenderade armén av de tre värdarna. – Mannen redo att raka en tiger eller kasta sig i floden utan omtanke om han levde eller dog, honom skulle jag inte välja, svarade Sun Zi. – Däremot skulle jag definitivt välja den som närmade sig problemen med försiktighet och redo att fortsätta strategiskt.

Han presenterade praktiska råd och detaljerad taktik att använda i olika terräng och slagfält. Han preciserade hela tolv punkter i ett kapitel till bruket av eld i attacker. Efter att ha varnat för att slå läger i lågt liggande eller öde positioner, talade han om att krossa saltöknar med snabbhet och beskrev fördelarna med att vila trupperna på den soliga sidan av berget. Det sätt varpå fåglar flyger kan varna för ett bakhåll, skrev han. Noggranna observationer kan visa om fienden är trött eller desperat. I en annan praktisk notering, råder han chefer att behandla sina män väl, att vinna deras förtroende med order som är kloka och effektiva. Om han bryr sig om sina män som vore de hans söner, kommer de att marschera och dö för en sansad, outgrundlig, rättvis och samlad ledare.


Sun Zi: s viktigaste gärning var att ta ett större grepp om kriget, han band samman flera element och insisterade på nödvändigheten med längre tänkande och planering, diplomati, skickliga manövrer, disciplin, underrättelsetjänst och Maskirovka. Han tryckte på terrängens beskaffenhet och vädrets utveckling som viktiga faktorer. Så är även förmågan att se fällor lagda av fienden – försök inte svälja tagna byten, varnade han.

Det är något kvasimystiskt med förklaringen till summeringen av den militära expertis som Sun Zi lade fram efter att ha detaljerat de många sätt man kunde utmanövrera och besegra fienden. Han skrev själv: – Försiktigt och nästan konturlöst lämnar experten inga spår, enastående mystisk är han obegriplighet. På så sätt är han mästare över sin fiendes öde. Senare lade han till: – Den som kan segra genom att modifiera sin taktik i relation till fiendens situation, kan betraktas som gudomlig. Ändå är han högst realistisk när han noterar att det som kallas ”förebåd” ingalunda är resultat av andevärld eller gudomlighet, eller från tidigare framgångar, eller kalkylering – det måste hämtas hos folk som känner fienden.


Dessa spioner faller inom fem kategorier: De från fiendens territorium; personer som lever där med ingående kunskap; fientliga spioner som bytt sida; agenter som sänts in med falska uppgifter, förväntade att fångas in och vara talföra; och till sist – de mest värdefulla – agenter som korsar linjen och återkommer, de bästa av dem som är intelligentast men framstår som dumma och förmår utstå hunger, köld, smuts och förödmjukelse. När samtliga fem kategorier arbetar tillsammans, bildar de ett gudomligt förbund av enastående skatter. Hemliga operationer, avslutade Sun Zi sin bok, är nödvändiga i krig, det är på dem en armé lutar alla sina manövrer.


Det är helt enastående att denna kompletta filosofi om krig var skapad under en tid när Kina var splittrad mellan stridande kungadömen som alla levde och krossades med militär makt. Det kan snarare tyckas tillhöra en senare period av stabilitet. Dock, oavsett osäkerheten kring vem Sun Zi var, när exakt han levde och om han verkligen skrev Krigskonsten, eller om det var en senare sammanställning av flera texter, så kan det inte finnas något tvivel om att dess vishet och dess centrala roll i det kinesiska närmandet till krig genom årtusenden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar