fredag 15 maj 2015

Kapten Speirs

The only hope you have is to accept the fact that you’re already dead. The sooner you accept that, the sooner you’ll be able to function as a soldier is supposed to function: without mercy, without compassion, without remorse. All war depends on it.


På den utmärkta krigsfilmen Saving Private Ryan (1998), följde den högt rankade TV-serien Band of Brothers (2001), efter Stephen E. Ambroses bok med samma namn från 1992. Tillsammans utgör de båda produktionerna kanske det bästa som gjorts i krigsfilmsgenren. De är framför allt mycket karaktärsdrivna berättelser. I korta, men glasklara penseldrag presenteras tittaren med en myriad av personligheter, som alla sitter som en smäck, ett testamente över god amerikansk filmtradition.

Den karaktär i Band of Brothers som kanske väckte mest uppmärksamhet, utan att egentligen vara någon av huvudpersonerna serien, var löjtnanten, sedermera kaptenen och chefen för Easy Company, 506th Parachute Infantry Regiment, 101st Airborn Division, Ronald Speirs*. Captain Speirs var den tuffaste och grymmaste av dem alla. Frågor som ställts har alltid varit om han verkligen mördade flertalet tyska krigsfångar med sin Thompson i Normandie och om han rusade rakt igenom tyskarnas linjer – och tillbaka – i belgiska Foy under Battle of the Bulge? Och hur var det med uppgiften att han varit kommendant för Spandaufängelset?


Sanningen är att uppgifterna stämmer, särskilt de om Spandaufängelset, vilket är ett historiskt faktum. Vad gäller avrättningen och uppvisningen av enastående mod, så lutade sig författaren Ambrose helt och fast mot i första hand major Richard D. Winters, berättelsens huvudperson, tillika Speirs kompani- och senare bataljonschef. Även de nedtecknade minnena av den legendariske generalen Robert F. Sink, då överste och regementschef för 506th, spelade givetvis in. Enligt dem båda var Speirs den i särklass bäste officeren de någonsin sett, varför man gav honom mycket spelrum.

Låt oss dock börja från början.

Ronald Charles Speirs var från början skotte och föddes den 20 april 1920 i Edinburgh. Han var fyra år när familjen emigrerade till USA och han kom att växa upp i Boston, Massachusetts. Han gick High School via ROTC, Reserve Officers’ Training Corps och tog examen 1938 som fänrik i reserven.  Han arbetade senare en tid som revisor och gifte sig, vilket var första gången av sammanlagt fem. När kriget startade för USA: s del 1941 inkallades han till infanteriet, men ställde sig tidigt som frivillig till de nya fallskärmstrupperna, paratroopers. Han överfördes 1943 till 506th Parachute Infantry Regiment i Camp Toccoa vid Currahee Mountains, Georgia, där han blev plutonchef i Dog Company.


Löjtnant Speirs anlände med 506th PIR till England i slutet av maj 1944, kort innan Operation Overlord och Mission Albany. Mission Albany var den inledande fasen av det första stormningsmomentet av D-Day, som kallades Operation Neptune. Med luftlandsatt infanteri direkt bakom den tyska kustbatterilinjen, skulle Albany trasa sönder deras infrastruktur och besätta viktiga stödjepunkter. 506th PIR spelade en avgörande roll i detta företag, men under natten till den 6 juni spreds regementet över stora landområden och man tvingades utföra extremt svåra strider, samtidigt som man drog samman enheterna. Speirs blev i detta skeende helt översvämmad av att reda ut oordningen i regementet och han kom inte att delta i strid förrän i slutskedet av operationerna.

Förutom avrättningen, d.v.s. mordet på flera tyska krigsfångar, en händelse Speirs aldrig har bekräftat, utan är baserad på olika vittnesmål**, så avrättade han bevisligen en berusad sergeant med ett skott i pannan från sin Colt 45: a. Det skedde under strid och sergeanten agerade irrationellt och farligt för plutonens välbefinnande, dessutom hotade han Speirs till livet. Vid direkt ordervägran under fientlig eldgivning lät löjtnant Speirs förgå krigsrätt genom att avrätta honom på stående fot. Överste Sink lät aldrig ärendet hamna utanför regementets hägn och major Winters har alltid vidhållit sitt stöd för Speirs handlande. Agerandet rymdes väl inom ramen för de krigslagar som gällde vid den tiden i samtliga arméer.


Under resterande 1944 fortsatte han som plutonchef i Dog Company och deltog i Operation Market Garden i Holland. Det var efter den operationen som Winters blev befordrad till bataljonschef. Under vistelse i England träffade Speirs en kvinna, vilket ledde till ett giftermål och en son, Robert, som långt senare blev yrkesmilitär och överstelöjtnant i brittiska armén.

Speirs blev befordrad till kompanichef i januari 1945 under slutfasen av Battle of the Bulge och striden om Bastogne, då de allierade pressade tillbaka de anfallande tyska styrkorna. Vid det Belgiska samhället Foy blev han kommenderad av Winters att omedelbart överta befälet av Easy när deras kompanichef, löjtnant Norman Dike, tappade konceptet under ett anfall mot samhället och kompaniets existens var hotat. Speirs tog befälet och med ens förbyttes moralen hos soldaterna i Easy, från fullständig hopplöshet till absolut segervittring. Löjtnant Speirs styrde i korta ordalag upp striden. I syfte att länka upp med en av kompaniets plutoner, som Dike sänt runt Foy, sprang han på eget bevåg rakt igenom de tyska positionerna och sedan tillbaka igen. Det hela följdes genom kikare av både kapten Winters och överste Sink.


Kapten Speirs ledde Easy Company hela kriget ut. Han hade förtjänat tillräckligt med poäng för att sändas hem till Staterna, men han valde att stanna med Easy. Efter kriget tjänstgjorde han både i Europa och i USA, hela tiden med 101st Airborne. När Koreakriget utbröt 1950 blev han kompanichef i 187th Infantry Regiment, även det 101st. De kallades Rakkasans, vilket var japanska för ungefär fallande män med paraply, och de var en elitenhet. Han gjorde ett stridsuthopp, vid Munsan och kom att under hårda strider ta över regementets 3: e bataljon, en mycket framgångsrik befattning han behöll under resterande kriget.

Major Speirs var en krigshäst. Bortsett från hans grundläggande officersutbildning hade samtliga befordringar skett på slagfältet. Även om en sådan officer räknade med mycket respekt i armén, så dög det inte för en långsiktande karriär. Han var dessutom snäppet för gammal i sin grad. Det var nu ett kallt krig och han var en man of action, så han sadlade om till Military Intelligence Corps, MI, d.v.s. arméns underrättelsetjänst. Han sattes i skolbänken och lärdes ryska språket. 1956 dök han upp som förbindelseofficer till Röda armén, stationerad i Potsdam. 1958 blev han överstelöjtnant och amerikansk kommendant för Spandaufängelset, där de i Nürnberg dömda toppnazisterna satt. De bevakades av USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike, som roterade personalen varje kvarter. Kommendanterna, fyra stycken, stannade dock kvar på fängelset och roterade som kommendanter och ställföreträdare om vartannat. Albert Speer omnämnde Speirs i sina berömda memoarer som en hårdför och irriterande amerikan.


Därefter hamnade han där han hörde hemma, på slagfältet. 1962 ingick Speirs som en av ledarna i amerikanernas Mobile Traning Team, MTT, i Laos under vad som blivit känt som Operation White Star, eller Operation Hotfoot. Amerikanska armén, tillsammans med CIA, genomförde sedan 1950-talet en omfattande träning, taktisk som teknisk, av den kungliga Laotiska armén, senare även den stora gerillaarmé som USA byggde upp mot den kommunistiska aggressionen från Nordvietnam***. Verksamheten var framgångsrik, men stoppades i samband med att president John F. Kennedy styrde över verksamheten i Sydostasien till en allt tyngre militär verskamhet.

Överstelöjtnant Speirs gick i pension 1964 och framlevde sitt fortsatta liv bl.a. i delstaten Montana. Han deltog sällan eller aldrig i 101st Airborne: s veteranträffar, även om han träffade flera av gamla Easy Companiy: s medlemmar på tu man hand. Under inspelningen av Band of Brothers dök han dock upp som teknisk rådgivare, till de övrigas stora glädje. Respekten för honom bland de övriga veteranerna var intakt, de saluterade honom och kallade honom Sir. Han vägrade dock fortfarande delge uppgifter om de mördade tyskarna och hade inget emot att det förevisades i filmen.

Kapten Speirs gick bort 2007.


* Kapten Speirs spelades i Band of Brothers av Matthew Settle.

** Enligt Winters var det Speirs själv som spred vandringshistorien om mordet på tyskarna. Han strävade efter att ha rykte om sig som smått galen för att inge soldaterna med respekt. Han hade inte behövt göra det, men det fungerade.


*** Ur ett filmiskt perspektiv är det intressant, eftersom denna verksamhet låg till grund för filmen Apocalypse Now.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar