onsdag 21 maj 2014

Fleming ... kommendörkapten Fleming


Ian Lancaster Fleming (1908-1964) skapade actionfiguren James Bond, han skrev sammanlagt tolv böcker och två novellsamlingar om denne Agent 007. Hjältens namn lånade Fleming från en vän, en amerikansk ornitolog med exakt det namnet, som i sin tur skrivit thrillerförfattarens ”bibel”, en bok om fågellivet på hans älskade Jamaica. Den första boken om den hemlige agenten, med rätt att döda, lär ha börjat sitt liv i vånda. Ian Fleming skall ha skisserade manuset under hans nervösa väntan på att definitivt bryta med hans natur, d.v.s. giftermålet med den vackra Ann Geraldine Charteris. Resultatet, Casino Royale, kom ut i bokdiskarna året därpå, 1953.

Ian Fleming var en playboy under hela sitt liv, född med silversked i munnen. Hans familj bestod av idel framgångsrik lågadel, parlamentsledamöter, militärer och affärsmän. Winston Churchill skrev hans fars dödsruna i The Times efter att han stupat i första världskriget. Den unge Fleming var en bortskämd odåga, blev kickad ut ur Eton College och gick senare på krigshögskolan i Sandhurst, vilket han fick avbryta efter att ha skaffat sig gonorré. Hans tålmodiga mor vek därefter honom för tjänst på utrikesdepartementet och han skickades till kontinenten för utbildning. Hans många och skandalomsusade kvinnoaffärer satte dock stopp även för denna karriär och han blev istället journalist på Reuters. 1933 föll han till föga inför sin mors martyrskap och tog anställning på en av familjens banker. Det var där Ian Fleming befann sig, på ett kontor, när andra världskriget började – räddad av gonggongen.

Anne Geraldine Charteris
Han plockade genast upp sin kommission som officer, men valde flottan istället för armén. Med de uppenbart goda kontakter familjen hade kom han att glida fram på en fantastisk räkmacka rakt i händerna på konteramiral John Godfrey, chef för NID, Naval Intelligence Division. Med löjtnants grad blev han amiral Godfreys adjutant, men flyttades inom bara några månader upp i graderna till kommendörkapten. Fleming hade ingen erfarenhet eller träning inom flottan, än mindre för underrättelsetjänst, men det var inte så viktigt på den tiden. Han var intelligent och resursstark och blev en framstående adjutant till den kolleriskt lagde amiral Godfrey. Fleming blev ofta en nödvändig diplomat bland de andra underrättelseorganen inom det nya SOE, Special Operations Executive. Amiral Godfrey skall ha varit mall för karaktären M i böckerna, d.v.s. Agent 007: s chef. Kommendörkapten är ju dessutom James Bonds grad i Royal Navy.

Kommendörkapten Fleming

Ians ett år äldre bror, Peter Fleming, gift med skådespelerskan Celia Johnson, var också placerad inom det militära underrättelseväsendet, men hos armén. Peter var äventyrare och redan en etablerad bästsäljare av reseskildringar. Han kom från faderns regemente, Grenadier Guards, och blev engagerad i hemliga operationer bakom fiendens linjer i bl.a. Norge och Grekland. En ytterligare närstående person inom familjens hägn som hamnade i samma gebit, var kusinen och sedermera skådespelaren Christopher Lee. Lee hade varit frivillig i det finska vinterkriget och blev senare officer i Royal Air Force: s underrättelsetjänst. Han deltog i kriget i Nordafrika med Long Range Desert Group och stred även med det unga Special Air Service, SAS. Christopher Lee kom givetvis att spela den sofistikerade Francisco Scaramanga, James Bonds mest närstående alter ego i ondskans tjänst, i filmen The Man With the Golden Gun.

Peter Fleming

SOE, Special Operations Executive, skapades sommaren 1940 och var ett typiskt brainchild av premiärminister Winston Churchill. På gott och ont, Churchill hade tummen med i de flesta militära sammanhang i Storbritannien under kriget. SOE sattes upp inom ramen för Ministry of Economic Warfare. Tanken var att SOE skulle fungera dels som koordinator mellan de många olika underrättelsetjänsterna, armén, flottan, flygvapnet, Secret Intelligence Service, MI6 och Ultra. Man skulle också utarbeta och genomföra egna operationer, men även då i samarbete med de övriga organisationerna. En särskild, unik uppgift under SOE blev arbetet med att följa upp de motståndsorganisationer som poppade upp på ockuperad mark världen över. SOE blev med tiden en gigantisk organisation med uppemot en miljon man under sitt paraply. Amerikanska OSS, Office of Strategic Services, senare CIA, organiserades med SOE som förlaga.

Amiral John Godfrey

Kommendörkapten Ian Flemming blev förbindelseofficer mellan SOE och brittiska flottan, men han arbetade även direkt med premiärministerns stab. Hans arbete handlade mycket om att organisera och planera olika typer av underrättelseinhämtning, desinformation och sabotage. Exempel på tidiga operationer var försök att lura in tyska ubåtar i brittiska minfält, något som i flottan blev känt som Fly Fishing. Fleming fungerade även som en tidig kontakt med amerikanerna och deltog i förhandlingar med det kommande OSS i USA tillsammans med amiral Godfrey. Bland hans medarbetare dök det nu upp en person som kom att få en viss betydelse i Flemings fortsatta liv, skådespelaren och reservofficeren David Niven. Under hela resten av sitt liv efter kriget kom sedermera översten Niven, en av de mest kända skådespelarna på 1950- och 60-talen, att hävda sin personliga medverkan i farliga operationer. Så var inte fallet, Niven lämnade aldrig sin stabsfunktion på SOE. Fleming visste om detta, men avslöjade aldrig sin vän. När det stod klart att det skulle bli film av hans bok Dr. No, arbetade Fleming hårt för att Niven skulle spela James Bond. Det blev Sean Connery istället. Däremot spelade han Bond i den rätt fåniga parodin på Casino Royale från 1967.

David Niven

Samtidigt med bildandet av SOE skapade man även en specialstyrka för dess trängande behov av infiltrering och sabotage i fiendeland. Det var åter Churchills idé och från den brittiska arméns Special Service Brigade, tog man ut den första kullen särskilt lämpliga män för det som skulle bli British Commandos. Ian Fleming hade ett finger med i denna inledande process, eftersom det var i hans operationer som dessa elitsoldater skulle agera. Commandos hämtade sin kompetens från samtliga vapenslagen. Deras främsta taktiska kännetecken kom dock att bli amfibieoperationer, varför Royal Marines blev den största rekryteringsbasen. Commandos var grunden till vart och ett av de idag existerande brittiska specialförbanden, som SAS och Special Boat Service, SBS.

Christopher Lee

Den mest kända operationen som Ian Fleming planerade var Operation Golden Eye under åren 1941 och 1942. Golden Eye hade att göra med den överhängande risken för en gemensam tysk-spansk invasion av den brittiska kolonin och flottbasen Gibraltar. Man var medveten om att det tillsammans med Hitlers samtal med den spanske diktatorn Francisco Franco om Spaniens inträde i kriget, även diskuterades en separat aktion mot Gibraltar – kodnamn Felix. Flemings uppdrag var att tillse att en organisation för fortsatt brittisk militär verksamhet kunde överleva även om axelmakterna ockuperade Gibraltar. Ett nära samarbete upprättades med amerikanska OSS, då avsevärda resurser måste sättas in i operationen. En underjordisk motståndsorganisation måste byggas upp. Man lät även spränga in ett topphemligt bunkerkomplex/utkikspost i klippan – Operation Tracer – där man skulle kunna husera militär personal utan ockupationsmaktens vetskap (!). Tanken var att personal skulle kunna leva där årsvis åt gången. Golden Eye och Tracer lades ner när det senare stod klart att Franco inte hade för avsikt att vare sig ansluta sig till Nazityskland, eller att anfalla Gibraltar, ett resultat av omfattande diplomati från brittiskt och amerikanskt håll.

Golden Eye

Under arbetet med Operation Golden Eye bevistade Fleming en konferens under 1942 med amerikanerna på Jamaica och trots att vädret var dåligt, så förälskade han sig i ön. Golden Eye blev senare namnet på Flemings villa på ön. Den hade byggts av en engelsk läkare, som även använt den som mottagning, varför villan har en mycket öppen planlösning där man kan gå in och ut ur byggnaden från samtliga rum. Det och den fantastiska utsikten över havet är vad som lockade Fleming att köpa huset. Här skrev han alla sina Bond-böcker. Golden Eye är också namnet på den sjuttonde Bond-filmen (1995), vilket var Pierce Brosnans första som Bond. Filmen är inte baserad på en originalberättelse av Fleming.

Ian Fleming deltog aldrig aktivt i de många hemliga operationer han var med och iscensatte, men han hade ett finger med i planerandet av samtliga allierade amfibieoperationer i Europa under andra världskriget, inklusive Operation Overlord. Han lämnade aktiv militärtjänst i maj 1945 och återupptog sin journalistkarriär, nu på heltid. Han blev utlandschef för Kemsley Newspaper Group, ägaren till The Sunday Times. Hans jobb var att överse koncernens utlandskorrespondenter. Antagligen kände han sin chef väl – a war buddy, no doubt – för han förhandlade till sig fyra månaders årlig, betald semester, under vilka han tillbringade uteslutande på Jamaica. Det var där han träffade sin granne, ornitologen James Bond och det var där han satte sig ner vid skrivmaskinen, medan brisen från havet lekte med gardinerna i den öppna villan. Det blev inget långt äktenskap med Ann Geraldine Charteris.





Fotnot: Villan Golden Eye ligger på halvön Oracabessa på den norra delen av Jamaica. Där finns också ett mycket diskret och exklusivt hotell, GoldenEye Hotel. Om någon vill uppleva lite av James Bonds livsstil.

1 kommentar: