söndag 17 mars 2013

En Model för führerns gunst




Monokeln gjorde till sist ett permanent avtryck runt hans högra öga, då han bar den allt som oftast, och officersmössan alltid käckt på svaj. Det var de två anmärkningsvärda attributen kring honom. Det som dock gjorde störst intryck, och avtryck, var den lilla kroppsramen i kombination med en närmast övermäktig energi. Ögonen var ivriga, rörelserna snabba och rösten klar och genomträngande. Hans självklara och påträngande dominans skaffade honom många fiender, varför omdömena vacklar, men de som verkligen upplevde hans kommando skrev alltid under på att …

… varhelst krigets fruktansvärda kaos hotade ta över, fanns där alltid den källa av sans och mening som var Walther Model.

Otto Moritz Walther Model, född 1891, tillhörde det allra högsta toppskiktet bland nazitysklands fältmarskalkar under andra världskriget. Han hade två egenskaper som gjorde honom absolut unik, hans enorma arbetskapacitet och den mästerliga organisationsförmågan. Model var lika framstående i rollen som stabschef, som han var i egenskap av stridande förbandschef. I grunden infanterist, något hans kärva klarspråk vittnade om, så axlade han ändå pansarledarskapet i klass med Heinz Guderian och Erwin Rommel. Ingen annan tysk general behärskade funktionerna bakom begreppet Kampfgruppen bättre än Walther Model. Ändå defilerar han i historiens periferi, för alltid kontroversiell.

Walter Model var nämligen Adolf Hitlers favoritgeneral. Führern kallade honom förtroligt och med värme för min brandkårsstyrka. Model fick den här upplyfta positionen utifrån två förutsättningar, hans krävande kompetens och hans bakgrund.

Hitler, som var övertygad om sin egen förträfflighet som fältherre, var kroniskt missnöjd och paranoid rörande situationerna på hans många slagfält. Han hade alltid känslan av att de preussiska generalerna omkring honom missgynnade hans geni och konstant svek honom. Walther Model däremot kunde han sända med kort varsel till ett frontavsnitt, ta över ett kommando, eller sätta upp en ny enhet, en Kampfgruppe, av de sorgligaste resterna av en armé, och vinna striden. Hitler, och alla andra generaler, var förbluffade över hur den lille fältmarskalken drog samman styrkor från till synes ingenstans, gav dem kompetent befäl, motiverade och entusiasmerade dem till att fortsätta, överkomma och segra – allt i en och samma rörelse.

Hans metodik var dominerande engagemang. Han agerade ofta utifrån ett Führer befehl, den allra högsta orderformen i Nazityskland, ett verktyg ingen kunde värja sig ifrån. Model fattade snabbt den taktiska situationen, lät de ansvariga ta del av sina tillkortakommanden i en skur av saliv över ansiktet. Han avsatte, degraderade, men också befordrade. Befälen var rädda för honom, det hände att hela förbandsledningar eller staber avsatte sig själva innan Model fick möjlighet att leda. Soldaterna däremot uppskattade honom, de märkte av hans härjningar på så sätt att saker och ting började fungera igen. Idioterna var borta, alla övriga där upp hade fått en rejäl kick i baken och nu fanns där ledning, mening, ammunition och varm mat igen. De kände tryggheten i en ledare som var en man de kunde lita på. Model spelade på sin monokel inför trupperna och framställde sig gärna som något av en karikatyr av en liten preussare, samtidigt som han talade till dem som vilken hamnsjåare som helst.

Tyskt pansar vid Kursk

Han var ju ingen preussare, ej heller var han adlig, eller ens överklass, utan han kom från en liten stad i Sachsen där hans far arbetade som musiklärare. Dessa faktorer var en viktig inkörsport till det i grunden socialistiska nazistpartiets gunst – Walther Model var en av dem, precis som Hitler en vanlig, hygglig karl som gjort en duktig klassresa. Men historikerna har gått bet på att finna något som helst dokument som styrker att Model var nazist. Med största sannolikhet var han det inte. Han tillhörde de 60 % av den tyska arméns officerskår som inte var medlemmar i nazistpartiet. De flesta partimedlemmar i kåren bestod av yngre officerare som fått sina kommissioner efter Hitlers makttillträde 1933, alltså de som ansåg att de hade führern att tacka för sin upplyfta position i samhället. Detta är i sin tur orsaken till varför både den tyska flottan och framför allt Luftwaffe hade betydligt större kvantiteter nazistmedlemmar bland sina officerare, två vapenslag som till huvudsak bildats efter 1933.

Unge Walther var som sin far en starkt nationalistisk konservativ. Han ville vara en preussare, han ville tillhöra den gamla junkerklassen, som han hade en sådan romantisk uppfattning om. Helst av allt ville han tjäna ett klassiskt, monarkist Tyskland, med det kejserliga vapnet på uniformen. Model valde tidigt militäryrket och togs in som tonårig officersaspirant på kadettskolan i Neisse 1908. På första dagen ploppade han in sin medhavda monokel av vanligt glas i höger öga, sköt ut bröstkorgen och kompenserade sin litenhet med en god portion tåga. Han sägs ha gjort få vänner och lämnade ett minne hos de andra som ambitiös, pådrivande och spontant frispråkig.

Första världskriget innebar 54: e infanteriregementet för honom, han var en av dess mest komptenta plutonchefer och han sårades också svårt i ett tidigt skede. Resterande kriget bestod av tjänst i stabsfunktioner, särskilt underrättelseverksamhet, och han var endast kapten vid krigsslutet. De flesta namnkunniga generaler under andra världskriget var åtminstone bataljonschefer och överstelöjtnanter 1918. Men Model hade gjort intryck på sina befäl under det stora kriget som en mycket stridbar och kompetent kollega. Under uppbyggnaden av den lilla mellankrigsarmén kom hans skicklighet i organisation och pedagogik upp till ytan. Model var en stark beivrare av väl utbildade soldater, en ståndpunkt som skulle tjäna honom väl under hans karriär.

I det nazistiska samhället var Walther Model framför allt en opportunistisk streber, en man som nu för första gången fick en fördel med sin enklare bakgrund. Många andra klassfränder i hans position sökte sig till Luftwaffe, som artilleristen Albert Kesselring, eller till Waffen-SS, som infanterikollegan Willhelm Bittrich, men dessa män var också övertygade nazister. Model hade två fundamentala kärlekar i sitt liv: Tyskland och armén. Som sig bör för en riktig officer, blandade han sig inte i politik. Samtidigt lät hans sig bländas av Hitlers inledande åtgärder som rikskansler, att införa diktatur och dra militärledningen till sig som central ledare, åtgärder som tilltalade konservativa nationalister. Hitlers avsättande av den tydligt socialistiske Ernst Röhm och hans tänkta folkarmé av 8 miljoner SA-män, imponerade mycket, särskilt med den definitiva brutalitet det skedde. Führern var en man av handling, en diktator som satte sitt nya Wehrmacht i förgrunden av sin gärning. Walther Model var nöjd med detta, utan partibok i fickan.

När andra världskriget startade var Model generalmajor och hade sedan mitten av 1930-talet varit en intim del av uppbyggnaden av det nya OKH, Oberkommando des Heeres, armens överkommando. Model blev chef för OKH: s tekniska avdelning, i vilken position han arbetat nära Heinz Guderian och dennes arbete med att bygga upp Panzerwaffe. I arbetet med den nya generalstabsorganisationen hade nazistpartiet passat på att städa ut det mest uppenbara gruset i maskineriet. Till skillnad mot sina kollegor var Walther Model inte särskilt upprörd över skandalerna kring Blomberg-Fritchaffären* från 1938. Orsaken till detta var att Hitler istället satte in Walther von Brauchitsch som chef för OKH. Von Brauchitsch hade varit Models mentor under många år vid 1920-talets Reichwehr, en faktor som skulle spela väl i hans händer när nu kriget startat.

General Hans Krebs
Model var stabschef för den IV armékåren vid invasionen av Polen. Därefter befordrades han till generallöjtnant och tog befälet för general Ernst Buschs 16: e armés stab. I denna position förberedde Model dels sin armés angrepp på Frankrike, samt dess genomförande sommaren 1940. Efter Frankrikes kapitulation hamnade förberedelserna för Operation Seelöwe, den tänkta invasionen av Storbritannien, på 16: e arméns bord och Model bidrog med betydande delar av en operation som aldrig blev av.

Den 1 oktober 1940 rörde sig utvecklingen verkligen i Walther Models riktning. Han blev nu chef för den 3: e pansardivisionen, hans första stridskommendering sedan förra världskriget. Placeringen var en förberedelse för Operation Barbarossa, invasionen av Sovjetunionen sommaren 1941, och var ett resultat av flera sammanflätande faktorer. Panzerwaffe var i stark utbyggnad efter framgångarna i Polen och Frankrike. OKH behövde fler dugliga generaler att skola om sig till pansarstrid. Model blev ett självklart val, inte bara genom Von Brauchitschs och nazistpartiets gunst, utan även från det faktum att han arbetat med pansar tillsammans med Heinz Guderian. Han var en känd advokat för teknisk utveckling och motorisering av tyska armén. Valet skulle visa sig vara ett mycket gott beslut, då Model anpassade sig snabbare än de flesta.

Ledarskapet i strid för den 3: e pansardivisionen blev kort, men intensivt under Operation Barbarossas första fyra månader. Model var en mycket framgångsrik pansarchef och hans division användes så flitigt att den i oktober 1941 enbart bestod av 50 stridsvagnar. Den 1 november utsågs han till chef för XXXXI pansarkåren och marscherar rakt på Moskva. Han deltog aktivt i de förödande striderna utanför den sovjetiska huvudstadens portar. Den 16 januari tog general Walther Model kommandot över resterna av den 9: e armén och organiserade dess försvarsstrid mot de avancerade ryska styrkorna. Därmed inleddes hans karriär som Hitlers brandkårsstyrka.

Rzjevfickan, 16 januari 1942 – 30 mars 1943
I mer än ett år höll general Model den ficka som bildats i de ryska linjerna med tyska arméns tillbakadragande från Moskva sedan december 1941. Fickan var fäst i norr med staden Rzjev och i söder hölls den förankrad med de tyska linjerna av den 4: e armén. Models 9: e armé var i spillror och han inledde en mycket hård regim som innefattade effektiva defensiva strider utmed de snötäckta skogarna norr om Smolensk, samtidigt som han reorganiserade och vidareutbildade sina trupper (han höll faktiskt krigsförbandsövningar bakom fronterna). Tiden var knapp, han visste att ryssarna förberedde för massiva motangrepp (Operation Mars) under vårvintern i syfte att göra hans ficka till en kringränd kittel.

Model bröt upp den reguljära organisationen för en armé och placerade artilleri och pansar under var sitt centrala kommando hos hans egen stab. Artilleriet placerades i eldbaser runt om det begränsade utrymmet och kunde därmed stödja samtliga positioner, var för sig eller alla samtidigt**. Genom skicklig underrättelseverksamhet, snabba rörelser och centrerad eldkraft malde den 9: e armén ner alla ryska försök att bryta sig in. Köttkvarnen Rzjev kom till sist att kosta Röda armén åtminstone 2 miljoner man och tusentals tanks. Detta var Stalins inledande misslyckande att stöta tillbaka tyskarna från sina positioner.

Det var i samband med Rzjev som Walther Model oanmäld flyger till Varglyan i Ostpreussen och ställer führern inför fullbordat faktum. Han spänner blicken i Adolf Hitler och ryter: Är det ni eller jag som för befäl över den 9: e armén? De samlade generalerna tar ett steg tillbaka i ett knipande försök att inte solka ner sina byxor. Inför dem alla sker undret, Hitler viker sig. Han mumlar: Det är naturligtvis ni, Herr General. Model kan resa tillbaka till fronten med en imponerad Führer och en nyvunnen respekt hos en samlad generalskår bakom sig.


Model visar vägen

Två underlydande generaler i Models tjänst är värda att nämnas. Generallöjtnant Hans Krebs följde honom som ständig stabschef, först med den 9: e armén, senare med Armégrupp Mitten och Armégrupp B. Krebs talade flytande ryska och kände de ryska förhållandena mycket väl efter att ha vistats långa perioder i Sovjetunionen under 1920-talet. Han räknas till en av nazitysklands skickligaste stabsgeneraler***. Models kanske mest uppskattade underlydande var general Josef Harpe, som först efterträdde honom som chef för XXXXI pansarkåren och senare 9: e armén.

Orelfickan, Operation Zitadelle, 1 april – 1 november 1943
Model fick under våren 1943 i uppdrag att med sin 9: e armé bistå Erich von Manstein och Heinz Guderian i kväsandet av Orelfickan, med staden Kursk som bas. Model skulle anfall från norr och fungera som städ åt Von Mansteins släggslag söderifrån. Slaget om Kursk utvecklades till en av militärhistoriens största bataljer och definitivt det största pansarslaget någonsin. Model visade vid Kursk åter sin förmåga att bryta upp befintlig förbandsordning för att vinna taktiska fördelar, genom att byta ut sina kårer mot kampgrupper, hans specialitet. Han gick, likt hela tyska armén, bet på att slå Röda armén i Orelfickan, men lyckades ändå ge ryssarna en ordentligt blodig näsa, utan att för den skull dra på sig allt för stora förluster själv, till skillnad från Von Manstein i söder.

Det kan vara värt att nämna slaget vid Kursk även i samröre med Stalingrad tidigare samma år. Ingen av dessa slag utgjorde de avgörande förluster som knäckte Wehrmachts nacke, såsom populärhistorien vill göra gällande. De hade sina psykologiska propagandasyften för de allierade, men strikt militärt kunde den tyska armén svälja dem under 1943. Det som till sist krossade den tyska armén sommaren 1944 var den matematiska säkerhet som förintelsekriget i öster innebar för Sovjetunionen – man var ett större land, med större befolkning och man hade snäppet större vilja att offra den på de ideologiska och etniska arenorna.

Armégrupp Nord, 31 januari – 30 mars 1944
I januari 1944 befordrades Walther Model till fältmarskalk och han gavs ledarskapet över Armégrupp Nord efter den Röda arméns utbrytning från Leningrad. Model lyckades åter stabilisera den sammanfallande fronten utmed den estniska gränsen, den s.k. Panther Stellung. Panterlinjen håller sedan in på sommaren, då Armégrupp Mitten börjar svaja betänkligt.

Armégrupp Norra Ukraina, 31 mars – 28 juni 1944
Model skickas per flyg till Ukraina för att hastigt ta över Armégrupp Norra Ukraina efter det att Hitler avskedat fältmarskalk Erich von Manstein. Till sist orkade inte den geniale Von Manstein stå emot Hitlers omöjliga krav och ständiga förolämpningar. Hans sista, mindre brillianta handlingar i karriären, hade påverkats mycket negativt av führerns koleriska attityd. Model tog över och inledde sitt sedvanliga arbete att reda ut sammanfallande fronter.

Armégrupp Mitten, 28 juni – 15 augusti 1944
Som om det inte var nog. Röda arméns väldiga Operation Bagration beseglade till slut Wehrmachts öde på Östfronten. Den rev upp hela Armégrupp Mitten och marscherade mot Östersjön där den inringade resterna av Armégrupp Nord i Lettland och Festung Kurland. Hitler beordrade i panik Walther Model att förutom Armegrupp Norra Ukraina även ta befälet över spillrorna av Armégrupp Mitten. Med ens hade Model fått sitt största kommando någonsin. Han var chef för över 2 miljoner man och genom en serie övermänskliga åtgärder, genom rättning mittåt, mycket gudsförtröstan och all den inverkan hans numera legendomsusade person kunde åstadkomma, så gjorde han det igen. Han stabiliserade situationen i Polen och kunde i mitten av augusti 1944 presentera Hitler med en ny front på kartan som han kunde klamra sig fast vid.

Arnhembron

Armégrupp A, Operation Market Garden, 18 augusti – 19 september 1944
Hitler belönade sin favoritgeneral med den största hedersbetygelsen, Riddarkorset med svärd och sköld i diamanter. Därefter kommenderade han honom till Västfronten, där han blev Oberbefehlshaber, överbefälhavare, efter Günther von Kluge. Han gavs också direkt befäl över Armégrupp A i norr. Som vanligt var allting i fritt fall. Den tyska västfronten var i färd med att förlora hela 40 divisioner. Både den 7: e armén och den 5: e pansararmén var nära att bli kringrända vid Falaise. Den amerikanske generalen George S Patton var i rask takt, och nästan helt oengagerad av tysk trupp, på väg upp genom Loiredalen med sin formidabla 3: e armé och hotade redan floden Rhen.

Situationen var svårare än på Östfronten, många fler och större urbana områden, betydligt bättre vägar och en civilbefolkning som inte flyttade sig i första taget. Model hade dock identifierat de allierade styrkorna akilleshäl, underhåll och logistik. Tyskarna hade förvägrat dem tillgång till större hamnar, fortfarande i september var Europas då största hamn, belgiska Antwerpen, låst för trafik. Man kunde inte köra två hela armégrupper samtidigt på högsta varv. De allierade började därför snart känna av Models inträde på arenan. Det började med Patton som fick se sina trupper stoppade vid den klassiska befästningsstaden Metz. De allierades överbefälhavare, Dwight D Eisenhower, kände en viss nervositet inför sina båda armégruppchefer, Sir Bernard Montgomery och Omar S Bradley, och deras loja attityd mot de flyende tyskarna, men det var bara för att Patton varnade honom.

När Montgomerys tätförband stannade vid den holländska gränsen för att vänta på bränsle, stabiliserades tyskarnas hela front. Den 75-årige fältmarskalken Gerd von Rundstedt tog då över västfronten och Walther Model kunde koncentrera sig på sin Armégrupp B. I samma veva hade Montgomery lagt sin plan för Operation Market Garden, en för honom ovanligt djärv idé om att snabbt ta ett brohuvud över den holländska floden Maas (Rhen), väl innan vinterns ankomst och en förhoppning om ett krigsslut till julen 1944. Förutsättningarna för operationen, att släppa tre divisioner plus en brigad fallskärmssoldater, sammanlagt 34 000 man, utmed vägen norrut mellan Eindhoven, Nijmegen och Arnhem, i syfte att ta fem broar för brittiskt pansar att passera över, var utifrån tyskarnas version dömd att misslyckas.

Walther Model satte upp sin stab strax utanför Arnhem. Man förväntade sig inget större engagemang i Holland, utan utgick ifrån att Patton skulle leda anfallet på Tyskland från sin position i Frankrike. Model hade tid att stärka sina positioner. Han hade Kurt Students trupper från Luftwaffe, fallskärmsjägare och nyuppsatt infanteri. Model fick också nytillskott enligt hans önskemål, SS-Obergruppenführer Willhelm Bittrichs 2: a Waffen-SS pansarkår, direkt från Östfronten. Denna försvagade, men ändå mycket imponerande styrka, tassade in nästan obemärkt i skogarna runt Arnhem. Tyskarna hade lärt sig agera utan luftherravälde och var numera mästare på att förflytta stora styrkor under största hemlighet. Den holländska motståndsrörelsen missade helt SS-soldaternas ankomst, mycket därför att Bittrich kommenderat permissionsförbud, på Models order.

Kick Off skedde mitt på dagen den 17 september med Montgomerys XXX armékår, under general Brian Horrocks, som körde norrut mot Eindhoven, en stad man beräknade nå på tre, fyra timmar. Då hade redan betydande fallskärmstrupper landat utefter hela färdvägen, bland annat i tradgården till Walther Models stabsplats. Från första stund stötte de allierade på problem, tyskarna bjöd på betydligt hårdare motstånd än beräknat. Model och Student bromsade effektivt upp britternas avancemang norrut med otaliga eldöverfall, samtidigt som Bittrichs stridsvana trupper gick hårt åt den 1: a brittiska luftburna divisionen i Arnhem.

Ardenneroffensiven

I historiken kring Operation Market Garden har man traditionellt klankat ner på Models agerande under striden. Han skall ha förnekat luftlandssättningarnas betydelse, samt att hans vägran att spränga Nijmegenbron för att han ville ha den för en motattack, att de var tecken på irrationellt beteende. Men då ser man inte Model utifrån hans synsätt. Han trodde helt enkelt inte på de allierades plan, inte för dess existens skull, utan för dess möjlighet till genomförande. Han insåg vågspelet i Montgomerys plan och han visste att han hade medlen att stoppa den. Nijmegenbron var verkligen menad till en motattack, utförd av Bittrichs pansar. Bittrich engagerade fienden i Arnhem med end

General Models framgångsrika försvarsstrid i Holland i slutet av september 1944 köpte Hitler dyrbar tid i norr resten av året. Tid till annat.ast en bråkdel av sin styrka. Den planen stoppades dock av Von Rundstedt.

Armégrupp B, Operation Wacht am Rhein, 16 december 1944 – 25 januari 1945
Ardenneroffensiven, Hitlers sista hazardspel, Battle of the Bulge, historiskt sett har man ofta lagt denna operation på Gerd von Rundstedts axlar, men det kan knappast råda någon tvekan om att Operation Wacht am Rhein var Walther Models skötebarn. Det var Model hela vägen, från att finna alla trupper och pansar från ingenstans, till dess totala överraskningsmoment och inledande framgångar. Model lyckades rehabilitera den 5: e pansararmén och satte den under general Hasso von Manteuffels mycket dugliga befäl. Han satte samtidigt samman hela den 1: a SS-pansararmén åt Sepp Dietrich, tidigare chef för SS Liebstandarte Adolf Hitler, som inget förstod av detta.

1 700 tanks, 300 000 stridserfarna soldater, från ingenstans, i största hemlighet. Det var fältmarskalk Walther Model i ett nötskal.

De allierade var helt oförberedda. General Patton hade varnat hela vägen från Normandie att tyskarna knappast skulle fly hals över huvudet till Berlin, utan att de skulle försöka göra något och att de måste göra det innan Rhen, annars skulle floden bli ett lika stort hinder för dem som det är för oss. Omar Bradley och chefen för den amerikanska 1: a armén, Courtney Hodges, ignorerade Patton. De hade invaggat sig själva i självgod säkerhet efter Montgomerys misslyckande med Market Garden. De hade även glömt historien och placerat Troy Middletons utmattade IIX armékår för vila i Ardennernas skogar. När Model slog till tidigt på morgonen den 16 december och nästan förintade Middletons kår, blev för en gångs skull Dwight Eisenhower rasande, han degraderade tillfälligt Bradley till generalskvartermästare och förödmjukade Hodges med att placera honom direkt under Montgomery. Istället satsade han allt på sin bäste man, Patton, som blott 18 timmar senare utförde sitt eget militära underverk och slog Model hårt i veka livet med sin 4: e pansardivision.

Wacht am Rhein var Hitlers dåliga idé. Målet, att nå Antwerpen och därigenom splittra amerikanerna och britterna, var mycket för optimistiskt. Det visste Model, ändå gjorde han det bästa av situationen. Hans avancemang maldes ner av tyngden från motståndarens enorma storlek. När sedan vädret förbättrades i början av januari 1945, och de allierade återtog sitt luftherravälde, så var allt över. Wacht am Rhein tog helt andan ur den tyska armén på västfronten. Det fanns inga elitförband av tyngd kvar. Model drog sig tillbaka över Rhen och försökte skapa ett försvar för det viktiga Ruhrområdet.

Walther Model

I det att de allierade gick över Rhen i början av 1945 var det som om proppen gick ur. Model stod mitt i ett moras, tyska soldater gav upp i tiotusental, generalstaben OKH talade om att fortsätta slåss mot de röda horderna och ge Tyskland till det civiliserade Väst, och nu fick även han, führerns gunstling, känna på Hitlers osammanhängande vrede. Allt rasade samman omkring honom, hans älskade Tyskland, hans armé. Men det var mer än så. Som mångårig armé- och armégruppschef, huvudsakligen på östfronten, hade Walther Model haft ansvar inte bara för sina trupper, utan även för civilbefolkningen. Under hans kommando hade civila massakrerats direkt eller indirekt på hans order. I Sovjetunionen hade det skett i storleksklassen miljontals. Model hade låtit SS härja i hans organisationer och han hade bistått vid behov. Model godkände SS-Obergruppenführer Bittrichs order att jämna Arnhem med marken, med påföljd att 10 000 civila holländare dödades på bara ett par dagar. Model satte sig ner och började skriva brev till sin familj i Dresden.

Tidigt på morgonen den 21 april 1945 vandrade Walther Model ut i skogarna vid Duisburg, i Ruhr, tillsammans med överstelöjtnant Roger Michael, en av hans stabsofficerare. Han stannade till på stigen, lämnade över mössa, personliga egendomar och sin monokel till Michael. Han sa – begrav mig här. Model gick vidare ensam ett stycke, stannade igen, kanske reflekterade han åter ett ögonblick över sitt öde, så drog sitt tjänstevapen och sköt sig själv i huvudet.

Walther Model blev 54 år, varav 36 som officer i tyska armén. Han dog som den preussare han önskade vara.




* Generalerna Werner von Blomberg och Werner von Fritsch, krigsminister respektive dennes tänkte efterträdare i januari 1938. Von Blomberg ämnade gifta sig med sin sekreterare Erna Gruhn, då Gestapo visar på hennes tidigare verksamhet som prostituerad och inom produktion av pornografisk film. Hitler tvingar honom att avgå, varpå Göring inleder en svartmålningskampanj mot Von Fritsch. Kampanjen behöver inte vecklas ut i sin helhet, då Von Fritsch avböjer positionen, annars stod en anklagelse för homosexualitet redo för honom. Detta är inledningen till Adolf Hitlers övertagande av hela Wehrmacht, vilket slutförs 1942.

** Fire Bases. Amerikanska armén skulle kopiera Models taktik i Vietnam på 1960-talet, med ett centrerat artillerikommando och baser runt om i Sydvietnam som på ögonblicks varsel kunde understödja infanteriet var och när som helst.

*** General Hans Krebs slutade sina dagar i Führerbunkern som stabschef för OKW under fältmarskalk Wilhelm Keitel. I veckor fick han utstå Hitlers skrikande ovett. Krebs begick själmord den 2 maj 1945.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar