måndag 12 maj 2014

Ahnenerbe


Populärkulturen av idag har från en tid till en annan ockuperat sig med ockultism i nazismens namn. Genom litteratur, i seriemagasin, på vita duken, framför datorn, i spel och på television, har vi fått idéerna presenterade för oss, att ockultism och alternativ vetenskap legat i förgrunden för nazismens jakt på världsherravälde och att det var Adolf Hitler själv som drev saken framåt. Han skall ha varit besatt av det ockulta. Det är måhända enkelt och därmed frestande att dra dessa slutsatser. Hitler var mycket intresserad av humaniora, han förstod att kulturen måste stävjas parallellt med en generös socialpolitik för att det tusenåriga riket skulle ha en chans. Men Hitler var inte överdådigt fascinerad av ockultism, han accepterade det endast för att det höll fokus hos några av sina närmaste medarbetare.


Ockultismen i Nazityskland var och är för alltid förknippad med en man, SS-Reichführer Heinrich Himmler. Det fanns där hos honom sedan tidigt, hemma i München, fascinationen vid sagor, myter och riddarromantik. Han ville bli officer i armén mycket av dessa anledningar. Hans far tiggde in honom på kadettskola 1918, men första världskriget kriget tog slut innan han tagit examen. Någon fortsättning blev det inte. Han blev istället agronom, genom sina andra intressen, som ympning och förädling av växter och grödor, men även avel hos djur. Han drogs dessutom av den matriarkiska nationalism och folkliga kultur som jordbruket kunde innebära. Han blev övertygad antisemit under studenttiden och gick med i Thuleförbundet, en högtflygande, ockult nationaliströrelse om nordiskhet och ariernas ursprung, där han träffade bl.a. Rudolf Hess och Hans Frank. Genom kapten Ernst Röhm, en man vars stridserfarenhet han beundrade, blev han en av pionjärerna inom SA. Man behövde ju även kontorsråttor.


Fiaskot med ölhallsrevolten i München 1923 och Adolf Hitlers fängslande gjorde honom vinddriven och frustrerad. Himmler lämnade till sist föräldrarnas katolicism och började istället sjunka ner i ockultism och antisemitism. Den kristna konflikten med judendomen överfördes till teorier om judarna som svurna fiender till de ariska folken, en kamp som det sanna germanska arvet hittills förlorat p.g.a. judarnas listiga bruk av Gud och kapital under årtusenden. Det fanns mycket litteratur i den riktningen, producerat under den germanska nationalismen som enat Tyskland under 1800-talet, d.v.s. det andra riket. Fantastiska teorier om germanernas – ariernas – historia presenterades inom nya vetenskaper som antropologi, etnologi och arkeologi.

Himmler gick med i Artamanrörelsen, som predikade tillbaka till jorden, enklare livsföring och än mer nationalism. Där mötte han karaktärer som Martin Bormann och kanske även Rudolf Höss, en blivande förmåga inom koncentrationslägren. Heinrich Himmler var nu ett namn i nazistpartiet, nu direkt under Gregor Strasser. När Hitler kom ut ur fängelse bildade han Schutzstaffel, SS, hans personliga livvakt. Himmler antogs och därmed fick han äntligen führerns öra.

Herman Wirth

Himmler talade om att göra SS till en extremt lojal, ariskt ren vaktstyrka av supermän som skulle stå i de dunkla kulisserna som absoluta föredömen i det tusenåriga riket. Visionerna övertygade Hitler om att göra honom till chef för den svarta horden. Utläggen om ockultism och riddarna kring det runda bordet kunde dock Hitler vara utan. Det var Himmlers organisationsförmåga och hundlika lojalitet som ansvarig för den innersta partipolisen, som han var ute efter.

När Hitler blev rikskansler 1933 och direkt därefter diktator, var Heinrich Himmler nummer tre i rang efter honom, den mest farlige i den inre kretsen. Snabbt började han att göra sitt SS till staten i staten. Han manövrerade ut SA, lät mörda Ernst Röhm och Gregor Strasser, byggde upp en ny säkerhetstjänst, SD, och skapade det militanta Waffen-SS. Så, för att få utlopp för sina högst personliga intressen, grundade han 1935 en ny institution, vars namn var mycket germanskt i traditionell mening och som kan översättas med ordalydelsen – arvet från våra förfäder – Ahnenerbe.


Studiengesellschaft für Geistesurgeschichte‚ Deutsches Ahnenerbe, senare; Forschungs- und Lehrgemeinschaft das Ahnenerbe, var ett forskningsinstitut finansierat av SS. Det skulle 1938 ta över en rymlig villa i Dahlem, Berlin, en gång ägd av en framgångsrik judisk familj. Detta kansli och laboratorium skulle sysselsätta tjugotalet officerare i SS, varav många med vetenskapliga och/eller ockulta intressesfärer. Det bars vita rockar ovanpå uniformerna. Dess förste chef blev en holländsk-tysk kvasivetenskapsman inom historia och antropologi vid namn Herman Wirth, en slags mörkare version av Dan Brown.

Man skall dock vara medveten om att – i slutändan – Hitler höll tillbaka medel till Ahnenerbe från parti och stat, vilket tvingade Himmler att kommendera flera av sina undersåtar att låna stora summor pengar i deras egna namn och helt enkelt donera dem vidare till hans skötebarn. Åtgärden tjänade också som ett internationellt alibi, då ett pedagogiskt föredöme talade om att inte blanda vetenskap med politik och stat.

Himmler på Krim
Ahnenerbe, sitt syfte till trots, utgjorde inte nazisternas intelligensreserv. Ett galleri av virrpannor, inklusive Wirth, passerade revy, som Walther Darré, en intellektuellt svagsinnad skapare av Blod och jord, nazisternas agrara ideal, senare även jordbruksminister och chef för SS centralbyrå för ras och bosättning.

En annan galjonsfigur var österrikaren och snart SS-Brigadeführern Karl-Maria Wiligut – Himmlers Rasputin – en man som blivit omyndigförklarad och satt i mentalsjukhus på 1920-talet för svårartad paranoia och våldsamma tendenser mot sin närhet. Idag skulle Wiligut antagligen ha diagnostiserats som borderline schizofren. Det var han som intalade Himmler att för dyra pengar hyra slottet Wewelsburg i Nordrhein-Westfalen och där placera den svarta orderns riddarkult, komplett med runt bord och länstolar. Det här ogillades starkt av Hitler, då nazisterna hade förbjudit Frimurarlogen och alla liknande institutioner. Himmler fick hållas, vilket säger en hel del om hans inflytande. En annan som avskydde den här aspekten av SS var den alltid så iskylige rationalisten Reinhard Heydrich, chef för säkerhetstjänsten SD. Mycket talade för att han säkrade sin position bakom Himmler bl.a. genom att för Hitlers räkning hålla koll på Reichführerns tokigheter.


De uppdrag Ahnenerbe hade av Heinrich Himmler och SS var att vetenskapligt bevisa ariernas existens som människoras, samt bekräfta deras historiska, men undertryckta framgångar och visa deras etniska överlägsenhet. Detta skulle genomföras genom att samla omkring sig lärde män från olika håll, dokumentera deras teorier och vetenskapligt styrka dessa genom expeditioner. Ahnenerbe blev snabbt känt bland forskare och skribenter vars idéer hittills aldrig lockat tillräckligt intresse hos etablerade institut och lärosäten.

Först ut redan 1935 blev finländaren Yrjö von Grönhagen, en fristående antropolog och författare, som Himmler personligen läst om i ett tyskt magasin. Von Grönhagen hade presenterat radikala teorier kring det finska nationaleposet Kalevala, samt om folklore och ockultism bland folket i Karelen. Ahnenerbe finansierade en finsk-tysk expedition till Karelen, där man dokumenterade några påstådda häxor och trollkarlar. Tesen var att karelarna var vinddrivna arier. Det kanske mest matnyttiga som kom ut av denna expedition var ett intrigant reportage om den kulturella företeelsen Sauna.

Wolfram Sievers
Året därefter drabbade man Sverige. Herman Wirth hade rest i Bohuslän, där man hade en av de största förekomsterna av hällristningar från bronsåldern i Nordeuropa. Wirth hade producerat ett populärt bildspel i vilket han presenterade sina teorier om att ristningarna i den svenska graniten var ett tidigt skriftspråk, åter igen kopplat till ariernas tidigare historia. Himmler blev fascinerad, men lät inte Wirth sköta denna den första officiella expeditionen från Ahnenerbe. Himmler hade nämligen upptäckt Wirths akilleshäl, hans ekonomiska sinnelag, eller snarare brist på sådant. Det blev den nye chefen för institutet, Wolfram Sievers, en lärd, tidig nazist, utan formella akademiska meriter, som axlade detta nya projekt.



Största bidragsgivare till Bohuslänsspektaklet var ingen mindre än Sven Hedin, den världsberömde upptäckaren. Det var logiskt, även om det tagit tid i svensk historiebeskrivning att dra den slutsatsen. Den berömde svensken var en stor personlighet i Nazityskland, en hjälte, erkänd och beundrad av Hitler själv. Hedin hade inga problem med Ahnenerbes teorier och hans eget forskningsinstitut inte bara stötte Himmlers Sverigeäventyr, det var också en av de största finansiärerna av Ahnenerbe som helhet.

Det fanns givetvis de som var mindre imponerade. Arkeologen och docenten vid Stockholms högskola, Nils Åberg, pekade ut Herman Wirth för vad han var, en skrikig propagandist för nazism snarare än forskare. Han visade också allmänheten på den skada tyskarna åsamkade de svenska hällristningarna i Bohuslän. Givetvis kan man fortfarande se sviterna av de tyska amatörernas försök att stjäla material. Sven Hedins koppling till Ahnenerbe har annars varit kopplad till Asien och i synnerhet Tibet, ett personligt intresse hos honom.


Sven Hedin och Hitler
I Jean-Jacques Annauds film Seven Years in Tibet (1997) spelade Brad Pitt den tyske bergsbestigaren Heinrich Harrer. Harrer, tillsammans med kollegan Peter Aufschnaiter, fick finansiella medel av både Ahnenerbe och Hedin-institutet för att i samband med sina spektakulära klättringar i Himalaya, utföra amatörmässiga studier av folket i bergen. Heinrich Himmler var besatt av idén att de germanska arierna befolkat Centralasien och gömt sig i bergen – eftersom man bl.a. funnit blåögda urinvånare där. Buddhismen låg honom nära, likaså hinduismen. Det hedniska inslaget i dessa religioner fascinerade honom. Tillsammans med bl.a. Karl-Maria Wiligut odlade han visioner om ett nazistiskt tredje rike i hedendomens tecken, en ny arisk religion.

Om någon inom 1930-talets arkeologi skulle passa som en verklighetens Indiana Jones så borde det ha varit Herbert Jankuhn, kraftfull utgrävningschef på Ahnenerbe och livslång arkeologikung i Tyskland – han dog 1990. Jankuhns arbeten vid vikingabosättningen Haithabu – danska Hedeby – i norra Schleswig-Holstein, på gränsen till Danmark, förde honom till Himmler. Han var en stark nationalist och Ahnenerbe finansierade hans arbeten i Ostpreussen och senare i Baltikum rörande den teutoniska korsriddarorden. Annars sågs Jonkuhns skinnpaj och fedorahatt lite var stans i världens arkeologiska högborgar, i Grekland, Egypten och Mellanöstern.

Karl-Maria Wiligut
Just Mellanöstern var viktig utifrån en annan aspekt, Himmlers intresse i islam och de implikationer det hade gentemot judendomen. Han spelade en stor roll i nazismens närmande till den palestinska frågan och möten med muslimska nationalistledare. Det var ingen slump att Himmler lät sätta upp 13: e Waffen-SS bergsdivisionen Handschar (1: a kroatiska), bestående av jugoslaviska muslimer – kosovoalbaner.

Ahnenerbe hade en direkt koppling till Heinrich Himmlers motivation för sin inblandning i nazismen som ideologi och hans entusiasm för världskriget. Han var den som ständigt vakade över nazismens etniska uppdrag, att bygga upp en arisk, härskande ras på ruinerna av den gamla världen. Himmler kunde på hösten 1941 ses, tillsammans med Jankuhn, kliva omkring på bomullsfält på Krim medan kanonerna dånande i horisonten. Han eskorterades av sin egen Einsatzgruppe D, som alltid bistod Jankuhn i hans utgrävningar på ön. Senare skulle han under en fältmässig middag med general Erich von Manstein berätta om den fina jordmånen och om hur man ämnade tömma Krim på befolkning och skapa ett germanskt paradis – den gotiska kronan på Krim.

Palestinske stormuftin Amin al Husseini och Himmler
Himmlers visioner om det tusenåriga riket var alltid mera jordnära än de stadsprojekt och vackra ruiner som drev führern framåt. Han ville skapa ett agrart folkhem på landsbygden, där arierna levde i harmoni med en besjälad natur och med de kvarvarande undermänniskorna som sina slavar. För honom var förintelsen central för kriget, en idé Hitler inte medgav fullt ut förrän 1941/42.

Vid det franska samhället Natzwiller i Alsace, 5 mil sydväst om Strasbourg, låg det under åren 1941 och 1944 ett koncentrationsläger vid namn Natzweiler-Struthof. Det var huvudlägret i ett större komplex av installationer i Frankrike och Tyskland. I förhållande till det relativt närliggande Dachau var Natzweiler ett litet läger, ungefär 7 000 fångar åt gången, drygt 50 000 i hela komplexet. Men man var ett dödsläger och man förde både gaskammare och krematorium för dessa ändamål. Chef var Hans Huttig, senare ökänd i Norge som chef på koncentrationslägret Grini utanför Baerum.

Herbert Jankuhn
På Natzweiler-Struthof upprättade Ahnenerbe en forskningsstation under ledning av anatomisten August Hirt. Han hade tidigare, tillsammans med Wolfram Sievers och den rasistiske antropologen Bruno Beger, samlat på människolik från när och fjärran i syfte att bevisa ariernas existens och överlägsenhet. Hirt lät mörda människor i gaskammaren för att därefter på kemisk väg avlägsna samtliga mjukdelar på kropparna för att komma åt skeletten. Med detta material sökte man sedan bevisa olika rasmässiga teorier, den ena värre än den andra. Uppskattningsvis mördade man ett åttiotal människor på det här viset.

Ahnenerbe var ett ideologiskt, nazistiskt forskningsinstitut vars resultat var politiskt korrekta enligt statens direktiv. Man sysslade med falsk vetenskap i syfte att bevisa teorier som var felaktiga i grunden. Eftersom man framverkade sitt värv under postmodernismens växande inflytande över intelligentian, så var sanningen satt på undantag och irrationaliteten gick sitt inledande segertåg. Många virrpannor med den ena irrläran efter den andra fick sin hemvist i Ahnenerbe.

August Hirt i arbete
Ahnenerbe var litet, till synes harmlöst. Det kostade en förhållandevis liten summa pengar, dess verksamhet var begränsat i det stora sammanhanget, men ändå representerade det i grunden den nazistiska mördarmaskinen. Ahnenerbe var Heinrich Himmlers skötebarn, det var där han fick utlopp för sina intentioner. Många såg vanvettet, men när vetenskap blir statens vilja kan precis vad som helst hända. I historiskt perspektiv är Ahnenerbe en väckarklocka för falsk vetenskap, en lärdom att ta tillvara på även i vår tid.

Wolfram Sievers ställdes inför rätta i Nürnberg under de s.k. Doktorsrättegångarna. Han dömdes till döden och hängdes den 2 juni 1948. August Hirt begick självmord i fängelse 1945. Herman Wirth fängslades efter kriget, men efter två års utredning släpptes han. Wirth var bosatt i Sverige fram till 1954. Han var nationalsocialist intill slutet, trots det fick hans läror fäste. Intill hans död 1981 ställdes hans teorier om urbefolkningars bakgrunder ut officiellt i Tyskland, ofta som vedertagen vetenskap.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar