onsdag 9 juli 2014

Otto Skorzeny - operatören och det fjärde riket


Under de tre storas konferens i Teheran, november 1943, avslöjade Josef Stalin, med illa dold förnöjelse, för Franklin D. Roosevelt och Winston Churchill, att en tysk plan i syfte att mörda dem alla tre hade avslöjats och röjts av sovjetiska NKVD. Unternehmen Weitsprung, innefattade knäckandet av en amerikansk marinkod, en SS-Sturmbannführer Paul von Oertel, samt bruk av långväga fallskärmsjägare, men som sagt, avslöjad av sovjetiska agenter under ledning av den armeniske spionen Gevork Vartanian, blott 19 år gammal.  Särskilt Churchill hade spelat häpen, men senare på kvällen skrattade han åt eländet tillsammans med sin ende livvakt, Detective Inspector Walther Thompson. Operation Long Jump existerade med största sannolikhet enbart i NKVD: s fantasi, ett kommunistiskt apspel, så typiskt för Stalin. Den påstådda operatören för planen avfärdade senare i sina memoarer* att den någonsin lämnat ritbordet, att han personligen inför Hitler sågat sådana inviter och att führern höll med, samt att någon Sturmbannführer Paul von Oertel aldrig ens existerat.

Otto Skorzeny (1908-1975) var Nazitysklands främste organisatör av hemliga militära operationer under andra världskriget. Han var en nästan två meter lång kraftkarl från Österrike, med ett stort mensurärr i ansiktet. Skorzeny var en personlig vän med Adolf Hitler, vilket även innebar att han var en av de stora informella ledartyperna i Nazityskland. Det sägs att han förseglade de s.k. swingpjattarnas – stilistiska fans av amerikansk swingmusik – öde när han i ett soligt Köpenhamn 1942 satt på café utanför Tivoli och såg med avsmak några av dem gå förbi. Han nämnde för sin bordskamrat, en okänd SS-ledare, att han verkligen hatade dessa swingpjattar och så var saken biff, de inkluderades unisont i gruppen fiender till nationalsocialismen. Hans många Unternehmens var lika lång som hans arm; Francois, Eiche, Rösselsprung, Panzerfaust etc. Han arbetade både för Wehrmachts Abwehr och SS: s Sicherheitsdienst, SD. Efter kriget radade han upp underjordiska neonazistiska organisationer värdiga en helt ny räcka James Bond-berättelser: ODESSA, Die Spinne, CEDADE och Paladin Group. Berättelsen om Otto Skorzeny är den om verkligheten som ofta överträffade myten.

Reinhard Gehlen

Han kom från Wien, från en medelklassfamilj med polska rötter av militär karaktär. Hans mor hade fransk påbrå, så han var dessutom tvåspråkig. En intelligent gosse som det gick bra för i skolan, kom in på universitet och tog examen som civilingenjör efter första världskriget. Skorzeny var bra på idrott, särskilt kampsporter och hade en mördande räckvidd i boxning. Han var en skicklig fäktare och överlevde femton skarpa dueller, vilka var förbjudna, men ändå frekventa i den teutoniska studentvärlden. Det var där han fick sin duktiga Schmiss, d.v.s. mensurärr i ansiktet, en orsak om något till evig stolthet för en ung man som han. Det gamla Habsburgska väldet var nu borta och i sönderfallet av Wiens storhet engagerade sig Skorzeny i politisk nationalism. Han gick med i det österriskiska Nationalsocialistiska arbetarpartiet 1931. Han blev en karismatisk, men ändå inofficiell ledartyp hos nazisterna och lyckades visa framfötter i samband med Hitlers Anschluss i mars 1938, då han var med och hindrade några kamrater att skjuta ihjäl österrikes president Wilhelm Miklas. Händelsen blev som ett signum för honom.

När andra världskriget startade sökte sig Skorzeny till Luftwaffe för att bli stridspilot, men ratades dels p.g.a. hans storlek, men också för sin relativt höga ålder, han hade fyllt 31 i juni. Hans storlek hindrade honom också ifrån att bli fallskärmsjägare, så han sökte sig till Waffen-SS istället. Hitlers livgarde, Liebstandarte SS Adolf Hitler tog in honom som officerskadett. Han var ju utbildad ingenjör och han briljerade fullständigt som militär konstruktör av olika pansarrelaterade lösningar, såsom lastramper, pråmar o.likn. Han deltog i fälttågen genom Holland och Belgien, samt senare i Balkan och gjorde en snabb karriär, vilket inte var ovanligt för begåvade män i Waffen-SS. Till skillnad från Wehrmacht var Waffen-SS mera inriktade på meriter, snarare än börd. Bilden som framträder är den av en mycket resursstark och initiativrik person, en problemlösare. 1941 och Operation Berbarossa, Skorzeny var Obersturmführer – löjtnant – i ingenjörstrupperna tillhörande 2: a SS-pansardivisionen Das Reich och avancerade hela vägen till Moskva. Det visar på hans förmåga att han framför den ryska stadens murar förärades hela den tekniska delen av tyskarnas intagande av staden, det innefattade säkringen av Moskvakanalen och NKVD: s huvudkontor på Lubjanka. Det blev nu inte så, men Skorzeny var en man i ropet.


Ett år senare, i december 1942, skadades han i ryggen av splitter under ett bombardemang av de fruktade stalinorglarna. Trots stor tjurskallighet kommenderades han hem till Wien för återhämtning. För besväret belönades han med järnkorset av första graden. I januari 1943 placerades han på stab i Berlin. Här började han sätta samman idéer om specialförband i Waffen-SS: s regi. Fram till nu hade Wehrmacht skött den biten, men allt eftersom Heinrich Himmler och SD började avslöja den tyska underrättelsetjänsten Abwehrs inte alltid så patriotiska hållning, hade SS allt mer blivit mottaglig för sådana idéer. Skorzeny var helt rätt i tiden. I april kallades han till Ernst Kaltenbrunner, chef för SD, en landsman och promotor av österrikiska förmågor inom SS. Kaltenbrunner satte honom i kontakt med Walther Schellenberg, mannen som skulle krossa Abwehr 1944 och själv ta över all militär underrättelsetjänst efter det. Skorzenys planer var att skräddarsy särskilda enheter för samtliga operationer man ville utföra, dessa skulle bestå av spionage och sabotage långt bakom fiendens linjer, kidnappning av och attentat mot personer av vikt inom fiendens militära och politiska organisationer, spridning av desinformation.

Sommaren 1943 sattes Skorzeny i ledningen för SS-Sonderlehrgang zbV Friedenthal**, en vidareutveckling av det tidigare SS-Sonderlehrgang zbV Oranienburg, d.v.s. SS: s konkurrent till Wehrmachts Regiment Brandenburg. Första uppdraget blev Unternehmen Francois samma sommar. Operationen innebar att tyskar skulle hoppa fallskärm över Iran och ta kontakt med Qashqai-folket, som var i uppror. På så vis hoppades man att via gerillakrigföring hålla bl.a. den transiranska järnvägen till Sovjetunionen ständigt saboterad. Qashqai litade dock inte på nazisterna, så det misslyckades. Istället gick man i september samma år över till Unternehmen Eiche, som innebar att befria den nu gripne italienske diktatorn Benito Mussolini från hans fängelse i Gran Sasso. Den operationen lyckades över förväntan, mycket p.g.a. att de italienska fångvaktarna var rätt så trogna sin gamle Il Duce. I samband med Francois hade man plockat upp idén om att lönnmörda de tre stora i Teheran, d.v.s. Unternehmen Weitsprung. Huvudorsaken till att de iranska operationerna misslyckades var att britterna knäckt Abwehrs hela spionnät i landet redan 1942. Som alltid i dessa sammanhang hängde det ett spöke över dessa tyska tillkortakommanden – hur mycket var Abwehr själva delaktiga till dem?

Varulvarna

1944 började med Unternehmen Rösselsprung i maj månad. Det var ett djärvt försök att infiltrera Josip Broz Titos partisaner i Jugoslavien, undergräva de allierade bistånden, samt kidnappa eller döda Tito själv. Planen misslyckades, då Tito med stab undslapp den utlagda fällan. I oktober var det dags för Unternehmen Panzerfaust, ännu ett försök att kidnappa en nyckelperson, den här gången Miklós Horthy Jr, son till den ungerske regenten. Planen var tänkt gå samman med den tyska invasionen av Ungern, Operation Margarethe, och skulle tvinga Horthy att istället för separatfred med Sovjetunionen, satsa på de ungerska nazisternas Ferenc Szalasi som premiärminister. Operationen genomfördes aldrig, Szalasy tog senare makten ändå i en statskupp. I november följde Unternehmen Greif, den mest kända av dem allihop.

Vid det här laget var Otto Skorzeny SS-Standartenführer (överste) och bärare av Riddarkorset runt halsen. Hans enhet hade bytt namn till SS-Jäger-Bataillion 502, senare SS-Jagdverband Mitte. Unternehmen Greif, d.v.s. tyskarnas stora motanfall i Ardennerna, var den största av Skorzenys operationer. Han hade minimalt med tid att förbereda sig, endast mellan fyra och sex veckor. Hans bataljon blåstes tillfälligt upp till en brigad, Panzer Brigade 150, uppdraget var att dels före och sedan under tyskarnas avancemang, försöka infiltrera de amerikanska trupperna i syfte att skapa kaos. För detta ändamål fylldes hans led upp av soldater från alla vapenslag, inklusive flottan. Man behövde engelskspråkig personal och Kriegsmarine hade mest av den kategorin. Man skall dock passa sig för att överdriva den inverkan Skorzenys brigad hade på krigets förlopp. Dels hade han lite tid att förbereda sig, därefter kollapsade de amerikanska frontenheterna så till den milda grad att kaos ändå inträffade, ett kaos som inverkade menligt även på Skorzenys folk. Operationen blev mest en fråga om att sätta upp falska vägspärrar och sprida skräck bland de flyende amerikanerna. Myterna om skickliga spioner som ingick i stridande förband och den vägen förstörde motståndsviljan är just inte mycket mer än myter. Panzer Brigade 150 kunde inte hindra krigslyckan att svänga efter knappt en månad.


Generallöjtnanten Mark W. Clark, chef för amerikanska femte armén i Italien, hade varit på besök hos någon kollega i Belgien när tyskarna kom stormande genom Ardennerna. General Clark satte sig i en jeep och kördes snabbt ut ur den omedelbara faran, han fick ju inte hamna i fiendernas händer. Dock, han och hans chaufför greps istället av amerikansk militärpolis utefter vägen, militärpolis som uppenbarligen trodde väldigt mycket på ryktena om tyskar i amerikanska uniformer, talandes amerikansk engelska och tuggandes tuggummi. En trestjärnig general, som inte tillhörde någon av första arméns enheter, det kunde inte stämma, ansåg de. Clark fick utstå flera timmars förhör under vapenhot, där han avkrävdes kännedom om allt från baseballstatistik till olika seriefigurers privatliv. Inte förrän en representant för general Eisenhowers närmaste Provost Marchall – militärpolischef – anlände och klarerade generalen, fick han åka vidare.

Ser man tillbaka på Otto Skorzenys gärningar under andra världskriget, så är det imponerande endast utifrån den kreativitet han stod för. Det mesta han skulle utföra misslyckades och han var heller inte personligen delaktig i de flesta operationerna. Han var t.ex. för stor för att hoppa fallskärm, eller rymmas i en liten Fieseler Storch och flyga till Gran Sasso för att hämta Il Duce. De bilder som finns med de båda männen tillsammans är tagna efteråt. Det fanns också ett betydligare mörkare inslag i hans gärning. Mot det allra sista slutet av kriget utvecklade Skorzeny en plan för att använda självmordsenheter, ungefär som japanerna gjorde. Planen plockades ner av Hitler personligen, han gillade inte att dessa soldater skulle hållas okunniga i varför de skulle utföra ett uppdrag. Skorzeny var också instrumentell i framtagandet av de s.k. Werwolf-SS, varulvsenheterna som efter Nazitysklands fall skulle sabotera och mörda sig fram i efterkrigstysklands bräckliga samhälle. Planerna genomfördes endast till en bråkdel och precis som i fallet med Ardennerna, så var propagandan och mytbilderna starkare än det faktiska värdet av deras minimala insatser.

Eva Peron

I krigets sista timmar slogs han som reguljär soldat i funktionen som generalmajor och ledde bl.a. försöken att spränga bron över Rhen vid Remagen med grodmän – det misslyckades. Skorzeny togs till fånga av amerikanerna och ställdes 1947 inför rätta i Dachau. Det var, i förhållande till hans upplyfta position i nazisamhället, inte mycket man hade på honom. Det allvarligaste var hans kommenderade operationer i falsk uniform, vilket är ett brott mot krigslagarna. Skorzeny hade inte, såvitt man visste, deltagit i rena krigsförbrytelser. Han dömdes till internering i Darmstadt, men rymde 1948, typiskt nog klädd som amerikansk militärpolis. Han hävdade senare att amerikanerna bistått honom i flykten och bakgrunden till det påståendet var följande. Han gömde sig på en herrgård i Bayern, samtidigt som han skapade kontakt med Reinhard Gehlen, en gång chef för Abwehr i Sovjetunionen, men nu efter kriget rekryterad av amerikanska OSS, senare CIA. Gehlen såg värdet av Skorzenys närvaro och tog in honom i sin egen Organisation Gehlen, embryot till den västtyska underrättelsetjänsten. Detta skedde med OSS: s goda minne. Fr.o.m. nu kunde Skorzeny röra sig fritt både i Frankrike och Tyskland, men under övervakning. Han tröttnade dock på detta och 1950 stack han till Madrid, där general Franco, en annan kontakt han hade, gav honom fri lejd.

Nu inleddes han nynazistiska verksamhet, som också gjorde honom mycket ökänd. Från Spanien koordinerade han organisationen ODESSA, Organisation der Ehamaligen SS-Angehörigen, som understödde f.d. nazister i deras nya liv efter kriget. Ett av målen för ODESSA var att bygga upp det fjärde riket***, en tämligen flummig målsättning vid den tiden. Spanien var dock ett viktigt centrum, inte minst finansiellt. Samtidigt organiserade han både militär- och terroristutbildning i Egypten, efter general Muhammed Naguibs övertagande 1952. Han blev indirekt en av organisatörerna av PLO eftersom han var en stark inspiratör för den då unge Yasser Arafat. Skorzeny deltog aktivt i planeringen av räder mot Israel via Gaza under åren 1953-54, samt han var rådgivare åt Egyptens nye president Gamal Abder Nasser.


En rent österrikisk organisation som han skapade så att gamla nazister kunde komma undan var Die Spinne. Uppskattningsvis 600 tunga österrikiska krigsförbrytare kunde därigenom fly till Spanien, Argentina och övriga Latinamerika. Skorzeny var nu en burgen man, betalad av blodspengar från nazister och islamister världen över. Han hade villor lite här och där, bl.a. på Mallorca, mitt i den spirande turistnäringen efter kriget. Under arbetet med Die Spinne arbetade han för den argentinske diktatorn Juan Peron och hann även med att vara livvakt till den sägensomspunna hustrun Eva Peron. I Spanien bildade han 1966 också CECADE, Circulo Español de Amigos de Europa, en huvudsakligen propagandamaskin för nynazism och neofascism. En annan viktig figur i detta sammanhang var den förre SS-soldaten från Belgien, Leon Dagrelle. Det var ofta via denna organisation som även de tidiga svenska nynazisterna fick sitt kött på benen.

Under det turbulenta 1960-talet aktiverades också de alltid radikala nazisterna. Utanför Alicante i Spanien satte Skorzeny upp det hemliga Paladin Group, en paramilitär organisation vars uppgift det var att understödja militanta fascistregimer i världen och utbilda terrorister för dessa ändamål. Bland Palladins kunder återfanns militärjuntan i Grekland, apartheidregimen i Sydafrika och Muammar Gaddafi i Libyen – som samtidigt tog samma stöd från Sovjetunionen. Sovjetiska TASS drev myten om att Palladin utbildade amerikanska arméns Gröna baskrar för kriget i Vietnam, en ren skröna som dock många trodde på länge.


1970 opererades Otto Skorzeny i Hamburg för en tumör i hans ryggrad. Han blev paralyserad från midjan och neråt, men genom envis fysisk träning återhämtade han sig. Det var istället cancer i lungorna som tog hans liv 1975. Han kremerades och lades först i grav i Madrid, men flyttades senare till familjegraven Döblinger Friedhof i Österrike.


* Skorzeny’s Special Missions: The Memoirs of “The Most Dangerous Man in Europe”, Greenhill Books 1997.

** z.b.V = zur besonderen Verwendung, vilket betyder ungefär med speciella uppgifter.


*** Första riket: Tysk-romerska riket; 960-1809. Andra riket: Kejsardömet Tyskland; 1871-1919. Tredje riket: Nazityskland; 1933-1945. Fjärde riket: Snart här?

1 kommentar:

  1. Lysande sammanställning,dock enl vad jag vet var han även i Egypten där samarbetade med store Mufti av Jerusalem organisatoriskt och ideologiskt, till hans "elever" hörde både Ararat och Kadaffi och lyckades med etablera en terror strategi som han misslyckades med med werwolf i Tyskland, baserad på rabiat antisemitism - som frodas sedan dess....det hindrade inte honom att arbeta för Mossad vid senare tillfälle - men det är en annan historia....

    SvaraRadera