onsdag 13 augusti 2014

Pattonism


Inför den tredje arméns överfart av den Engelska kanalen och striderna som väntade där, lät deras chef, generallöjtnant George S. Patton författa ett kompendium av instruktioner ämnat för kår-, divisions- och separata enhetschefer. Han kallade det: Letter of Instruction Number 2. Det fanns även ett nummer 1, det var mindre i omfattning och mer allmänt hållet. Den sista punkten, nummer VII, handlade om mod och hade endast en rad av versaler:

DO NOT TAKE COUNSEL OF YOUR FEARS.

I kompendium nummer 2 blev Patton förvånansvärt mycket mer detaljerad. Den inledande, allmänna förutsättningarna för skriften lyder som följer*:
1. Detta kompendium trycker på de taktiska och administrativa användningsområden, utifrån den stridserfarenhet som lärt mig själv, samt de officerare som tjänstgjort under mig tidigare, att vara av största vikt.
2. Ni skall inte skumma igenom detta. Ni är ansvariga för att dessa rutiner blir en vana under ert befäl.

Det var daterat den 3 april 1944 och under punkt III; Taktiskt förhållningssätt, avdelning 1; Allmänt och A; Principer för strid, står följande:

1. Det existerar inget accepterat förhållningssätt till någon taktisk situation.

2. Det existerar endast en taktisk princip som inte kan ändras: ”Att vid alla tillfällen använda samtliga tillgängliga metoder för att åsamka fienden största möjliga skada, död och förstörelse under minsta möjliga tid”.

3. I strid varierar dina förluster i relation till den tid du exponerar dig för direkt eld. Din egen eldgivning reducerar effektiviteten och volymen av fientlig eld, medan en attacks snabbhet kortar din tid för exponering.

A pint of sweat will save a gallon of blood!

4. Strider vinner man genom att skrämma fienden. Fruktan introduceras genom den skada och död vi åsamkar honom. Död och skada skapas genom vår eldgivning. Eld bakifrån är mer dödlig och tre gånger så effektiv som eld framifrån, men för att kunna beskjuta honom bakifrån måste vi hålla honom upptagen framifrån och snabbt runda hans flank. Frontanfall mot fasta positioner skall undvikas i det längsta.

5. ”Grip fienden vid näsan och sparka honom i baken genom eldgivning i kombination med rörelse”.

6. Slå hårt, snabbt; det betyder, två bataljoner upp till ett regemente, eller två divisioner upp till en kår, eller två kårer upp till en armé – meningen är att vi skall utveckla vår maximala kraft innan fienden hinner göra detsamma.

7. Du kan aldrig vara tillräckligt stark. Använd varje man och alla vapen du har, förutsatt att samlingen inte försenar din attack.

The German is the champion digger.

8. Ju större din styrka är och ju mer våld du använder, oavsett om det är genom manskap, stridsvagnar eller ammunition, desto mindre kommer dina egna förluster att bli.

9. Aldrig ge upp mark. Det är billigare att hålla det du har än att ta tillbaka det du förlorat. Aldrig förflytta trupp bakåt eller omfördela styrkor nattetid – och dagtid endast när det är absolut nödvändigt – en sådan manöver kan skapa panik.

10. Våra granatkastare och vårt artilleri är fantastiska vapen, när de ger eld. När de är tysta är de skräp – se till att de fortsätter skjuta!



B; Taktiska regler inom speciella ämnen.

1. Använd vägar att marschera på; fälten att strida i. I Frankrike kommer vi att finna vägar som är minerade eller saboterade på många ställen, särskilt när vi närmar oss stridskontakt med fienden. När så sker, lämna vägen och marschera vid sidan. Dock, när vägen är klar för bruk, använd den för att spara tid och kraft.

2. Trupper skall ej röra sig framåt i linje såvida inte fientlig eldgivning tvingar situationen.

3. När ni avancerar genom skogsbeklätt landskap mot eventuella pansargrupperingar och ni använder ”leapfrog”** metoden, beskriven av mig i Siciliendokumenten, se till att hålla pansarvärnet väl framme.

4. I kuperat landskap, säkra de högsta positionerna. Detta är enklast genomfört genom spaning dagtid, följt av en plutons anfall i skydd av mörker och förstärkningar i gryningen.

5. När man forcerar ett pass, säkra höjderna först. Det finns alltid stigar som leder upp till topparna på baksidan. Kom ihåg: Fientlig Invitering genom öppningar för vårt närmande är alltid ofullständigt försvarade, men avancemang genom dessa öppningar utan säkrade höjder är detsamma som självmord.

6. Effekten hos minor är huvudsakligen mental. Inte ens tio procent av våra förluster kommer från minor. När de är påträffade måste de passeras genom eller runt. Det finns inte tillräckligt med minor i världen för att täcka ett helt land. Det är billigare att göra en kringgående rörelse än att söka efter minor. Dock, ingenjörerna bör etablera en väg genom minfälten, medan de stridande enheterna rör sig runt. Samtliga enheter måste ha tillgång till minröjningsutrustning och lära sig bruka dem. Ni måste – jag repeterar – ni måste ta er igenom.

7. Tillåt aldrig en enhet att gräva ner sig förrän det sista målet är säkrat. Därefter: Gräv, snubbeltråd och minor.

8. Skyttevärn intill artilleri skall placeras ett tiotal meter från pjäserna. De skall inte placeras under träd, då dessa drar till sig fientligt artillerield. Camouflagenät skall riggas på så sätt att om de fattar eld så skall de kunnas rivas ner omedelbart.

9. Ta god tid på er att förbereda för anfall. Det tar åtminstone två timmar att organisera en infanteribataljon för ett väl koordinerat anfall. Kasta in dem för tidigt skapar endast onödiga förluster.



10. I strid kan mindre enheter – plutoner, kompanier, även bataljoner – göra en av tre saker, gå framåt, göra halt, eller springa tillbaka. Om de gör halt eller springer tillbaka, kommer de att bli enklare mål. Därför, de måste gå framåt. När utsatt för eldgivning, särskilt av artilleri, avancera ut ur det, aldrig retirera ut. Artilleri kan sällan skjuta kortare än de redan gör.

11. Framskjutna enheter måste avancera längre och kvarstå nattetid. En radiobil, väl undan från väg, varifrån de kan se vägen, eller en medlem av besättningen kan bevaka vägen från en dold position, kan sända information av högsta värde.

12. Vi är alldeles för långsamma att lägga minfält eller att placera truppminor runt positioner för försvar i samtliga riktningar. Mer träning måste ägnas till utläggning och röjning av minor.

13. En bataljon 4.2mm kemiska granatkastare***, när de är tillgängliga, bör tillföras en infanteridivision. Ett infanteriregemente i strid bör ha ett 4.2 kemiskt kompani.


* Egen översättning.

** Växelvis framryckning.


*** Här åsyftas granatkastare lämpade för rökgranater.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar