söndag 25 maj 2014

Stridsmakaren


En av de bästa stridsscener jag sett på vita duken dyker upp under några få sekunder i filmen Forrest Gump. Vi befinner oss i Vietnam – egentligen South Carolina, but what the hell – regissören Robert Zemeckis tar oss underhållande, men också informativt, via Search and Destroy, genom den inte helt smarte Forrests ögon, till scenens klimax – Viet Cong angriper. I ett fruktansvärt ögonblick exploderar luften i granatexplosioner och en myriad av rasande, spårljusassisterade kulor som träffar människokroppar med ljudliga tjoffar. Upplevelsen är mer obehaglig, ja, mer skräckfylld än i de flesta krigsfilmer jag sett. Det är ett mycket skickligt stycke action i en film som annars inte är till för den sortens genre.

The Pacific
Robert Zemeckis regisserade, men hela avsnittet i Forrest Gump om Vietnamkriget grundades av den tekniske rådgivaren Dale Dye, USMC Capt. Ret. Det är alls inte enbart ett minutiöst preparerat eldöverfall, det är hela erfarenheten av att vara en amerikansk infanterisoldat i Vietnam. Search and Destroy – de ändlösa marscherna genom den vietnamesiska landsbygden, genom risfält, byar och djungler. Det är beskrivningen av vädret, den fuktiga hettan, monsunregnen som kommer från alla upptänkliga håll, även underifrån. Det är porträttet av fänrik Dan Taylor – Lieutnant Dan – plutonchefen som själv agerar Point Man för att skona sina män. Platoon Chief, US Infantry, Vietnam, det farligaste uppdraget alla kategorier, de unga männen med den högsta procenten K.I.A. Direkt från college till Officers Candidate School, sedan US Army Infantry School, Fort Benning, Georgia.

Saving Private Ryan

Dale Dye är utan tvekan den ledande militäre instruktören i amerikansk film av idag. Hans expertis om framför allt Vietnamkriget är odiskutabel. Hans företag Warrior Inc. är ett varumärke för absolut kvalitet. Dyes motto är att göra krigsfilm realistiska, något han önskade att göra redan som ung soldat i US Marine Corps. Han talar ofta om sin tidigare upplevelse av att krig på film bröt mot den bild det växande mediesamhället bombarderade publiken med hemma i TV-soffan – och framför allt från den erfarenhet han själv dragit från kriget. Dye menar att likväl skådespelarna var oengagerade i sin uppgift, eftersom inte heller de tog uppgiften i uniform på allvar. Så han startade Warriors Inc. för att ändra på detta.

Lt. Dan

Dale Adam Dye föddes i Missouri 1944. Han bar sin första uniform vid tio års ålder på Missouri Military Academy. Det fanns inget annat för honom än militärlivet, men bristen på pengar tvingade honom att välja bort college 1964 och istället söka sig som rekryt till Parris Island, South Carolina och Marinkåren. Dye togs ut som officersämne, men äntrade Vietnam som menig 1965, vilket gjort honom till en Mustang, en officer som stigit från Private. Han skulle komma att göra mer än ett halvdussin turer, varav hela fyra i stridstjänst – han och någon promille andra av de sju miljoner amerikaner som tjänstgjorde i Vietnam. Han blev sergeant, både gruppchef och plutonledare. Därefter Warrant Officer, samt stridkommenderingar som löjtnant och kapten. Dye levde och ledde män i strid, han bedömdes som en av de främsta i Marinkåren. Han erhöll Bronce Star och tre Purpur Hearts för vart och ett av de tillfällen han sårats. De sista turerna i Vietnam tjänstgjorde han i egenskapen som krigskorrespondent för Marinkåren. Skrivandet hade blivit en passion hos honom och han tog sin universitetsexamen i engelska språket medan han fortfarande var i uniform. Han gick i pension 1984.

Band of Brothers

Dye blev korrespondent för magasinet Soldier of Fortune medan han tränade trupper i El Salvador och Nicaragua. Han har tre böcker under bältet, Run Between the Raindrops, om slaget om Hue, Conduct Unbecoming och en bokversion av regissören Oliver Stones manus till filmen Platoon. Den filmen blev Dyes genombrott som teknisk instruktör, han spelar också själv med som plutonens kompanichef. Man kan säga att det var en interaktiv process som instruktör och skådespelare. Dye tog ut skådespelarna i djungeln på Filippinerna och under tre veckor fick de lära sig att inte bara agera som soldater, utan också leva som soldater. Resultatet syns tydligt i filmens porträttering av kriget i djungeln, av interaktionen mellan soldaterna och striderna. Platoons Oscarstatyetter relaterar direkt till denna realism.

Saving Private Ryan

Han har varit delaktig i flera filmer av vännen Oliver Stone, som också är Vietnamveteran. Stone blev något av en elitsoldat och tjänstgjorde 1967-68 vid både 25: infanteridivisionen och första kavalleridivisionen – Air Cav. – och erhöll Bronce Star och Purpur Heart för besväret. Även om Stone och Dye inte delar varandras politiska slutsatser om kriget, så är det uppenbart att de uppskattar och respekterar varandras erfarenheter som veteraner. Stone är ofta porträtterad bland hans vänner som stolt över sin bakgrund i armén. Samtidigt har Dye alltid avfärdat den bild som filmen Platoon förmedlar om soldaternas håglöshet inför uppgiften och fientlighet mellan varandra. Han menar att man aldrig kan utföra någonting under strid med sådana förhållanden i truppen. Att en Gunnery Seargent skulle leda sin pluton genom tyranni är orealistiskt, Oliver Stone hade här använt sin politiska preferens i porträtteringen av verkligheten. Dye anser att det knappast kan vara hans verkliga erfarenhet från Vietnam vid sidan av krigets helvete.

Platoon

Dyes arbete återkom några år senare i Brian De Palmas Casualties of War, ännu en Vietnamfilm. Annars blev han världsberömd med Steven Spielbergs Saving Private Ryan, där Dye utförde omfattande rekonstruktioner av striderna i Normandie 1944. Landstigningen spelades in på Irland och 1 000 man ur den irländska armén deltog som statister, f.ö. samma killar som deltog i filmen Braveheart. Man hade annonserat efter amputerade män – som skulle spela sårade på stranden för att slippa använda datorgrafik och därmed erhålla naturliga rörelsemönster efter amputation. Det skall ha varit Tom Hanks – Forrest Gump – som tipsade Spielberg om Dyes arbete. Övriga stridsscener spelades in på en och samma stadskuliss på ett fält utanför London. Dye deltog även i de efterföljande produktionerna för HBO av Band of Brothers och The Pacific. I Band of Brothers spelade också Dye en verklig karaktär, överste – senare general – Robert F. Sink, chef för 506th Parachute Infantry Regiment.

Alexander

Att lära skådespelare att agera som soldater och konstruktioner av stridsscener har inneburit olika historiska scenarior för Dale Dye. I Oliver Stones inte så rosade film Alexander bidrog han med arbetet att försöka lära titelrollens Colin Farrell själva andemeningen med att vara ledare, inte bara i strid, utan även i relation till alla andra människor. Enligt vittnesmål skulle det ha varit ett av Dyes svåraste uppdrag.


Ledarskap, kontakten mellan aktörer och verkligheten, är något som Dale Dye föreläst om på senare tid. Här följer en inspelning av ett relativt kort seminarium med honom. Ta er gärna tid att se den, det ger i vart fall en bild av en yrkesman som vet vad han talar om:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar