söndag 13 juli 2014

Tecumseh


I augusti 1810 hade Tecumseh’s War pågått i mer än fem år. Ett lågintensivt, men blodigt krig mellan vita nybyggare och hövdingen Tecumsehs konfederation av indianer. Därför kom de som en chock för invånarna i Vincennes när uppåt 400 krigsmålade indianer landsteg från kanoter på floden Wabashs strand. De tågade uppför den lilla stadens dammiga gator med musköterna i famnen. I täten gick Tecumseh och han bad om audiens hos William Henry Harrison, guvernör i det federala territoriet Indiana. Mötet skulle ske i parken till guvernörens residens. Stadens milis mobiliserades, för säkerhets skull.

Det berömda mötet vid residenset Grouseland hade föranletts av ännu ett omstritt fördrag mellan de vita och de röda. Med Treaty of Fort Wayne 1809, hade Shawneehövdingen Black Hoof sålt 12 000 km2 land till den amerikanska staten. Tecumseh var rasande över det han såg som förräderi. Guvernör Harrison hade i sin tur, med förödande effekt, försökt skynda processen. Nu vägrade han att lyssna på Tecumses krav att annullera fördraget, eller ge garantier mot fortsatt inflyttning av vita nybyggare. Förhandlingen rullade fram och tillbaka i den luftiga parken. Tecumseh var en känd och skicklig talare, han påminde Harrison ständigt om den vite mannens dubbla tungor.

William Henry Harrison

Ingen vet idag hur Tecumseh såg ut, beskrivningarna varierar. De porträtt som finns av honom kan lika gärna föreställa hans son, Paukeesaa. Men beskrivningarna talade om en imponerande, reslig man, en sann krigare. Så när han plötsligt tappade sinnet och drog sin stridsyxa, drog Harrison sin värja och alla trodde att det skulle bli strid där och då. Men Tecumseh höll tillbaka sin vrede och hotade istället att åter alliera sin konfederation med britterna. Det var ett mycket allvarligt hot mot USA och det skulle styra händelseförloppet under de kommande åren och försegla den store indianledarens öde.

Tecumseh (Stjärnfall) föddes troligtvis 1768. Platsen var kanske Old Chillicothe i dagens Greene County, Ohio, det är svårt att säga säkert. Hans far, Puckshinwa, var en Shawneehövding över Kispoko, en del av Panterklanen. Modern hette Methotaske. Kriget blev från början en naturlig del av unge Tecumsehs liv, hans far var en stark ledargestalt som deltagit i många drabbningar med den vite mannen. Shawneestammens liering med britterna under det amerikanska frihetskriget (1775-1783) försatte dem i konstant väpnat konflikt med USA. Fadern mördades av vita nybyggare när Tecumseh bara var ett par år gammal och familjen tvingades flytta allt längre norrut.

Tecumseh

Konflikten kring den vite mannens ständiga expansion västerut var under 1700-talets slut huvudsakligen koncentrerad till dåtidens nordvästra USA, ett intresseområde som även innefattade dagens Kanada. Tecumseh blev snabbt en framstående krigare och deltog i The Wabash Confederacy, en lös sammanslutning av indianstammar från dagens Illinois, Indiana och Ohio. Det var ett typiskt krig för sin tid och plats. Striderna var oftast små och koncentrerade till civila mål, byar, boplatser, kvinnor och barn. Fruktansvärda övergrepp utfördes av båda sidor. När den federala staten grep in med reguljära trupper bröt regelrätta fältslag ut.

Tecumseh hade en yngre halvbror, Lalawethika (Han som gör mycket ljud). Lalawethika var troligtvis född 1775. Hans faderslöshet, klena framtoning, samt att han i tidig ålder blev av med ett öga, gjorde honom till en utskrattad utböling som inte ansågs duga till mycket. Lalawethika tog tidigt till flaskan och så kunde det ha fortsatt, om han inte fått storartade uppenbarelser under trance. Hans syner varslade om den vite mannens snara domedag och gjorde honom känd vida kring. Vid 1796 hade Lalawethika blivit Tenskwatawa (Han som öppnar dörrar), en framgångsrik religiös ledargestalt. Tillsammans blev bröderna ett effektivt och fruktat radarpar.

Black Hoof

Den amerikanska arméns seger vid The Battle of the Fallen Timbers den 20 augusti 1794, intill nutidens Toledo, Ohio, markerade slutet på The Wabash Confederacy. Starka indianledare, som hövdingarna Black Hoof och Pushmataha, ifrågasatte alienationen med USA och motivet till de vänliga attityderna till britterna. Tecumseh blev en allt mäktigare, alternativ faktor i konflikten. Hans bror Tenskwatawa, nu även kallad Profeten, predikade aktivt den röde mannens vändning från främmande vanor, bort från den vite mannens klädsel, hans orättfärdiga handel och inte minst det farliga eldvattnet.

Indianernas historiska beskrivning har alltid varit verbal. Det har därför varit svårt för historikerna att klargöra vem av de båda bröderna som drev utvecklingen vidare. Tecumseh var betydligt mera känd som krigare hos de vita. Tenskwatawa, å sin sida, hade en djupare anknytning till de egna leden. De bildade The Tecumseh’s Confederation, den hittills största av sitt slag, som sträckte sig på tvärs över kontinenten, från de stora sjöarna i norr till det spanska Texas gräns. Konfederationen byggde på Profetens läror och var organiserad genom byarna och inte stammarna. På så vis kunde man kringgå motstånd från tveksamma hövdingar. Upp till 5 000 krigare ställdes under Tecumsehs befäl. Ett nytt, framgångsrikt gerillakrig, kallat Tecumseh’s War, inleddes med stöd av britterna. Man etablerade ett stort läger i norr, Prophetstown, nära förgreningen mellan floderna Wabash och Tippecanoe.

Mötet i Grouseland

Det var dit som generalen Harrison den 11 november 1811 drog samman en armé på 1 000 man, både milis och reguljär trupp. Motståndet sköttes av Tenskwataw. Tecumseh befann sig söderut för att dra samman ytterligare stöd. Trots ett lyckat överraskningsanfall mot Harrisons styrka, stod de vita emot och när indianernas ammunition sinade, vändes striden till deras fördel. Tenskwatawa flydde och Prophetstown brändes ner. Historiskt räknas slaget vid Tippecanoe som slutet på Tecumsehs krig. Striden innebar också ett växande misstroende mellan de båda bröderna. Tecumseh omgrupperade sig åter, men nu stod ett annat och betydligt större händelseförlopp för dörren.

The War of 1812 (1812-1815) blev den sista drabbningen mellan USA och det Brittiska imperiet. Kriget, som till sist definierade gränsen mellan USA och Kanada, var ett direkt resultat av Napoleonkriget i Europa. Amerikansk handel med Frankrike stördes av britterna och deras ständiga inblandning i indiankrigen var ett växande problem för USA. Tecumsehs konfederation var avgörande för britterna då den utgjorde en andra frontlinje i väster. Han bistod dem vid belägringen och tagandet av Detroit i augusti 1812. Kriget böljade fram och tillbaka över hela det östra Nordamerika och utkämpades även mellan indianer. Tecumseh hamnade i konflikt med den brittiske generalen Henry Procter. Han manade till offensiv mot de amerikanska trupperna, Procter talade hellre om försiktighet och defensiv strategi.

Tenskwatawa

Den 5 oktober 1813 anföll amerikanska trupper, åter igen under general Harrison, retirerande brittiska och Tecumehs enheter i skogarna vid floden Thames i dagens Chatham-Kent, Ontario. Trots numerärt underläge segrade amerikanerna. Tecumseh stupade i detta slag, fälld måhända av en officer vid namn Richard M. Johnson, som senare blev USA: s nionde vicepresident. Tecumsehs konfederation kapitulerade kort därefter till guvernör Harrison i det återtagna Detroit. Hans begravningsplats blev aldrig säkerställd.


Det är enbart populärhistoriens beskrivning av de senare indiankrigen under 1800-talet som gjort att Tecumseh blivit mindre känd än t.ex. Sitting Bull eller Crazy Horse. I själva verket var han den störste av dem. Hans namn pryder städer, gator och hus i både Kanada och USA. Särskilt i militära sammanhang står Tecumseh starkt i Anglo-amerikansk terminologi. Han är för evigt ihågkommen som den krigare han var, mer flexibel, energisk och målinriktad än de flesta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar