måndag 24 juni 2013

N.A.T.O.

En text om det svenska försvaret av idag är inte så mycket krigshistoria. Däremot har denna blogg vid tidigare tillfällen kommenterat nuläget och i skrivandets stund är det åter dags. Den tändande gnistan för detta återfall är Vänsterpartiets senaste uttalanden i frågan. V säger nämligen att försvaret är en fråga om alliansfrihet och att de står beredda att propagera för ökade anslag till militären för att behålla den, alliansfriheten alltså.



Kors i taket, men de har faktiskt rätt, eller åtminstone har de rätt inom ramen för den nuvarande försvarsdebatten i Sverige. Den handlar helt och hållet om alliansfrihetens vara eller icke vara.

Alliansregeringen håller på att få ihop sina ankor i en militärisk rad. Kristdemokraterna har tidigare halkat efter, men tillsammans med Centerpartiet är man nu överens om att frågan om alliansfrihet eller NATO-medlemskap bör utredas. Mycket politiskt, mycket svenskt. Opositionen värnar dock om alliansfriheten, den militära alltså. Socialdemokraterna använder det senaste ryska övertrampet till att peka på nödvändigheten av upprustning och tillbakadragningar av förband utomlands.

Det är inget annat än alliansfrihet och NATO i debatten, inget annat. Regeringen talar utredningar, inget annat än utredningar. De vet att folkopinionen är emot NATO-medlemskap sedan decennier av propagandapåverkan. På samma sätt kan nu den politiska vänstern morska upp sig och tala klarspråk – fortsatt alliansfrihet och en ny upprustning, bäst för Sverige. Vem tror vi vinner den debatten?

Det svenska försvaret idag är konstruerat för NATO, det är bara att konstatera faktum. Man kan undra vad socialdemokraterna tänkte tillbaka på 1990-talet när de aktivt deltog i den stora omdaningen av Sveriges försvar. Nyligen uttalade sig självaste NATO och berömde det svenska försvaret för att passa som hand i handske för deras behov. Kostnadsmässigt, organisatoriskt, tekniskt och strategiskt har vi, det s.k. alliansfria Sverige ett 100 % NATO-försvar. När Sveriges överbefälhavare säger att vi bara kan försvara oss i en riktning under en vecka, så menar han det alliansfria försvaret i dess nuvarande form. Om NATO är med på noterna, då ser det helt annorlunda ut. Ja, vad tänkte sossarna egentligen?



Jämförelser har gjorts med Finlands och Österrike, de har sågats av denna blogg. Men låt oss vara ärliga och titta på våra övriga Nordiska grannar. Norge har fortfarande ett värnpliktsförsvar, men det är så pass nedbantat och värnpliktsuttaget så litet att det i praktiken är ett frivilligförsvar. Danmark har behållit sin gamla struktur av huvudsakligen yrkesförsvar. I båda fallen är dessa nationers försvarsorganisationer helt i fas med utformningen av det svenska försvaret. Norge och Danmark är medlemmar i NATO, det har för dem alltid inneburit ett lägre värnpliktsuttag, ett mindre försvar helt enkelt. Finland har beslutat sig för att behålla alliansfriheten, därför har de också behållit sitt värnpliktsförsvar, även om det är ordentligt bantat. Finlands försvar är därför större, kvantitativt – inte bättre kvalitativt, en viktig poäng.

Parantes: Norge har, per capita räknat, ett av Europas dyraste försvar. Vad säger det om värnpliktens gudabenådade inverkan på statsfinanserna? Ärligt: Man kan tänka sig att Norge måste hålla sig med starka marin- och flygvapenresurser (vapenslag med hög nivå av professionalism) i sin norra flankposition hos NATO. Norge har dessutom betydande territoriella och ekonomiska intressen i det yttersta norr, ett område där Ryssland klart signalerat sitt nya, stora energiuttag – motorn i den ryska utrikespolitiken. Slut på parantes.

Bloggen tror att Moderaternas till synes kallsinne i försvarsfrågan, bottnar i ett tungt medvetande om varthän det barkar. S vill göra försvaret till en valfråga och man har ett helt år att skjuta in sig på. M vet att regeringen sitter fast i en fälla. Inte kommer alliansfriheten och NATO att utredas till nästa år, vad tror man egentligen? Man har formaterat Sveriges försvar i NATO: s form och nu står man där med skägget i brevlådan. S kommer inte att ta ansvar för detta, å nej då, de har ju alltid varit det stora försvarsbyggarpartiet, visste vi inte det?

Folkliga försvaret

Det är så mycket som måste förklaras för väljarna. Den pedagogiska uppgiften är överväldigande. Som t.ex. att kostnaderna per soldat i en yrkesarmé är betydligt större än i en värnpliktsarmé. Det handlar inte enbart om löner kontra dagspenning, utan i minst lika stor grad om teknisk utveckling. Det står helt klart, bortom allt tvivel och svammel, att ett yrkesförsvar kan och skall uppdateras oftare och snabbare än ett värnpliktsdito. Det förhållandet är en av de fundamentala byggstenarna i en yrkesarmé. Fråga Storbritannien och USA.

Fråga Danmark, som under det kalla kriget hade ett försvar som till 80 % bestod av yrkessoldater och 20 % av värnpliktiga. Värnplikten var mycket populär i Danmark, inte för att det var så få förunnat, utan för att dagspenningen utgjordes av en riktig månadslön, likvärdig med en nyanställd, professionell kollega. Varför hade Danmark yrkesförsvar? Därför att i NATO: s organisation ställde t.ex. danska armén upp med en hel mekaniserad kår för användning i norra Västtyskland om Ryssen kom ångandes. 70 000 man, uppåt tusen tanks, alla vapentyper Up-To-Date. Danskarna sa alltid att de aldrig kunnat upprätthålla den beredskap och tekniska kunnande det krävdes av dem om de inte haft ett yrkesförsvar.

Men det är inte försvarets effektivitet vi diskuterar. Nu är vi i Sverige och vi talar om alliansfrihet, först och främst. Vad för slags upprustat försvar vill Vänsterpartiet ha, tror vi? Låt oss tänka – kan det vara ett försvar för folkhemmet, S gamla paroll, ett folkförsvar helt enkelt, med lite revolutionsromantik? Skall Sverige byta automatkarbin, från AK5 till Kalasjnikov? Jo, bloggen tror att allt starkare krafter i Sverige vill återgå till det gamla värnpliktsförsvaret. Det har de nog även gemensamt med många individer bland regeringspartierna, definitivt hos S, 100 % hos Sverigedemokraterna. Det är en valvinnare, för vi är så impregnerade av statligt tvång, kvantitet, sega gubbar med Mausergevär bakom varje sten och att göra män av gossar, att vi inte ser skogen för alla träden.

Norska flottan

Hur många i vårt land är medvetna om att det just nu sker en upprustning av det svenska försvaret? I relation till dagens situation är det exakt så. Enligt senaste försvarsbeslut i Riksdagen skall det vara färdigbyggt till typ 2018. Vi kommer då att ha ett fast försvar bestående av 50 000 man, en siffra som säger intet om landets försvarsförmåga. Det är teknisk utveckling och utbildning som vinner krig idag, inte sifferexerciser. Kvantiteter skapar artificiell trygghet hos medborgarna medan politikerna diskuterar alliansfrihet.


Sverige har ett NATO-försvar, ett medlemskap i NATO är oändligt mycket mer naturligt än vilken annan lösning som helst. Med NATO faller alla byggstenarna på plats. Sedan när blev sanningen en gåta i Sverige?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar