onsdag 5 augusti 2015

Trotsigt alibi


Född i Ukraina 1879 och senare ärad av en beundrare som den störste juden sedan Jesus Kristus, blev Lev Bronstein världsberömd under ett annat namn. Från 1902 kallade han sig Trotskij, ett namn taget från det tyska ordet trotz, som betyder exakt samma sak som på svenska. Valet skulle visa sig vara närmast profetiskt. Han var en ledande gestalt i den bolsjevikiska rörelsen under Lenin, efter vars död 1924, han dessutom blev det viktigaste offret för Josef Stalins osvikliga makthunger.

Trotskij uteslöts ur det sovjetiska kommunistpartiet 1927 och sänd i exil till Turkiet 1929. Han och hans hustru, Natalia Sedova, flyttade senare till Frankrike, därefter till Norge. I december 1936 sattes Trotskij, nu 56 år, på en lastbåt tillsammans med Natalia för en tur över havet till Mexiko. Där blev de varmt välkomnade av landets president, den förutvarande revolutionäre ledaren Lazaro Cardenas. De erbjöds att leva i stadsdelen Coyocan i Mexiko City, hemma hos två ytterligare beundrare, konstnärerna Diego Rivera med hustru Frida Kahlo, med vilken Trotskij givetvis hade en affär.

Diego Rivera, Sylvia Ageloff och Trotskij

I exil fortsatte han tröstlöst att arbeta emot stalinismen och hans bok; Den förrådda revolutionen, publicerades första gången i Frankrike 1937. Här framförde han tesen att under Stalin hade socialismen i Sovjetunionen förråtts och landet istället blivit en totalitär stat. Moskva var beslutet att krossa den trotsige dissidenten. I maj 1939, efter att Rivera insett vad som skedde i kulisserna, flyttade Trotskij och Natalia till ett hus nära Avienda Viena. De hade vakter, men den 24 maj 1940, vid fyratiden på morgonen, öppnade attentatsmän eld mot huset. Trotskij, som var nyvaken, trodde det var fyrverkerier, men Natalia drog honom ur sängen och ner på golvet medan glassplitter yrde över dem. De överlevde med nöd och näppe.

De sovjetiska agenterna i Mexiko, utsända av NKVD och Lavrentij Beria, hade lyckats plantera en kvinna, vid namn Sylvia Ageloff, i huset som en av Trotskijs sekreterare. Hon hade en älskare, en spansk kommunist som kallade sig Ramón Mercader, som ofta brukade komma till huset föreställande en beundrare, med både blommor och choklad. Han var omtyckt av alla och Trotskij var mottaglig för smicker, han var sjuk, hade högt blodtryck och förväntades inte leva allt för länge till.

Ramón Mercader

Vid klockan fem på eftermiddagen den 20 augusti 1940 anlände Mercader till huset med sin regnrock över sin vänstra arm, märkligt tryckt mot kroppen. Han gick upp till övervåningen där Trotskij hade sitt kontor. Under pågående samtal dem emellan vände den ryske revolutionären ryggen mot sin vän, som då drog fram en hiskelig ishacka från under regnrocken och högg den i hans huvud. Mercader berättade senare att Trotskij skrikigt högt, försökt attackera sin baneman, men istället stapplande lämnat rummet. Natalia hade hört tumulten, hon sprang upp och fann sin man liggandes på golvet, ansiktet täckt av blod. Vakter kom rusande, de grep Mercader och började misshandla honom. Trotskij, fortfarande vid medvetande, uppmanade dem dock att upphöra med detta.

– Nej, han får inte dö, han måste förhöras. Därefter kollapsade han och Mercader fördes över till den mexikanska polisen.


Trotskij transporterades till sjukhus, men vaknade aldrig upp igen. Han avled dagen därpå, den 21 augusti, klockan halvåtta på kvällen. Han var sextio år gammal. Efter en välbesökt begravningsceremoni, lades han till vila i trädgården till huset på Avenida Viena. Natalia säkerställde att det alltid fanns fräscha blommor på graven. Hon levde till 1962. Huset är idag ett museum, finansierat av International Friends of the Leon Trotsky Museum, en tung avdelning inom trotskismen. Gravstenen består av ett högt betongblock med hammaren och skäran inhugget i fronten.

Inledningsvis avslöjade inte Mercader sin identitet för polisen. Ha sa till dem att han ämnade gifta sig med Sylvia, men att Trotskij förbjudit henne och att det var detta som drivit honom till hans dåd. Allt var offrets fel. Sylvia arresterades som en medbrottsling, men släpptes snart. Mercader åtalades och dömdes till 20 år i fängelse för mord. Han erhöll Leninordern i sin frånvaro av Stalin. När han släpptes 1960 välkomnades han av Fidel Castro på Kuba. Året därpå blev han belönad med ordern Sovjetunionens hjälte av Kreml. Han avled i Havanna 1978.

Frida Kahlo

I ett dokument kallat Testamente, som Trotskij skrev några månader innan sin död, i skiftet mellan februari och mars 1940, beskrev han sin hustru Natalia som en outtröttlig källa av kärlek, generositet och glädje. Om sig själv skrev han:

Under 43 år av mitt medvetna liv har jag varit en revolutionär; under 42 av dessa har jag slagits under den marxistiska fanan … jag kommer att dö som en proletär revolutionär, en marxist, en sann materialist och slutligen, en övertygad ateist. Min tro på den kommunistiska framtiden för mänskligheten är inte förlorad, nej, den är starkare idag än någonsin i min ungdom.

Natalia

Leon Trotskij, en strikt politisk teoretiker med armarna djupt nerkörda i historiens blodbad, skaparen av den Röda armén, har med sin exil och sitt martyrskap utgjort den politiska vänsterns mest arroganta alibi för en tyrannisk ideologi. Som om någon, någonsin haft den minsta aning om vad de egentligen talade om.


   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar