tisdag 23 september 2014

True Grit


Fort Smith, Arkansas, 1895. US Marshall Reuben J. Cogburn, för stunden i den enda söndagskostymen, sitter i tingshuset och agerar kyligt under försvarets häcklande representation. Ännu en blodig uppgörelse i yrkets tjänst har sitt rättsliga efterspel. Den handlingskraftige och hårddrickande Cogburn har passerat de sjuttio, men är fortfarande en formidabel kraft att räkna med, trots en lapp för det onda ögat. Män har dödats av hans hand och han betraktar under bister tystnad de åtalades advokat när denne sågar hans karaktär jäms med sporrarna på hans stövlar. Språket är syrligt och fullt av associationer till ett långt liv av våld och död. Inför juryn försöker advokaten illustrera Cogburns roll som så kallad edsvuren lagman:

”He was hired by stock owners some years ago up in Wyoming,  to terrorize thieves and people called nesters and grangers … I fear that Rooster did himself no credit in what they called the Johnson County War”.


Citatet kommer från boken True Grit av Charles Portis (1968), ansedd av många som ett portalverk inom amerikansk skönlitteratur om The Wild West. Året efter blev boken en film i regi av Henry Hathaway, som gav John Wayne en Oscar för rollen som Rooster Cogburn.  Fyrtio år senare gjorde Jeff Bridges samma roll i bröderna Coens version av True Grit. Citatet följde inte med i någon av filmerna. Det är heller inte nödvändigt, informationen är ändå genomamerikansk, en av de mest klassiska berättelserna om den tiden, en epokgörande stilbildare. För utomstående publik är det däremot överkurs, för dem är det enbart ännu en Western.

När Charles Portis nämnde Johnson County War i sitt manus, så var det ett närmast övertydligt sätt att snabbt etablera den hårdföre lagmannens historia. Diktens Rooster Cogburn hade antagligen ridit med verklighetens hårdingar, ledda av den legendariske Sheriff Frank M. Canton, en gång laglös i Texas och därefter folkvald lagman i Johnson County, Wyoming, en högst vanlig karriär för en gun man som överlevde till hög ålder – precis som Wyatt Earp.

The Cheyenne Club

The Johnson County War – vad var det då för en konflikt i en landsortskommun i den amerikanska mellanvästern man talade om, som var så allvarligt att det kallades för krig? Det sägs att kärt barn har många namn och så har även blodiga uppgörelser. Kriget ifråga utspelades 1892 och har i litteraturen och i den akademiska världen även kallats Wyoming Range War, Rustler War, eller varför inte War on Powder River. Det var en lång och seg konflikt mellan s.k. Nesters och Grangers på den ena sidan och Stock Owners och Cattle Barons på den andra. Under april månad 1892 exploderade konflikten i en krigsliknande batalj. President Benjamin Harrison såg sig till sist tvingad att sända in federalt kavalleri för att stävja våldet. Regissören Michael Cimino försökte ur ett konstnärligt perspektiv beskriva kriget i filmen Heaven’s Gate 1980, med kalkonartat resultat. George Stevens klassiska western Shane från 1953 bygger också den löst på denna historia.

Wyoming, The Equality State, eller The Cowboy State, bildades formellt 1890. En ståtlig bisonoxe pryder delstatsflaggan, ett djur som än en gång rör sig i större antal över prärien i Mellanamerika. Wyoming breder ut sig i ett rasande vackert landskap mellan Klippiga bergen i väster och den väldiga högplatå i öster som kallas High Planes. Det är USA: s näst glesast befolkade delstat, efter Alaska, med endast 576 000 invånare på totalt 253 000 kvadratkilometer. Huvudstaden Cheyenne är en av de minsta i unionen, med 60 000 invånare. Det är en s.k. Red State, ett politiskt konservativt fäste, The Backbone of America. Detta är utpräglad glesbyggd där människorna lever sina liv nära naturen som jordbrukare och kreatursuppfödare. Jakt och fiske är viktiga fritidssysselsättningar och turismen är omfattande i jakten på det sista av Wild West i det moderna USA.


Vilda västern kom förhållandevis sent till Wyoming. Det var järnvägen som satte det tidigare federala territoriet på kartan. Union Pacific Railroad nådde Cheyenne 1867 och gjorde därefter kort uppehåll väster därom, innan man med dynamit och olidligt slit tog sig an Klippiga bergen. Cheyenne blev därmed en av de sista anhalterna för drivandet av kreatur söderifrån och stora rangergårdar för kor, samt slakt- och fryshus blev en ledande näring för staden. Vid vår historias inledning hade begreppet ranch luckrats upp och den gamla konflikten mellan fribetare och hemmansägare hade i sin tur utvecklats till en kamp mellan stora och små näringsidkare i branschen. De stora aktörerna, med anknytning till köttindustrin i Cheyenne, utgjorde själva de ursprungliga hemmansägarna som vunnit kampen mot boskapsdrivarna söderifrån. Delstaten var deras, det var de som hade skapat Wyoming, politiskt och ekonomiskt, som de såg det. De mindre ranchägarna ute på prärien betraktade man som övervintrade cowboys, d.v.s. Free Greasers*.

De större ranchägarna hade organiserat sig i Wyoming Stock Growers Association, WSGA**. Grundat 1872 hade det bildats för att organisera och standardisera kötthandeln i Wyoming. Vid delstatens bildande 1890 hade WSGA vuxit till en oerhört stark politisk kraft som många ansåg styrde staten från den fashionabla Cheyenne Club i huvudstaden. Wyomings andre guvernör, Amos Walker Barber, en läkare med militär bakgrund, hade varit klinikchef på sjukhuset i Cheyenne, sponsrat av WSGA. Han satt på ett republikanskt mandat och i det bredare politiska spektret stöddes WSGA: s position generellt av republikaner, som ju varit tongivande i delstatens grundande. Motståndarsidan, som motsatte sig WSGA: s kontroll över marknaden, stöddes på samma vis av demokraterna, som i samband med delstatsfrågan i huvudsak stått bakom fortsatt federalt styre, d.v.s. Free Greasing***.

Frank M. Canton

Motståndet mot WSGA hade sina rötter i den gamla striden om boskapens tillträde till betesmark, men även äganderätten till s.k. frigående, omärkt boskap. Situationen hade spetsat till sig i Wyoming under vintern 1886-87, som varit extremt kall med temperaturer på minus fyrtiofem grader. I den situationen hade stora kvantiteter boskap avlidit, samtidigt som stöld av dessa – rustling – ökat markant. WSGA: s beredskap stärktes i relation till detta hot och deras egna detektiver började aktivt söka bland de mindre ranchägare efter brottslingar, s.k. Cowboys. 1889 lynchades och dödades i Johnson County ranchägaren Ella Watson – Cattle Kate – och affärsmannen Jim Averell, antagligen av sheriffen Frank M. Canton, som också arbetade som detektiv för WSGA. Händelsen infekterade situationen ytterligare, eftersom varken Watson eller Averell ansågs ha haft något med saken att göra. Johnson County blev därmed en huvudscen för det som nu komma skulle.

Mindre ranchägare från Johnson County, under ledning av en Nate Champion, grundade Northern Wyoming Farmers and Stock Growers' Association, NWFSGA, som en konkurrent till WSGA. Denna organisation ansågs kriminell och Ned Champion påstods ha setts bära den röda scarf runt midjan som symboliserade organiserade kriminella cowboys. De svartlistades omedelbart, men till våren 1892, då ranchägare normalt samlade in sin boskap för märkning och slakt, signalerade NWFSGA att de ämnade göra detta under gemensam flagg. Några bevis för Champions samröre med The Hole In the Wall Gang eller Jesse James presenterades aldrig, men måttet var rågat på Cheyenne Club. Tidigare sheriffen Canton kallades in och under den tunga cigarröken i salongerna gjordes en plan upp. Ledargestalten i detta var med stor säkerhet ranchägaren Frank Wolcott, en tidigare militär, brottsling och lagman som blivit en av de största uppfödarna i Wyoming. Canton gavs mandat att sända efter assistans utifrån.


Vad M: et i Frank M. Canton stod för är okänt, men han föddes i Virginia 1849 som Josiah Joe Horner. Tidigt i livet lämnade han hemmet och blev cowboy i Texas. Han började stjäla boskap och råna banker, 1874 mördade han två svarta Buffalo Soldiers ur den federala armén. 1877 greps han av Texas Rangers i Comanche, Texas, men rymde och försvann i nordvästlig riktning. Han ändrade namn och slog sig ner i Nebraska. Han lovade sig själv att sluta med brottslighet och slog sig istället på boskapsuppfödning och på den vägen kom han till Wyoming. Under 1880-talet valdes han till sheriff i Johnson County, gifte sig, fick barn och slutade som sheriff. Istället började arbeta som detektiv åt WSGA, samt som Federal Marshall åt Washington DC. I filmen Heaven’s Gate framställs Canton i skådespelaren Sam Waterstons skepnad som en flott affärsägare, en Cattle Baron, när han i själva verket var en betydligt enklare lagman, en typisk politisk distinktion från sin tid. Det var dock en reslig och aktad man i stora mustascher som nu började arbeta med telegrafstationen i Cheyenne.

De kom huvudsakligen från Texas, de män som Canton samlade ihop för sitt uppdrag. En del kände han sedan tidigare, andra kom som rekommenderade av dessa. De var män av hans kaliber, en farlig kombination av lagmän och brottslingar. Samtidigt var de namnkunniga och ansedda. De var inte purunga, utan erfarna, ärrade män, vana att leva i naturen, jagad av, eller på jakt efter andra farliga män. De var välbeväpnade och hade samtliga dödat förut, både i självförsvar som i rena attentat. Flera av dem hade varit i större, mer komplexa eldstrider, inte minst mot indianer. De representerade de bästa som gick att få tag i när man var i behov av gunhands. Deras hemvist i amerikanska södern och bakgrunden inom boskapsskötsel gjorde dem huvudsakligen till kända, politiska demokrater. De erhöll $5 per dag och man, samt $50 för varje boskapstjuv man dödade. De kom att kallas Invaders, eller Wolcott’s Regulators. Formellt var de detektiver och bar brickor synliga på sina rockar, likt diktens många versioner, som i t.ex. Clint Eastwoods Pale Rider från 1985 – Marshall Stockburn and his deputies****.

Cattle Kate

I början av april 1892 reste hela styrkan med specialchartrat tåg till Casper, Wyoming, därefter red de in i Johnson County via staden Douglas, där man klippte telegraflinjen. Några timmar efter Cantons mannar följde en eftertrupp bestående av prominenta nyfikna, bl.a. en delstatssenator, flera höga ämbetsmän, som alla gemensamt hade att de utgjorde gräddan av dem som två år tidigare bildat delstaten Wyoming, samt två journalister, Ed Towse från Cheyenne Sun och Sam Clover från Chicago Herald. Clover hade rättigheterna till den nationella spridningen och skulle bli den huvudsakliga spridaren av nyheten. Allt som allt ledde nu Sheriff Canton ett femtiotal män in i det ännu nattmörka, ovetandes Johnson County.

Första mål var Ned Champions KC Ranch – idag plats för den lilla staden Kaycee – där man den 8 april hoppades konfrontera ledaren för upprorsmännen. Champion var hemma, tillsammans med ytterligare tre män. Två av dem arresterades i det att de kom ut ur huset i gryningen, en ytterligare, Nick Ray, sköts till döds i dörröppningen då han dragit sitt vapen. Champion var nu ensam i huset, men det hindrade honom inte att öppna eld mot dem på utsidan. Cantons plan hade varit att överraska Champion och klara av denna första del snabbt och smidigt. Nu blev det inte så.

Invaders

Vad som drev Champion till att slåss var dels att han förstod att han ändå skulle lynchas, men också att striden skulle uppfattas av de närmaste grannarna. Canton behöll hela sin styrka på plats under förmiddagens strid och tre av hans män sårades när de försökte närma sig huset. Till sist lyckades man tända på byggnaden. Efteråt fann man en anteckningsbok tillhörande Champion, som tydligt visar att han var beredd att dö. Springande ut ur sitt hus, med revolver och kniv till hands, sköts han ner och dödades. Dagen efter hittades hans kropp av förbipasserande, då hade man satt fast ett plakat på likets bröst – Cattle Thieves Beware. Den första delen av expeditionen var avklarad, Cantons gäng vände kosan mot nästa ranch på listan, TA Ranch vid Crazy Woman Creek, ett biflöde till Powder River*****.

Samtidigt hade larmet gått över prärien och i Johnson Countys huvudort, Bufallo, hade den aktuelle sheriffen, med det i sammanhanget träffande namnet Red Angus, börjat samla ihop män till en stor posse. Det var relativt enkelt, för folket var förbannade. Uppgifterna varierar, men mellan 200 och 400 beväpnade män gav sig iväg söderut för att möta Cantons gäng. Nu blev rollerna ombytta. Canton och hans män tvingades förskansa sig på TA Ranch den 10 april och en mycket omfattande eldstrid tog vid, som skulle pågå ett par dygn. Sheriff Angus hade en liknande bakgrund som Canton, men också en militär sådan sedan inbördeskriget. Han organiserade belägringen väl, men de inringade försvarade sig också effektivt. Cantons prominenta eftertrupp larmade i sin tur guvernören Barber, som så här långt agerat passivt och avvaktande. Nu skickade han ett iltelegram till president Harrison i Washington, en man han kände väl, där han uttryckte det så att en grupp lagmän, utsända för att infånga boskapstjuvar, stött på hårt motstånd i Johnson County. Kunde han sända federal trupp till deras undsättning?

Ned Champion

President Harrison uppskattade inte det som nu hände. Federalt intrång på delstaternas affärer var fortfarande vid den här tiden en känslig fråga. Detta var inget indiankrig, där federal mark bestående av indianreservat var inblandade. Harrison såg det istället som ett strikt justitieärende. Han gick dock partikamraten och guvernören Barber till mötes, men med armén som neutral instans. Telegram sändes från krigsministern Stephen B. Elkins, till 6: e kavalleriregementets stab vid Fort McKinney, nära Bufallo, med order enligt Artikel IV, Sektion 4, Avsnitt 2 ur den amerikanska konstitutionen. På eftermiddagen den 13 april red ett kompani om 120 man, under regementschefen överste Van Horne, mot striden vid TA Ranch, som nåddes vid halv sju på kvällen. Armén bröt belägringen och kommenderade Canton och hans män att slänga sina vapen. Dessa fördes därefter under eskort tillbaka till Cheyenne, där en rättslig process tog vid.

Det var nu inte rättsprocessen som utgjorde skillnaden. Den blev en travesti eftersom Johnson County på inget vis kunde betala vare sig rättskostnaderna, eller huserandet av över trettio man i häkte, en summa på sammanlagt $18 000. Delstaten vägrade att ge finansiell rättshjälp. Ingen dömdes för någonting. Ett tjugotal män hade dödats i striderna och minst lika många var sårade. Det blev istället den stora, folkliga uppslutningen mot WSGA: s dumdristiga agerande som gav eftertryck. Det stod klart för all framtid att man i Wyoming aldrig skulle acceptera detta beteende från någon part. Demokraterna vann en jordskredsseger i delstatsvalet samma år, man tog guvernörsposten samt representanthuset, medan republikanerna hängde kvar i senaten. Dock, demokraterna hade snärjt in sig i ett lycksökande populistparti, Wyoming Populist Party, en kombination som alls inte var lyckad. Interna bråk innebar att Wyoming inte lyckades välja senatorer till Washington DC. Efter den stora depressionen 1893 slängdes demokraterna ut ur delstatskongressen året efter. Ännu idag sitter ränderna i hos de flesta i Wyoming, man ogillar de stora, politiska penseldragen.

Delar av sheriff Angus posse

Män som Frank Canton överlevde skandalen genom att helt enkelt flytta på sig. Han blev en legendarisk US Marshall i Oklahoma och blev känd inte minst för att 1896 på öppen gata i Pawnee försvarat sig vid en väpnad attack från skurken Bill Dunn. Det liknade en klassisk duell, som på film, där Canton drog sitt vapen efter det att Dunn missat sitt skott och sköt honom i huvudet. Senare åkte han, precis som Wyatt Earp, en sväng till Alaska och gjorde sig en liten förmögenhet på guld. Han dog 1927 i Oklahoma.

Johnson County War blev den sista större väpnade uppgörelsen i vad som var den vilda västern. Det blev också, mycket p.g.a. tidpunkten, en mycket omskriven och mytologiserad händelse, som användes flitigt i populärkulturen som mall för många olika berättelser. En av orsakerna till att västernfilm blev så populära berodde på att många av de aktuella karaktärerna fortfarande levde när genren föddes.   


* Free Greasing: I egenskap av federalt territorium hade Wyoming lytt under Homestead Act, som president Abraham Lincoln undertecknat 1862. Lagen gav nybyggare rätt att köpa federal mark under förhållandevis gunstiga omständigheter. Däremot var den inte anpassad till större landegendomar när dessa krockade med de stora kreatursdrivningarna söderifrån, vilka möjliggjordes i det federala territoriet – Free Greasing. Dessa faktorer utgjorde huvudbeståndsdelarna i begreppet The Wild West, olagligheterna, våldet, Cowboymyten.

Homestead Act var helt avgörande för koloniseringen av den amerikanska västern, men skapade problem när territorierna krävde sina rättigheter som delstater. Delstat innebar, förutom en stärkt relation mot den amerikanska konstitutionen, ett lokalt styre, en ny lagstiftning, beskattning och samhällsorganisation. Argumentet för delstat var kort och gott civilisation, vilket den federala staten inte varit framgångsrik med att underbygga ute i territorierna. Homestead Act blev ett problem när samhället växte i nya riktningar.

** WSGA existerar till denna dag, fast under betydligt beskedligare och professionella omständigheter.

*** Jämför gärna huvudrollernas positioner visavi Free Greasing och Cowboys i filmer som John Fords The Man Who Shot Liberty Valance från 1962 och Kevin Costners Open Range från 2003.

**** Mel Brooks Det våras för Sheriffenbadges, we dont need no stinking badges!


***** Powder River rinner ut i Yellowstone River. Längre västerut bildar även Little Big Horn River biflöde till samma flod.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar