söndag 2 mars 2014

Ukraina


Ryssland har enligt de gamla traditionerna som är deras nationella själ agerat med den vassaste av reptilhjärnor gentemot Ukraina. Från tsarerna, via partisekreterarna, till presidenten av idag, stod det skrivet i sten att Moder Ryssland skulle ta till vapenskrammel för att stävja kamrat Ukraina. Ukrainarnas rop på frihet är lika gammalt, lika förutsett och därför hjärtslitande i sin desperation, därför att Ukraina är också en del av Europa. Under det kalla kriget hade Sovjetrepubliken Ukraina egen representation i FN, hur många minns det idag? Det utmärkande för vår moderna tid är att Kreml väntade tills avslutningsceremonin för Olympiska Spelen i Sotji var avslutat innan de agerade på allvar. Den sanna betydelsen av Hungerspelen.

Hade det kunnat undvikas? Nej, inte i sak. Ryssland kan inte acceptera ett undanflyende Ukraina. Det handlar inte längre om politik endast, eller om råvaror och oljetransit, det är en fråga om en avsågad lem, utan bedövning. Det är inte Baltikum, Georgien, Kazakstan eller än mindre Finland, det är och förblir Lilla Ryssland. Det är oerhört viktigt att förstå detta. Vad omvärlden hade förmåtts att lyckats med, när det kommer till påtryckningar, är vad man lyckats med hittills, eller åtminstone fram till för några år sedan – tvinga Kreml att hålla sig till politisk terror mot Kiev. Undergräva Ukrainas europeiska aspiration genom att egga den starka, ryska minoriteten i landet, korrumpera och styra ukrainsk politik, manövrera och lönnmörda sig till vänligt sinnade regeringar i Kiev. Det är slut med det nu, för Ukrainas del.

Fram till för några år sedan kunde Ryssland lita på en sak, att det fanns denna enda enhet i världen som hade motiv, vilja och kraft att hålla dem på mattan – USA. Men det var för några år sedan. 2008 bytte man president i Vita huset och en hel värld applåderade vad man trodde och hoppades skulle vara ett nytt och bättre USA. Det blev också ett nytt USA ...

USA hade segrat i det kalla kriget, men man hade förlorat Hearts and Minds. Decennier av Kremls propaganda till en ständigt föränderlig och dynamisk västvärld hade gjort susen, opinionsbildning och politisk korrekthet kunde inte längre skilja på förtryck och frihet, västvärlden var ond, Kreml och Beijing … ett spännande, nytt ljus, eller …? Kreml har haft det på känn, men inte vågat flexa den muskeln, fram till för några år sedan. USA: s ansvar är betydande. Den nya utrikespolitiken man förestått sedan 2009 har gett Kreml allt mer kurage och när den arabiska våren bröt ut på det kalla krigets gamla scenarior – gamla sovjetstödda regimer vs frihetstörstande folk – spetsade man öronen. Vita huset valde att missa det tåget och snabbt blev det som skulle bli en ny gryning av frihet och demokrati, istället en islamistisk sluggerfest. Kulmen nåddes i Syrien.

Syrien är Rysslands bakgård, en viktig allierad sedan det kalla kriget, med en duktig, sovjetisk marinbas på plats. Nu bestämmer sig USA att agera, mycket för sent och med fumlande händer. Den nya ledningen i Vita huset stod inte rycket, Syrien var och blev ett fullständigt kaos, det som Kreml hade anat, men först nu förstod fullt ut. Syrien innebar för Ryssland insikten om att man i skenet av USA hade fri lejd i Ukraina, en krutdurk åter på väg att brisera. För Kreml har händelserna gått som på räls det senaste sex månaderna. Det nya – bättre - USA bär ett avgörande ansvar för vad som nu händer i Ukraina. Det är inte fråga om en enskild fadäs, utan ett fullständigt fiasko för den nya – bättre – utrikespolicy som Vita huset pysslat med sedan 2009. Det nya USA är en katastrof.

Vi står och faller med USA. Utan USA är Europa lamt som en sten, NATO fungerar inte, Sydkorea, Japan och Taiwan står sig slätt. Västvärlden, den frihetliga, kapitalistiska och demokratiska visionen, den i särklass mest framgångsrika samhällsmodell människan någonsin skapat – och antagligen för all framtid – står och faller med USA. Hela denna debatt om den ryska hotbilden som nu griper oss är helt meningslöst utan USA. En europeisk hegemoni meningslös utan USA. Ett svenskt militärt försvar, stort eller litet, saknar betydelse utan USA. Allt annat än USA är oväsentligt i en tid som denna, i skuggan av Kreml. Frågan om vad reptilhjärnorna i Moskva gör härnäst kan inte och får inte enbart vara deras beslut.


Idag är vi alla ukrainare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar