tisdag 15 april 2014

Mysteriet Hess

Jag är skyldig.
Men inte såsom ni tror.
Jag borde tidigare lärt känna min plikt;
Jag borde tydligare benämnt ondskan ondskan;
Jag höll tillbaka domen för länge;
Jag varnade,
Men inte tillräckligt, inte klart nog;
Och nu känner jag min skuld.


Klockan 23:10 på kvällen den 10 maj 1941. Nära orten Eaglesham, strax söder om Glasgow i Skottland, uppmärksammade bonden David McLean buller ute på hans fält. Han gick ut för att kontrollera vad som hänt. Precis innan hade ett flygplan hörts på låg höjd. Kriget var en realitet och flygmaskiner var en daglig företeelse på den skotska landsbygden. Väl ute på fältet fann han på marken en man iförd klassisk flygardress, som höll på att trassla sig ur en fallskärm. Piloten hade buskiga, svarta ögonbryn, som satt påfallande tätt under pannan. Han identifierade sig artigt som Hauptmann (kapten) Alfred Horn vid tyska Luftwaffe. Han talade fullt förståelig engelska och bad särskilt om att få träffa The Duke of Hamilton. Han hade skadat ena foten och McLean erbjöd honom hjälp till sitt hus. Väl där inne ringde den vänlige bonden till det lokala Home Guard, som anlände inom kort. Mannen fördes under protester till polisstationen i Giffnock, han upprepade hela tiden behovet att få träffa The Duke of Hamilton.

Douglas Douglas-Hamilton, 14th Duke of Hamilton (1903-1973), tjänstgjorde den aktuella kvällen som Wing Commander (överstelöjtnant) vid RAF Turnhouse, nära Edinburgh. Hans bas hade varit en av de enheter som försökt följa det aktuella flygplanet under kvällen. Den skotska adelsfamiljen Hamilton var hemmahörande i residenset Dungavel House, inte långt från Eaglesham. Han fick meddelande under natten att planet kraschat, men att piloten räddat sig med fallskärm och satt nu på Maryhill Barracks i Glasgow och ville träffa honom. Greven satte sig i sin bil och anlände på morgonen till armébasen i fråga. Vid det laget hade de lokala underrättelseofficerarna börjat gissa vem denne Hauptmann Horn egentligen var. Det blev dock Hamilton som bekräftade pilotens identitet, en man han aldrig träffat i sitt liv, men vars person och offentliga gärning han givetvis kände mycket väl till: Rudolf Hess, Reichsleiter och nummer tre under Adolf Hitler, åtminstone så sent som till året innan, 1941.

Messerschmitt Bf 110

Hess: s karriär i nazitoppen hade snabbt dalat i samband med andra världskrigets inledning 1939. Därför har han förblivit en av de minst kända i Hitlers hov. Han var innan det ansedd som hundlik i sin dyrkan av Führern, en mentalt instabil figur med stirrig blick, en karikatyr av politisk fanatism. Det har varit lätt att underskatta den skygge gestalten som tillbringade sina sista år som ensam fånge på Spandaufängelset i Berlin, där han tog sitt liv 1987, 93 år gammal. I själva verket var Hess en intelligent och världsvan man som hade ett känsligt sinnelag, som inte stod rycket när det väl började hetta till. Han var född i Alexandria, Egypten, son till en välbärgad tysk affärsman. Hess fick gå i alla de fina skolorna, utomlands som hemma. Han umgicks mycket med brittiska jämngamla, lärde sig engelska och blev något av en anglofil. Kanske blev första världskriget början på en negativ spiral för honom. Hess var officersämne och mycket tapper och han sårades flera gånger i strid. Han antogs till pilotutbildning, men hann aldrig slutföra den. När han lämnade armén var han enbart löjtnant, men vägen framför honom var bred. Fadern önskade att han skulle ta över den ännu framgångsrika affärsrörelsen. Trots all nepotism, valde den unge Hess en helt annan väg.

Greve Hamilton, en man av action, den aktive atleten som tog anställning vid en av pappas kolgruvor och arbetade som Mr. Hamilton, brytandes kol. Han var politikern som suttit tio år i parlamentet för skotska unionisterna (konservativa) och som flugit i en öppen dubbeldäckare över Mount Everest. Hamilton kände inte Rudolf Hess personligen, men de hade en gemensam vän, Albrecht Haushofer. Haushofer var geograf, diplomat, författare och passionerad hobbypilot, han var son till den framstående Karl Haushofer, även han geograf och diplomat. Båda närde professurer i geopolitik. Albrecht Haushofer hade träffat Hamilton i samband med olympiaden i Berlin 1936, då den skotske greven anlänt i eget flygplan för att delta i en brittisk parlamentsgrupp, inviterade av tyska regeringen. Haushofer ingick fortfarande i den tyska diplomatkåren, där hans far varit en prominent aktör fram till 1936, då Joachim von Ribbentrop blivit utrikesminister. Hamilton träffade Ribbentrop och Hermann Göring, men däremot inte Hess, enligt honom själv. Det man vet är att de båda bevistade samma middag vid ett tillfälle och med tanke på deras gemensamma passion för flygning fanns det anledning att betvivla Hamiltons uppgifter. Hess har i sin tur heller aldrig bekräftat ett möte med britten under dessa förhållanden.

Greve Hamilton

Redan på natten innan Hamilton körde till Glasgow och mötet med den tillfångatagne Hess, hade han språkat via telefon med premiärminister Winston Churchill. Senare på dagen sammanstrålade de båda männen för ytterligare samtal som aldrig dokumenterats. Gemensamt reste de sedan till London och möte med regeringen. Efteråt återvände Hamilton till Skottland tillsammans med den diplomatiske experten Ivone Kirkpatrick. De fortsatte förhören med Hess, nu på Buchanan Castle. Hess hade vid det här laget insett att hans resa varit förgäves. Hans långa haranger om Hitlers planer för Östeuropa tycktes inte nå fram. Britterna var ointresserade av att diskutera vare sig en separatfred, eller en vapenvila med Tyskland. Istället blev de tänkta hotbilderna om Östeuropa snarare till en öppning för London. Om Tyskland angrep Sovjetunionen, spräcktes ju deras allians och Storbritannien fick en allierad på köpet. Hess gav ett irrationellt intryck på britterna, han yrade om hot mot hans hälsa, om den undermåliga medicinska behandlingen och potentiella planer på att förgifta honom. Det stod helt klart att Rudolf Hess inte var vid sina sunda vätskor, att han rent av drabbats av mental kollaps. Från och med nu skulle de allierade behandla honom som ett psykfall.

Karl Haushofer hade varit Rudolf Hess professor i geopolitik på universitetet i München 1919. De båda männen blev goda vänner och Hess lärde känna hela Haushofers familj, inklusive sonen Albrecht. Fru Martha Haushofer var född Mayer-Doss och var till hälften judinna, varför familjen senare skulle stämplas som mischlinge enligt de rasåtskillnadslagar som Hess undertecknade 1938. Karl Haushofer, som även kände Hitler, hade som ledande diplomat propagerat för Tysklands lebensraum, ett uttryck som ofta missförstods i detta sammanhang. Den geopolitiska slutsats Haushofer dragit var att omvärlden måste inse att Tyskland, som ett resultat av fredsfördraget i Versailles, hade en stor del av sin befolkning bosatta utanför landets gränser, och att det var ett problem man måste räkna med. Totalt levde närmare nio miljoner tyskar utanför Tysklands gränser, den största andelen av en nationalitet i Europa vid den tiden. Denna slutsats, fast i en ny och betydligt mörkare tappning, stuvade Rudolf Hess in i den nazistiska terminologin. Karl Haushofers son, Albrecht, var uttalad antinazist under hela sitt vuxna liv, ett ställningstagande hans far aldrig tog fullt ut. Familjen Haushofer fick sina tyska blodscertifikat, som neutraliserade deras status i Nazityskland, utskrivet av Rudolf Hess, personligen. Bilden av Hess blir allt grumligare ju mer man studerar honom.

Albrecht Haushofer

Det råder också oreda i greve Hamiltons roll innan kriget. Det har aldrig styrkts att han tillhörde underrättelsetjänsten och att det hade varit hans huvudsakliga motiv vid mötena i Berlin. Många ansåg att Hamilton tillhörde den konservativa falang som stod bakom premiärminister Stanley Baldwins, och senare hans efterträdare Neville Chamberlains, ursäktande inställning till Nazityskland. Hamilton hade ju kommit så väl överens med tyskarna. Det finns också åsikten att hans eventuella underrättelseverksamhet hade en mera privat innebörd, eller att han rent av var en av Winston Churchills män. Familjen Hamilton stod Churchill nära och den blivande premiärministern använde sig gärna av – och utnyttjade hårt – informatörer under hans s.k. Wilderness Years, när han satt i det konservativa stutabåset. Klart är i vart fall att Albrecht Haushofer ansåg att Hamilton var en vän av Tyskland – inte Nazityskland, utan Haushofers Tyskland, det traditionella Tyskland och att han förmedlade detta till sin vän Rudolf Hess. Hess, i sin tur, hade ett gott omdöme hos britterna. Den brittiska diplomatkåren uppskattade Hess som en välanpassad, vältalig och engelskspråkig samtalspartner, kanske inte en gentleman, men definitivt långt ifrån den arrogante och pompöse von Ribbentrop – som inte ens var en von.

Vad den stora frågeställningen handlar om är huruvida Albrecht Haushofer agerade kontaktman mellan Rudolf Hess och 14th Duke of Hamilton under brinnande världskrig. Man vet att Haushofer tillhörde den tyska motståndsrörelsen. Han ingick i en konservativ grupp kristna monarkister som Gestapo kallade Kreisauer Kreis – Kreisauercirkeln. Gruppen var förlamande intellektuell och helt ofarlig för nazisterna. Det är okänt hur mycket inverkan Haushofer hade på Hess, hur pass mycket av hans våghalsiga flygning till Skottland var vännens idé. Om de nu aldrig träffat varandra tidigare, Hess och Hamilton, varför var det då honom som nazistledaren sökte efter? Man vet också att Hess avskärmade sig allt mer från nazitoppen efter krigets början 1939 och att denna process fick en vändning till det sämre efter Dunkerque sommaren 1940. Han elaborerade aldrig den frågan under fångenskapen, men mycket tyder på att anglofilen Hess tappade fokus i takt med att Storbritannien blev allt mer fientligt. Hitler, som känt sin väns känsliga själsliv länge, lät honom bero, men placerade istället Martin Bormann i hans ställe som partisekreterare.

Karl Haushofer och Rudolf Hess

I september 1940 skrev Albrecht Haushofer, på Hess: s inrådan, ett brev till Hamilton, via tyska legationen i Madrid, ett brev som snappades upp av MI5. Hamilton fick inte se brevet förrän i mars 1941, två månader innan Hess: s kraschlandning i Skottland. Det blev då uppenbart att Haushofer missbedömt sin brittiske vän. Civilist som han var kanske han inte begrep att den till synes tyskvänlige mannen fem år tidigare, nu var helt konsumerad av sin militära plikt gentemot kung och fosterland. Ingen vet när Hess bestämde sig för att flyga till Storbritannien, men kriget i Frankrike och evakueringen av Dunkerque kan ha inneburit startskottet. Det finns även en teori som påtalar att Winston Churchill, efter att ha lärt sig om brevet från Haushofer, försökte pressa Hess till att flyga till Storbritannien. Det finns inga uppgifter om att MI5 svarade på brevet, att man försökte utröna mer om den uppenbara fredstrevaren från högsta instans i Nazityskland.

Hess inledde övningsflygningar under mörkerförhållanden i oktober 1940, med en stabil, tvåmotorig Messerschmitt Bf 110, under ledning av flygaresset Wilhelm Stör, chefspilot vid Messerschmittfabriken. Ingen tycks ha anat någonting, Hess var en flitig flygare och att han begärde både att radio, luftaggregat för högaltitudflygning, samt extratankar monterade, väckte inga misstankar. Han hade antagligen försökt tidigare, men hindrats av antingen tekniska problem, eller vädret. Efter att noggrant ha kontrollerat väderleksrapporterna lyfte han från Augsburg-Haunstetten vid Nordsjön vid 17:45 den 10 maj 1941. Dagen efter fick hans hustru, Ilse, brevet i vilket han förklarade omständigheterna. Flygningen till Skottland gick utan större problem och vittnade om Hess: s skicklighet som pilot. Han upptäcktes av brittisk radar, han försökte meddela RAF om sin ankomst, men måste ha ställt in radion fel. RAF lyckades dock missa honom och han fick först nu problem, var sätta ner ett så pass stort flygplan i ett p.g.a. kriget mörklagt land? Han valde att hoppa fallskärm och låta planet krascha.

Churchill

Nyheten kom som en kalldusch i Tyskland och nazisterna försökte så gott det gick att tysta ner händelsen. Adolf Hitler blev mycket bestört, sedan fullkomligt rosenrasande. Albrecht Haushofer hamnade under bevakning av Gestapo och efter 20 juliattentatet mot Hitler 1944, gick han under jorden. Han greps den 7 december samma år och sattes i Moabitfängelset i Berlin. Karl Haushofer, hans far, arresterades, förhördes och satt några månader i koncentrationsläger innan han släpptes, antagligen p.g.a. krigets slutskede. Albrecht Haushofer avrättades tillsammans med andra motståndsmän natten mot den 23 april 1945 av en hastigt hoprafsad exekutionspatrull under SS. Han sköts i bakhuvudet med pistol. Kroppen identifierades den 12 maj av hans bror inför sovjetisk militär. I kläderna fann man skrivna poem som fick namnet Moabit-sonetterna och har blivit kända för deras ångerfulla bekännande inför nazismen.


Rudolf Hess flögs till Nürnberg 1946 och dömdes i krigsförbrytarrättegången till livstids fängelse. Under rättegången betedde han sig irrationellt och gav inte mycket till sitt försvar. Hess blev i praktiken den ende av nazisterna som satt av hela sitt straff. Han gjorde inga uttalanden under sin tid på Spandaufängelset i Berlin. Hess avled den 17 augusti 1987, 93 år gammal. Han låg begraven i staden Wunsiedel i Bayern fram till 2011, då kyrkofullmäktige beslutade att inte förlänga avtalet för gravplatsen med familjen Hess. Hans grav hade skapat allt för mycket uppmärksamhet bland nynazister och förstörts vid flera tillfällen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar