måndag 23 november 2015

Den tappraste av de tappra


Victoriakorset, Storbritanniens högsta utnämning för militär tapperhet, var enligt en soldat som tjänat under honom – ett allt för litet erkännande för en man som kapten Chavasse. Det var vid King’s Regiment som fältläkaren Noel Chavasse blev den högst dekorerade soldaten under första världskriget med hela två Victoriakors. De var endast två av hans kaliber i det kriget, sammanlagt tre under utmärkelsens 160-åriga historia.

Noel Godfrey Chavasse var en av två identiska tvillingar födda i Oxford i november 1884, söner till blivande biskopen av Liverpool*. Han tog examen vid Trinity College 1907 och tillsammans med sin bror, Christopher, representerade han Storbritannien vid Olympiska spelen i London 1908. De sprang båda 400 meter. Noel tog sin medicinska examen 1912 och när kriget stod för dörren blev han utnämnd till fältläkare och löjtnant vid Royal Army Medical Corps, tillhörande 10: e bataljonen, King’s Regiment, även känt som Liverpool Scottish.


Vid öppningen av slaget vid Somme den 1 juli 1916 hade Noel Chavasse redan erhållit Military Cross, den tredje högsta utmärkelsen, för visad tapperhet. Vid krigsslutet skulle även hans bror, som fältpräst vid Royal Army Chaplain’s Department, erhålla samma medalj.

Under slaget vid Somme förflyttades Chavasses bataljon ner i skyttegravar vid den franska byn Guillermont och den 9 augusti deltog de i anfallet mot den av tyskarna hållna positionen. Inom ett par timmar hade striderna kostat en tredjedel av 10: e bataljonens 600 män. Chavasse, som den ende läkaren, behandlade utan uppehåll massorna av sårade under öppen himmel och svår artilleribeskjutning, ofta i full vy från fienden. Samma natt kröp han över ingenmansland, sökande efter sårade soldater.


Nästa morgon, med hjälp av en likaledes tapper bårbärare, återvände han och hämtade en svårt sårad soldat genom kraftig beskjutning, nästan en kilometer ut i helvetet. Trots att han själv var sårad av splitter, återvände han ånyo kommande natt med ett tjugotal frivilliga, för att begrava två officerare och rädda tre sårade män från ett granathål endast 25 meter från tyskarnas linjer.

Helvetet vore som himmelriket i jämförelse med vart han befinner sig, kommenterade en kanadensisk kulspruteskytt under striderna.

Under dessa två dygn vid Somme räddade Chavasse livet på ett tjugotal svårt skadade män, samt behandlade otaligt många fler sårade. Hans mod och självuppoffring är bortom all beundran, står det i hans första nominering till Victoriakorset. Hans hjältemod kom åter upp i dager ett år senare vid det tredje slaget om Ypress, mera ökänt som Passchendaele.

Tvillingbröder

Den 31 juli 1917, den första kvällen under slaget, befann sig Chavasse vid den belgiska staden Brandhoek, som vanligt opererande sårade soldater. Han träffades då av ett granatsplitter i huvudet, men vägrade blankt att evakueras. Han förband sig själv och trots den potentiellt svåra skadan och tung fientlig beskjutning, återvände han gång på gång ut i det genomdränkta leran för att ta hand om de sårade.

Tidigt nästa dag, trots en andra huvudskada, fortsatte han att bistå sårade, den här gången bl.a. med hjälp av tillfångatagna tyskar, varav en var läkare. När bårbärare anlände till platsen, nu med stränga order från självaste divisionschefen att återföra Chavasse, vägrade han åter. – Jag började tro att han inte var mänsklig, mindes en soldat. Inget fick honom att ducka, eller ens blinka. Den första skadan fick han i huvudet, utan uppehåll tog han helt enkelt av sig hjälmen och förband sig själv, för att sedan fortsätta som om inget hänt.


Klockan tre på morgonen den 2 augusti, träffades åter hans förbandsplats av en tysk granat. Den dödade eller sårade samtliga närvarande. Chavasses skador inkluderade ett gapande sår i buken som blödde kraftigt. Trots detta lyckades han kravla sig tillbaka genom det gyttjiga landskapet till en annan postering, där han fick hjälp. Nu hade dock hans tur runnit ut. Han anlände till en förbandsplats, där kolleger gjorde allt de kunde för att rädda honom, men förgäves.

Kapten Noel Chavasse stupade den 4 augusti 1917, 32 år gammal. En chockvåg gick genom armén, tusentals frivilliga deltog i begravningen, som hans bror stoiskt förrättade utan att blinka.

Biskop Christopher Chavasse



* Familjen Chavasse har gjort sig känd i den brittiska historien som utmärkande läkare och präster.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar