fredag 21 augusti 2015

200 militärhistoriska inlägg


Det blev till sist hög tid att summera tre års skrivande och tvåhundra inlägg på min blogg med att här nedanför nedteckna de två kanske mest betydande generalerna i vår tid, det moderna krigets fäder – Helmuth von Moltke, Den äldre och Ulysses S. Grant, Onkel Sam.

von Moltke har alltid varit självklar i detta sammanhang, så har fallet inte nödvändigtvis varit med Grant. Ändå var de samtida, båda firade sina framgångar under 1860-talet, dessutom i liknande konflikter, de tyska enhetskrigen och det amerikanska inbördeskriget. Militärhistorien har dock alltid behandlat den amerikanska erfarenheten med arrogans, ungefär på samma sätt som man alltid hävdat att amerikaner saknar kultur.

En vanlig kommentar rörande amerikanska fältherrar under inbördeskriget har varit deras brist på skolning, vilket definitivt inte var fallet med von Moltke, en av sin tids störste militäre akademiker. Det har slarvigt hävdats att amerikanerna kände till lite om Napoleon, för att i nästa andetag kalla det stora inbördeskriget historiens första moderna krig, utan att kommentera motsatsförhållandet i detta.

Grant hade inte von Moltkes fördel av att vara på toppen av sin karriär när kriget kom på allvar, han hade ingen möjlighet att öva sina stridskrafter från grunden, utan han kom nästan från ingenstans och improviserade med lika stora, eller större styrkor som den gamle preussaren. Ändå har Grant missgynnats av historien.

1900-talet dominerades av väldiga, globala militära konflikter, där både Tyskland och USA spelade huvudroller utifrån olika motiv och deras aktioner hämtade kraft och vilja från deras erfarenheter. Ingen förnekar den teutoniska militarismens position i historien och von Moltkes avgörande roll i detta, få ger amerikanerna ett likvärdigt erkännande och Grant är påtagligt isolerad som militärhistorisk karaktär.

USA gick segrande ut ur 1900-talet i större omfattning än någon annan nation i historien. Det finns orsaker till detta och det är hög tid att jämställa Ulysses S. Grant med Helmuth von Moltke d.ä. och att ge den amerikanska militärhistorien sin rättmätiga plats och betydelse – vilket har varit en av min bloggs främsta mål och mening.

Torbjörn Kvist


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar