torsdag 28 mars 2013

Två bilder



Generalen dödade FNL-mannen; jag dödade generalen med min kamera. Fotografier är de starkaste vapen i världen. Folk tror på dem, men fotografier ljuger, även utan manipulationer. De är bara halvsanningar. Vad fotografiet inte berättade var: ”Vad skulle du ha gjort om du var generalen vid den tiden, på den platsen, den där heta dagen, och du fångade den så kallade skurken efter det att han sprängt bort två, eller tre amerikanska soldater?

Orden är Eddie Adams, fotografen från UP, som tog sitt Pulitzervinnande fotografi den 1 februari 1968 på en gata i Saigon. Fotografiet föreställer chefen för polisen i Saigon, tillförordnande generalen Nguyen Ngoc Loan, när han avrättade Nguyen Van Lem, en FNL-terrorist, med sin tjänsterevolver. Fotografiet är kanske det mest kända från Vietnamkriget och skapade mycket upprörda känslor världen över. Händelsen dokumenterades i än mer grafiska detaljer av en kameraman från amerikanska NBC.

Bakgrunden till händelsen, som nästan aldrig redogjorts offentligt, utspelade sig mitt under den explosiva Tet-offensiven, iscensatt av det kommunistiska FNL, understött av den nordvietnamesiska armén. Saigon var under attack, svåra strider utkämpades på öppen gata, mitt bland den oskyldiga befolkningen. Den amerikanska ambassaden attackerades av självmordssoldater och FNL försökte döda så många officiella sydvietnameser som möjligt. Nguyen Van Lem var ledare för en terroristcell i Saigon och endast några tiotal minuter innan den aktuella händelsen hade han och hans folk mördat en av Ngoc Loans ställföreträdares hela familj – hans föräldrar, hustru och hans barn.

Polis grep Van Lem på bar gärning och förde honom till generalens stabsplats. Ngoc Loan, utmattad och upprörd, frågade Van Lem om det stämde och han erkände trotsigt, varpå generalen drog sin revolver och sköt honom i huvudet, mitt framför amerikansk media.

Avrättningen rymdes inom ramverket för undantagstillståndet och krigslagarna. Att det skett framför kameror försvårade ärendet, men general Ngoc Loan friades från anklagelser om övervåld. Däremot försökte amerikanerna stoppa hans officiella befordran till general av den sydvietnamesiska regeringen. Generalen var inte omtyckt av vare sig den amerikanska ambassaden, eller av armén, men han respekterades av alla andra i Syd. Nguyen Ngoc Loan var en vietnamesisk nationalist som aktivt hindrade amerikansk militärpolis från att gripa vietnameser utan att först höras av vietnamesisk lag. Han lät arrestera och lagföra amerikansk militär personal när deras rumlande på Saigons gator blev för omfattande. Ngoc Loan var känd som en rakryggad polisman som gjorde sitt arbete enligt instruktionsboken, utan att ta mutor. Han sårades svårt några månader senare, fick ena benet amputerat och blev med detta en ivrig promotor för byggande av sjukhus.

1975, när Nordvietnam till sist invaderade Sydvietnam och tog Saigon, flydde Ngoc Loan till USA. Han hade fem barn med en tidigare fransk hustru. Han öppnade en pizzarestaurang i ett köpcentrum i Burke, Virginia, en förort till Washington DC. Han identifierades snart i pressen, varpå han och hans familj hotades till livet av vänsteraktivister. Detta föranledde Eddie Adams, mannen som tog den berömda bilden, att be Ngoc Loan om ursäkt i en artikel, för att han förstört hans liv. Han angrep även de fega kräk som tvingat honom att stänga sin restaurang.

Nguyen Ngoc Loan, tidigare polischef i Saigon, avled 1998. Hans dödsruna skrevs av Eddie Adams, som i sin text kallade honom för en riktig krigare.




Bilden visar en stiliserad version av Ernesto Che Guevara (1928-1967), argentinsk kommunist och en av de ledande figurerna bakom den kubanska revolutionen 1959. Knappast någon bild har fått en sådan status inom vänstervärlden, ja, inom ungdomskulten över lag, som just denna. Che Guevera symboliserar revolt, socialistisk frihet och popkultur, hans våldsamma död har även gett honom ett nästan religiöst martyrskap.

Men hur står det egentligen till med detta? Che Guevara levde ett våldsamt liv, han förde ett politiskt och moraliskt ansvar över stora förändringar i en hel nation. Var allt detta bara revolutionsromantik?

Svaret är givetvis nej. En person i hans position rådde över liv och död. Det är visserligen vanligt att starka historiska ledare omges med beundran och vars hårdhandskar snabbt dras av bakom kulisserna. Men i fallet Che, så är det mer än så, mycket mer än så. Efter ett i alla avseenden häftigt liv som revolutionär, tillsammans med Fidel Castro, blev han en uppskattad underhuggare under sin karismatiske ledare. Att just Che blev kultsymbol, och inte Castro, kan förklaras med dels att han var mera tvålfager än den pompöse Castro, men också det att propagandan effektivt smugit undan posterpojken och hans gärningar genom decennierna. Det har funnits ett enormt behov av en god symbol för vänstertyranniet, men inget är ju så förödande mot lögner som sanningen.

Ernesto Che Guevara fungerade som en slags polisminister under Fidel Castro efter den kubanska revolutionen. I denna funktion lät han bygga och leda ett stort antal fångläger. Dessa läger var modellerade av det sovjetiska Gulag och tiotusentals oppositionella människor fängslades och dog där. Han deltog också i arbetet att med våld hindra alla de ytterligare tiotusentals, eller hundratusentals människor, som önskade fly Kuba.

Inför Kubakrisen hösten 1962, uttryckte både Fidel Castro och Che Guevara, sina viljor att verkligen använda de kärnvapen som sovjetunionen i hemlighet placerat på Kuba. Deras passion för detta företag var så utagerat att ryssarna på ön blev nervösa. Sergei Chrusjtjov, son till Nikita, har vittnat om faderns frustration över de kubanska revolutionärernas uppenbara brist på perspektiv under krisen.

Alltså: Che Guevara önskade avfyra de taktiska kärnvapen sovjetunionen placerat på Kuba. Inom fem minuter hade denna gärning dödat tiotals miljoner oskyldiga människor på den amerikanska östkusten och störtat hela världen in i ett totalt förintande världskrig.

Nå, det är upp till var och en att utifrån naivitet och okunskap pryda sina väggar och skjortbröst med en folkmördande psykopat, den rätten har man i den fria världen, den värld Che Guevara hatade och önskade förstöra. Men att göra det utifrån ideologi, det är inte bara enfaldigt, det är äckligt.

Som att bära en stiliserad, fager Adolf Hitler på tröjan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar